Hon vill se om uttern simmar lugnt
Biologer vill kartlägga förekomsten av utter för att bekräfta sin fingertoppskänsla att arten blivit livskraftigare. Vintern och pengarna avgör om projektet blir av.
VÄSTNYLAND Elva uttrar. Ungefär så många spår hittades vid den senaste kartläggningen av utter i västra Esbo, Kyrkslätt, Sjundeå, östra Ingå och delar av Vichtis och Lojo. Antagandet är att man genom den metod som användes hittar spår av hälften av populationen, vilket skulle innebära en utterstam på drygt tjugo uttrar i området.
Det var läget då den senaste riksomfattande utterkartläggningen gjordes på 1990-talet. Under de senaste trettio åren har mycket gjorts för vattenskyddet, och observationer på sina ställen i Västnyland ger för handen att åtgärderna har burit frukt.
– Uttern är en bra indikator för hur vattendragen mår. Grovt taget kan man säga att om vattendragen är tillräckligt fiskrika och fisken tillräckligt ren från miljögifter så finns det mycket utter, säger Susanna Pimenoff, vd för företaget Naturfakta Keiron, som planerar den nya utterinventeringen i östra Västnyland.
Finns vid Slussen
Nya data behövs förutom för miljöfolket också för kommunernas behov. Uttern är lika starkt skyddad som flygekorren och kan alltså påverka den kommunala planeringen.
– Information om uttern behövs då man gör naturinventeringar för markplanering eller då man bedömer en arts hotklassificering. Den uppdateras vart tionde år.
Keiron gjorde Naturabedömningen för Slussens detaljplan i Sjundeå. Då gjorde naturinventerarna egna iakttagelser av utter på plats och ställe.
– Då kunde vi se att det finns utter där. Vi har också observationer från Kvarnbyån och i Ingarskila å men de är alla ströobservationer. Det verkar som om den har blivit mer utbredd men det skulle vara intressant att veta om det bara är en chimär.
Löper i kapp med uttern
I det här skedet sträcker sig den planerade kartläggningen från västra Esbo till östra Ingå. I praktiken går det till så att inventerarna åker givna rutter där de på vissa i förväg utvalda platser stannar för att söka, mäta och räkna utterspår.
Rutterna och observationsplatserna är desamma som vid den senaste kartläggningen, för att resultaten ska vara jämförbara. Totalt handlar det om kring hundra platser.
– Det tar två personer tre ordentligt långa arbetsdagar att göra det. En runda måste slutföras under samma dag för att minimera risken att man räknar samma utter två gånger. De kan röra sig på jättestora områden men hinner inte så långa sträckor på en dag.
Alla tre rundor ska av samma orsak helst göras under samma vecka.
– Vi observerar också i vilken riktning spåren går för att på nästa ställe kunna bedöma om det handlar om samma individ eller inte. Men överlag är det ganska stor storleksskillnad mellan en honas och en hanes spår och en unges och en vuxen individs spår.
Kräver snö och is
Avgörande för att den nya kartläggningen ska bli av är i slutändan vädret. Utan snö blir det inga spår.
– Det räcker inte heller med att det är snö, det ska helst också vara bra spårväder. Och det ska vara is på vattendragen, annars simmar uttrarna. Och då blir det inte många spår.
Keiron har ansökt om finansiering för projektet från alla kommuner som finns på området. Kyrkslätt har för avsikt att delta med mellan 1 000 och 1 500 euro, Ingå har godkänt ett stöd på 1 500 euro och Sjundeå har beviljat en ansökan om 1 000 euro.
– Jag har lite passion för det här men jag hoppas förstås att kunna göra det här som jobb och inte som hobby, säger Susanna Pimenoff.