Laxen hör till urinvånarna
Fiskbestånden i våra stora sjöar härstammar från perioderna strax efter istiden. Till de första nykomlingarna då isen drog sig tillbaka hör kallvattenarter, däribland flera laxfiskar.
Abborren du drar upp i ditt favoritträsk och laken som fastnar i nätet på stugan vid någon av de stora insjöarna, härstammar de från utplanterade fiskyngel eller är de individer i urgamla fiskstammar i samma sjö?
Något entydigt svar på den frågan finns inte. Fisk utplanteras kontinuerligt, varför bestånden är blandade.
Men ändå är sannolikheten stor att fiskarna faktiskt rör sig i sina förfäders vatten. Generellt kan man nämligen säga att fiskbestånden i Finland är verkligt gamla.
De härstammar från tiden då inlandsisen drog sig tillbaka, vilket i stora drag skedde för 10 000 - 11 000 år sedan.
Det berättar Hannu Lehtonen som är professor i fiskerivetenskaper vid Helsingfors universitet.
– De första nykomlingarna var kallvattenarter. Hit hör flera laxfiskar och också till exempel lake och hornsimpa. De hittas framför allt i de stora sjöarna såsom Saimen, Päijänne och Pielinen.
Hornsimpan kom norrifrån längs vattenvägarna från Ishavet. Den finns i dag i många av de djupa sjöarna i Norden och Ryssland, men också i de norra delarna av Östersjön. Den antas vara en istidsrelikt, och Lehtonen berättar att också de bestånd som i dag lever i Östersjön troligen kommit hit via vattenvägarna norrifrån.
De sydliga delarna av dagens Finland befriades först från inlandsisen och också här hör laxfiskarna till de första nykomlingarna – röding, öring, siklöja, nors, lax, för att nämna de vanligaste.
– De hör till de äldsta som finns i Finland, säger Hannu Lehtonen.
Det är i första hand genom genetiska skillnader som det går att uppskatta fiskstammarnas ålder och spåra deras möjliga ursprung, berättar han.
De starkaste
I de stora sjöarna har arterna haft de bästa möjligheterna att överleva. Laxfiskarna behöver friskt och tillräckligt kallt vatten för att trivas, och därtill älvar för att kunna leka.
I mindre sjöar är det ofta de starkaste som överlever, berättar Lehtonen. Hit hör främst abborre och gädda, men också till exempel braxen och mört.
Fiskar utplanteras och de kan förflytta sig längs bäckar och andra vattenvägar, men också i de små sjöarna hittar vi fiskar som hör till verkligt gamla bestånd.
Abborren tillbaka
Fiskbestånden kan repa sig i sjöarna och till och med återkomma om de dör ut. För att en fisk på egen hand ska komma tillbaka behövs det lämplig vattenförbindelse till sjön, säger Hannu Lehtonen.
– Ett annat alternativ är att människan hjälper till genom utplantering.
Så har skett i Nouxområdet i Mellannyland. Där dog abborren ut i flera sjöar under 1980- och 1990-talet, då vattnet blev för surt.
Nu är abborren tillbaka tack vare utplantering och förbättrad vattenkvalitet, berättar Lehtonen.
– pH-värdet i sjöarna är igen högre.
Yngre sjöar
Sjöarna i södra Finland kan sällan stoltsera med de äldsta fiskbestånden i landet. Det beror på att sjöarna här ofta är betydligt yngre än sjöarna längre in i landet. Det gäller också våra trakter.
– Stora delar av västra Nyland utgjorde ganska länge en del av Östersjön.
Hannu Lehtonen säger att till exempel Lojo sjö ännu för 4 000 – 5 000 år sedan hörde till havet.
Men hur förhåller det sig med skärkniven, den för finländska förhållanden ganska ovanliga karpfisk som alerta VN-läsare dragit upp i Vikträsk i Sjundeå?
Är det en fisk som överlevt i sjön i årtusenden?
– Sjön har goda förbindelser från Pickalaviken. Jag tror att den kommit upp den vägen.
I VN:s fiskecup har skärknivar genom åren fångats just i Pickalaviken och därtill åtminstone i Snappertuna och Pojoviken. Hannu Lehtonen berättar att fisken även lever bland annat i Saimen och att den observerats i flera vikar i östra Finska viken.