Hårdare takt gör idrotten dyr
Många träningspass och flera tävlingar är två orsaker till att det blivit dyrare att idrotta.
Att motionera är hälsosamt, men att delta i organiserad idrottsverksamhet kostar allt mera.
Det har Undervisnings- och kulturministeriet kommit fram till i rapporten "Drop-out vai throw-out?".
På tio år har det blivit två till tre gånger dyrare att idrotta. Kostnaderna har ökat i synnerhet för tävlingsidrott för de yngsta, 6–10-åringarna, och för motion för 15–18-åringarna.
Träna, tävla, träna, tävla ...
Hur har det gått så här? Rapporten pekar på ett par orsaker, båda handlar om högre tempo. De unga tävlar och tränar mera nu än för tio år sedan, i synnerhet i åldersgruppen 11–14 år.
År 2001 tränade 11–14-åringar fotboll (tävlingsnivå) 125 gånger per år. Det blir 2–3 gånger i veckan om man räknar bort en månad på sommaren och ett par veckor kring jul.
År 2012 hade tempot ökat. Då tränade samma åldersgrupp 220 gånger på ett år. Det blir 4–5 pass i veckan.
Samtidigt ökar kostnader för utrymmen, tränare, utrustning, kläder och resor.
Enligt rapporten kostade fotbollen för de här ungdomarna 1 378 euro om året 2001. Elva år senare kostade fotbollen i snitt 5 694 euro per år.
Fotboll är ändå inte dyrast. De som tävlade inom ridning måste satsa över 10 000 euro på sin hobby 2012. Ishockey kostade 7 400. Billigast år 2012 var boboll, 1 484 euro om året, och innebandy, 2 437 euro.
Priset på en hobby är inte helt lätt att räkna ut. Ofta finns det både direkta och indirekta kostnader. Man ska punga ut med medlemsavgifter, hallhyror, licenser, tävlingsavgifter, utrustning, kläder, resekostnader, lägeravgifter, fickpengar till olika evenemang, och så vidare.
Tar tid
Förutom pengar tar hobbyer tid. I praktiken kan tonåringar inte längre hänga med i en idrottsförening om de inte deltar i träningar minst två gånger i veckan. Forskare talar här om en så kallad throw-out-effekt (utkastning). Unga som i princip är intresserade av grenen utesluts.
I Finland lämnar en större andel tonåringar idrottsföreningar än i övriga västländer. En orsak lär vara tidsbrist.
"Tidsbrist är säkert ett problem för tonåringar, om den enda möjligheten att idrotta i en förening är att träna minst 240 gånger om året", konstateras i rapporten.
Erbjud enklare version
För att barn och unga ska kunna sporta utan att det blir för dyrt och tidskrävande föreslår rapporten att idrottssällskapen erbjuder billigare och enklare alternativ vid sidan av den resurskrävande tävlingsidrotten.
Unga borde alltså kunna sporta färre gånger per vecka till en lägre avgift än de som tävlar och tränar intensivt.
Källa: Drop-out vai throw-out? Tutkimus lasten ja nuorten liikuntaharrastusten kustannuksista. Kari Puronaho. Publikation av Undervisnings- och kulturministeriet 2014.