Ekenäs nya skomakare gillar att hjälpa
Ekenäsborna kan pusta ut. Skomakare Urpo "Upi" Laine har en efterträdare - en som tycker om hantverket och alla udda jobb som dyker upp.
På Ari "Eki" Eronens vänstra arm skymtar en svart krumelur – en tång.
En närmare titt visar att tatueringen består av allt en skomakare behöver: symaskin, nål, tråd, tång ...
Symbolen för sitt nya yrke lät Eronen tatuera in i början av året. Då hade han undertecknat ett föravtal om att ta tar över Urpo "Upi" Laines skomakaraffär i Ekenäs.
– Det tog sex timmar och några glas rödvin, säger han om sin kroppsdekoration.
Vill behandla folk som folk
En del kunder som sett tången har frågat om han är smed.
Det är han inte. Eronen har ett förflutet i logistikbranschen, där han arbetat i närmare 30 år. Som mest ledde han en enhet med 200 anställda.
Men Eronen ville bort.
– Jag blev trött på hur jag skulle behandla folk. Människor sågs inte längre som människor. Vid samarbetsförhandlingarna gjorde man upp kalkylblad, tittade på vilka anställda som kostade mest, kickade dem och tog in billigare arbetskraft.
För sex år sedan beslöt han sig för att bli skomakare. Sedan gällde det att hitta ett lämpligt tillfälle att byta bransch. Han väntade bland annat på att de tre barnen skulle bli tillräckligt stora.
När den tiden kom åkte han över till Hedenäs i svenska Lappland för att gå i skomakarlära. Sin examen har Eronen i alla fall avlagt i Kankaanpää, Finland.
Service och omväxling
Att Helsingforsbon tog över Laines verksamhet i Ekenäs är ingen slump. Eronen tittade på tio affärer innan han slog till.
– Här är en bred palett av service och traditionellt skomakarhantverk. Jag tror inte jag skulle orka stå i ett köpcentrum i 20 år och kopiera nycklar och limma slitdelar på klackar.
I Ekenäs är arbetet en blandning av stort och smått. Under den tid Eronen varit här har han bland annat hunnit reparera ett par läderbyxor, äkta Lederhosen med hängslen och spännen, göra en lädertavla till en myntsamlares mynt och sy tennisnät.
Det sistnämnda jobbet fick han när ordföranden för Ekenäs tennisklubb tog kontakt och var bekymrad över ett nät där nätdelen släppt från den övre kanten. En turnering stod för dörren så problemet borde lösas.
Numera vet Eronen att ett tennisnät är väldigt långt, åtminstone när man matar fram det i en symaskin.
– Att kunna hjälpa kunder som kommer hit helt uppgivna är en stor sak, säger han.
– Tack är den bästa lönen, inflikar Urpo Laine.
Han och Eronen har jobbat tillsammans några månader. Laine är 62, ska sluta arbeta denna månad och börja lyfta pension nästa år.
Men än kommer hans godmodiga uppenbarelse att synas i affären. Laine bor kvar i Ekenäs och har lovat att hoppa in då arbetet hopar sig.
– Jag hoppas folk ger Eki tid att komma in i verksamheten. Jag har jobbat med honom och vet att han kan göra allt som jag kan, säger Laine.
Han vill tacka alla sina kunder för de gångna åren och för att de lärt honom bättre svenska.
Eronen ska flytta till Ekenäs och är inställd på att använda mera svenska. Undertecknad kan intyga att han har hyggliga kunskaper i det andra inhemska.
Själv säger han att språket är bekant i och med att hans barn talar svenska och har en svenskspråkig mamma.
Svårt att sluta
– Det är svårare att sluta än jag trott. Folk har varit oroliga och kommit in för att fråga om framtiden, säger Laine.
Nu ger han med lätt hjärta över.