En marodör i lurvig förpackning
Den ser ut som en lurvig, liten jycke men det oskyldiga utseendet bedrar. Mårdhunden är en invaderande art som klassas som ett allvarligt hot mot naturbalansen.
Källa: riista.fi, SLU
- Mårdhund, kallas också för koreansk vattenräv, på latin Nyctereutes procyonoides. Utgör ett eget släkte av familjen hunddjur.
- Till storleken som en räv eller grävling. Allmän färg svart och gråbrunbrokig.
- Har brett ut sig österifrån, sedan 30- och 40-talen. Är numera permanent utbredd söder om linjen Torneå–Suomussalmi.
- Förökar sig snabbt. Brunsttid i mars, dräktighetstid cirka 2 månader. Föder i maj–juni 6–12 ungar, ibland upp till 20.
- Allätare med bland annat små gnagare, grodor, bär, frukter, spannmål, insekter, rester, as, ägg och fåglar på sin meny.
- Kan bära på rävskabb och rabies. Är också en spridare av dvärgbandmask.
Septemberdagen är fylld av förväntan. Grythunden Kata studsar högt av iver inför utsikten av lite mårdhundsjakt tillsammans med husse Tero Ratinen och jaktkompisen Johan Backman. Grytjakt och jakt med ställande hund är två sätt att jaga mårdhund på. En tredje metod är fällor, och det är just vittjandet av en av Johan Backmans mårdhundsfällor som är målet för dagens skogsutflykt.
Den här gången har resterna av en krockhjort ändå inte lyckats locka någon till sig. Den gillrade burfällan som granskas varje dag väntar fortfarande på sitt byte.
– Fisk brukar vara det bästa betet men egentligen går det med vad som helst. I jämförelse är grytjakt med hund ändå mer effektivt. Det brukar vara ganska få mårdhundar man får med fälla, säger Johan Backman som är aktiv inom Ekenäs jaktvårdsförening.
Viltvård
Mårdhunden har sitt ursprung i Sydostasien men planterades på 1930-talet in i dåvarande Sovjetunionens västra delar för pälsens skull. Därifrån har den spridit sig vidare till Finland. Ordet mårdhundsstek lär inte få det att vattnas i munnen på många och inte heller skinnet är något som i högre grad intresserar de finländska jägarna just nu.
– Att ta till vara skinnet är tidskrävande sett till vad man får betalt, säger Johan Backman.
För både honom och Tero Ratinen handlar mårdhundsjakten främst om viltvård. Den invasiva arten har inte tillräckligt med naturliga fiender. Stammen är stor och orsakar stor skada på bland annat fågellivet. Dessutom är den en spridare av sjukdomar såsom skabb.
– Skabb är ett av naturens sätt att minska på stammen men för mårdhunden är det ett mindre trevligt sätt att dö. Dessutom finns det en risk att skabben sprider sig till våra husdjur, säger Tero Ratinen.
Mårdhunden räknas också som den största enskilda spridaren av rabies i Europa. Beten med rabiesvaccin sprids numera ut med flyg längs östgränsen och rabiesfall har inte diagnostiserats bland mårdhund i Finland på över femton år.
Judasdjur förråder
I södra Finland räknar man i dag till 200 till 300 djur per 1 000 hektar. Mårdhunden får många valpar och på hösten brukar stammen vara nästan tre gånger så stor som på våren.
I Sverige är mårdhunden en sällsynt gäst och svenskarna jobbar hårt för att den även i fortsättningen ska hålla sig borta. I den uppgiften använder man sig bland annat av så kallade judasdjur. Det steriliserade judasdjuret förses med ett sändarhalsband och skickas ut för att hitta sig en partner. När sändaren visar att den stannat upp vet man att den lyckats med det och går då in och avlivar partnern medan judasdjuret sänds ut på nya uppdrag. Judasmetoden är inget som används i Finland.
– Det finns så många att det inte är någon vits. En bra grythund kan få tio mårdhundar på en dag, vid jakt med lös hund kan man få en till fyra, säger Johan Backman.
Duktig simmare
En som effektivt decimerat mårdhundsstammen i Ekenäs med omnejd är Calle Jansson tillsammans med sin hund.
– Jag har en labradorhund som har den lustiga egenskapen att den är specialist på att spåra upp mårdhund och grävling. I fjol fick vi 78 mårdhundar och 6 grävlingar, i år är vi uppe i 43 mårdhundar och 3 grävlingar.
Att nå upp till samma siffra som i fjol ska vara möjligt tror han. Hur länge jakten ännu pågår beror på vintern och snöläget. Är vintern sträng går mårdhunden i ide.
Ett stort problem med mårdhundarna är deras framfart i skärgården.
– De är specialister på att simma och tömmer fågelbon i vassarna och tar sig ut till häckningskobbarna. De är ena verkliga marodörer, säger Jansson.
På de ställen där det i fjol plockades många mårdhundar har han märkt att förekomsten är mindre i år. Något slut på jaktbehovet lär det ändå inte bli.
– Kampen mot mårdhunden är förlorad. Det enda man kan göra är att försöka minimera skadan.
Naturens dammsugare
Bo-Krister Lindholm från Hangöudds jaktvårdsförening är inne på samma linje.
– Mårdhunden går inte att utrota från Finland längre fastän man skulle vilja. De fortplantar sig med sådan hast.
Mårdhunden finns överallt och den här årstiden är det också många trädgårdsägare som får sig en påhälsning.
– Äpplen är en stor delikatess för mårdhunden. Plockar man inte upp äpplena efterhand som de trillar ner från träden har man dem där och kan räkna med att också annat försvinner från trädgården. Öppna komposter och soptunnor är rena rama buffén för dem. Det finns ingenting som de inte äter. De är naturens dammsugare.
Att fågelstammen återhämtat sig på områden där man minskat på mårdhundarna har man erfarenhet av i både Ekenäs och Hangö.
Även om man gärna vill bli av med mårdhunden är jaktetiken enligt Lindholm inget det ruckas på.
– Märker man att det är en mamma man har i fällan släpper man henne också efter att fredningstiden gått ut. Det hör till etiskt korrekt jakt att inte lämna valpar ensamma i boet.
Mårdhundshonor med valpar är fredade från början av maj till slutet av juli.