Ungdomar motar smygrasismen i grind
Ungdom mot rasism är en två veckor gammal organisation med sikte på att bland unga öka förståelsen för olikheter människor emellan.
– Ju tidigare i livet man lär sig att alla är lika värda, desto mindre skada hinner man göra, säger Kyrkslättsbon Emil Ehnström, förbundsstyrelsemedlem i den pinfärska organisationen Ungdom mot rasism.
Helt nytt i Finland
Tillsammans med kompisen Dennis Barvsten, som är aktiv inom samma organisation i Sverige, kom han under våren fram till att Finland helt saknar aktiva antirasistiska sammanslutningar och bestämde sig för att genast ta saken i egna händer.
– I Sverige och Norge har organisationerna verkat i närmare tjugo år. I Finland har vi ingenting motsvarande, varken på finskt eller svenskt håll, vilket är konstigt, säger Ehnström som själv har ringa erfarenhet av rasistiska påhopp.
Hans engagemang grundar sig snarare i en strävan efter ett rättvist samhälle.
– Jag har redan som liten blivit lärd att alla är lika värda och att alla ska ha samma möjligheter i livet, oberoende av varifrån de kommer eller hur de ser ut. Det är inte rättvist att till exempel någons arbetsansökan slopas så fort arbetsgivaren upptäcker att hudfärgen är en annan än den egna, eller att namnet på ansökningspappret känns exotiskt.
Vita mannen behövs
Emil Ehnström är mycket medveten om att hans egna förutsättningar, som vit man, i det västerländska samhället är de bästa tänkbara. Och kanske är det just det som får honom att tala för andras sak.
– På samma sätt som feministerna behöver vita män som träder fram och backar upp dem, behöver de som faller offer för rasism förkämpar bland representanter ur gruppen av personer som utför påhoppen, det vill säga i det här fallet ofta regelrätta finländare.
Rasismen är nästan osynlig
I och med att rasismen är allt annat än rumsren, är personer med rasistiska meningar experter på att hålla tillbaka sina åsikter. Av den orsaken är främlingsfientligheten i Finland svår att komma åt menar Ehnström. Han kallar fenomenet smygrasism.
– Den finns överallt, men ligger lite under ytan. Den kan till exempel dyka upp på pubben, efter att en rasistisk person fått i sig ett par öl. Då träder det sanna jaget fram i form av en dålig vits om judar eller en ful kommentar om en invandrare i samma rum.
För Ehnström är det viktigt att inte skratta med - och därmed hålla med - av rädsla att förstöra stämningen. Att våga säga ifrån och ta avstånd från rasistiska skämt är att ta ett steg mot ökad medvetenhet även hos andra. Fast alltid är det inte så lätt.
– Jag är själv ibland en riktig fegis på grund av det sociala trycket. Att säga emot äldre personer och släktingar kan vara svårare än att gör samma sak bland riktigt goda vänner. Men då kan man börja där man känner sig bekväm med det.
Enligt Ehnström måste varje människa själv komma till insikt om på vilket sätt det är okej att skämta om till exempel hudfärg eller härkomst. Han poängterar också att det går att vara rolig, även om man inte är det på någon annans bekostnad.
– Att dra alla som härstammar från samma land över en och samma kam är heller inte okej. Jag hör ofta folk öppet kritisera ester, som det finns många av här i Kyrkslätt. Det är klart att det kan finnas ett rötägg bland just dem, liksom bland oss finländare, men det betyder inte att alla ester är uslingar.
Målet är ökad insikt
Trots att få finländare skulle ge uttryck åt sina rasistiska åsikter genom att klå upp invandrare på öppen gata, är det de djupt sittande attityderna som kan ha en negativ betydelse för ökad mångfald i vårt land. Och det är där Ungdom mot rasism kommer in i bilden.
Att få ungdomar att rannsaka sig själva och forska i sina egna fördomar är ett av huvudmålen som Ungdom mot rasism i Finland ställt upp. Man behöver med andra ord inte själv vara offer för rasistiska utbrott för att komma med. Det räcker med en vilja att arbeta för ett mer jämställt samhälle.
– Det är bra att få folk att börja tänka i nya banor. Det resulterar i nya beteendemönster, som förhoppningsvis sprider sig som en löpeld, som Ehnström.
Genom att bland annat bjuda på föreläsningar och filmkvällar, debatter, synas i skolor, skriva insändare och finnas på sociala medier tänker organisationen komma i gång med sin verksamhet.
– Vi ska också synas på gatan, kanske inte i form av demonstrationer, men åtminstone så vi väcker uppmärksamhet.
Ungdom mot rasism har redan hunnit vara med på Helsingfors- och Jakobstads pridefestivaler där organisationen stoltserade med egna banners berättar Ehnström entusiastisk. Budskapet var entydigt:
– Rasism behöver vi mindre av i världen. Det gynnar oss alla.