Nya rum för samtal och terapi
På Orkdalsvägen ska människor få stöd att orka och påminnelser om att man inte måste orka med allt.
Familjerådgivningscentralen Raseborg har flyttat från två rum på Mjölbolsta till ett radhus i Pojo.
I dag (onsdag) firar man - med att hålla öppet hus – både centralens nya mottagningsutrymmen och att Finlands evangelisk-lutherska kyrka har bedrivit familjerådgivning sedan den 19 november 1944, alltså i 70 år.
Centralen i Raseborg är en av 41 i hela landet och besöks regelbundet av cirka 140 personer.
I år har centralens två familjerådgivare (som också är bland annat psykoterapeuter) haft över 800 samtal. Över hälften gäller parterapi.
De flesta som tar kontakt uppger konflikter och kommunikationsproblem som orsak. Andra vanligt förekommande orsaker är våld, skilsmässa, hot om skilsmässa och otrohet.
- Plats: Orkdalsvägen 6, bostad 2, i Pojo.
- Grunduppgift: att genom samtal och terapi stödja och hjälpa par och familjer i svårigheter och kriser. Verksamheten är avgiftsfri.
- Personal: Barbro Näse (heltid) och Ann-Sofi Storbacka (deltid).
- Hemsida: raseborgfrgc.fi.
- Aktuellt: håller på onsdag 19.11 öppet hus klockan 10-15.
Stödja och hjälpa
En tidningsannons av pastor Matti Joensuu i Aamulehti år 1944 har en rubrik som skriker ut att man inte ska ta ut skilsmässa. Även om äktenskapet ur kyrkligt perspektiv är ett heligt förbund handlar familjerådgivningen i dag inte om att övertyga par om att hållas ihop.
Barbro Näse som är chef för Familjerådgivningscentralen Raseborg säger att familjerådgivarnas utgångspunkt är att samtala med människor om det de vill samtala om.
– Vi kan förstås inte göra val för människor eller säga hur de ska leva. Vi kan hjälpa dem att fatta beslut som de kan leva med och stödja dem till goda relationer.
– Det vore en ytlig målsättning att säga att folk ska hållas ihop för sakens skull. Vad vi ska stödja är det goda, inte att folk hålls i en relation till vilket pris som helst. Ibland är det mest kärleksfulla att gå ifrån varandra, till exempel om en relation blivit hemskt destruktiv, säger Näse och understryker vikten av att se till att barn inte kommer i kläm vid en separation.
Orealistiska bilder
Det är aldrig för sent att ta kontakt, men Näse uppmanar folk att komma till centralen i tidigare skede än många gör i dag, innan det gått riktigt illa.
Hon är övertygad om att efterfrågan kommer öka och talar om att samhället lider av relationell nöd. Man vill gärna leva i en god parrelation, men har svårt att komma tillrätta med de problem eller utmaningar som alltid finns i en relation.
– Inte minst i underhållningsvärlden finns bilden av hur lycklig man ska vara, hur bra sex man ska ha med sin partner och hur duktiga alla är. Då svårigheterna kommer blir många desillusionerade och tänker att allting borde kännas som i början av förälskelsen. Men kärlek är inte en känsla utan en relation som väcker många känslor, ibland motstridiga sådana.
Ingen orkar med allt
Enligt Näse är det moderna livet på många sätt stressande och kraven höga, ibland helt orimliga. Hon tror vi ibland behöver påminnelser om att vi inte kan orka med allt, att vi alla är bara människor.
– Att vara svag och stark är inte varandras motsatser utan varandras förutsättningar. Den som är svag är det för att den varit stark och den som är stark är det för att den varit svag.
Växande verksamhet
Det som i dag är Familjerådgivningscentralen Raseborg började med en halvtidstjänst på svenska, för Ekenäs och Karis.
Centralen grundades 2005 med Barbro Näse som heltidsanställd och två år senare utökades verksamheten med en familjerådgivartjänst för två dagar i veckan. Från och med årsskiftet kommer Ann-Sofi Storbacka (sjukhusprästen) att jobba på centralen tre dagar i veckan.
Centralen betjänar på svenska, finska och engelska och är i dag en viktig part inom förebyggande familjearbete. Dessutom sysslar man med arbetshandledning och utveckling av arbetslag.
Barbro Näse beskriver jobbet på centralen som meningsfullt och givande. Trots att det kretsar kring kriser kan det skänka hopp och förtröstan.
– Jag ser människor i de mest trängda lägen och ändå tar de sig vidare, kanske inte på det sätt de tänkt sig, men ändå vidare på något sätt.