Konstgräs kan bli verklighet 2015
Långdansen om att lägga konstgräs på centrumplanen i Ekenäs har igen aktualiserats. Friidrottarna i IF Raseborg ryter till.
Ett sommarvarmt duggregn faller över centrumplanen i Ekenäs. Man kan nästan se hur gräset sörplar i sig den efterlängtade vätskan och växer så det knakar. Men snart kommer här kanske inte att finnas växtlighet längre – åtminstone inte naturlig sådan.
Förslaget om att anlägga konstgräs på centrumplanen – en diskussion som senast var på tapeten 2007 – har igen flutit upp till ytan.
– Det finns i stadens investeringsbeslut som godkändes i slutet av 2013, säger Yngve Romberg, idrottssekreterare i Raseborg.
Föråldrad och sliten
Motiveringen är att gräsplanen som anlades på 1970-talet är gammal och inte alltid i representativt skick.
– Speciellt om höstarna och vårarna kan den se ganska risig ut. Konstgräs är framtidens melodi, säger Romberg.
Det har cirkulerat rykten om att lösningen skulle bli att utvidga gräsplanen så att två av de fyra löpbanorna försvinner. Även längdhoppsgropen och kulstötningsringen skulle försvinna.
– Om det florerar sådana rykten är det beklagligt. Någon mera exakt planering finns inte ännu, säger Romberg.
De stora förlorarna
Det som är säkert är att utövarna av kastsporter blir de stora förlorarna. På en konstgräsmatta får man inte kasta spjut, slägga eller diskus.
– Vi har årligen kunnat utöka antalet grupper i de yngre klasserna, säger tränaren Glenn Lignell från IF Raseborg.
– I fjol blev vi för första gången en superklassförening, och i år har vi ytterligare stigit några pinnhål från i fjol.
Han säger att stadens konstgräsplaner gör att allt arbete känns förgäves.
Han får medhåll av IF Raseborgs styrelseordförande Minna Kyttälä och styrelsemedlemmen Mia Källberg. De säger att grundpelaren i IF Raseborg är juniorverksamheten – och att den ohjälpligt kommer att bli lidande om all träning sprids ut på olika platser i staden.
– Det finns inte tränarresurser till det, säger Källberg.
Barnen drabbas
Källberg jobbar som lärare i Seminarieskolan och anser att även idrottsundervisningen drabbas.
– Det är ledsamt om det här handlar om ekonomi. När det pratas så mycket om hur många barn rör sig för lite.
– Av IF Raseborgs 400 licensidrottare är fyra av fem under 14 år. Merparten av dem finns i Ekenäs, säger Lignell.
För tillfället håller staden på att utarbeta en plan. Romberg säger att arbetet skulle kunna köra i gång hösten 2015, förutsatt att projektet får grönt ljus av stadens beslutsfattare. Och det är bråttom.
– Ska man börja bygga som planerat hösten 2015 måste ansökningarna om statsstöd lämnas in på det här årets sida.
Överraskning för nämndens ordförande
Den första instansen som ska behandla frågan är fritidsnämnden. Ordförande Otto Metsämäki (SDP) berättar att han har blivit kontaktad av flera som uttryckt oro över planerna. Han hade inte hört om planerna förrän telefonen började ringa.
– Det var en överraskning för mig också när folk ringde och var oroliga.
Han vågar inte uttala sig om hur fritidsnämnden kommer att förhålla sig till ärendet i höst.
– Det är svårt att ta ställning än så länge. Jag har fått höra saker, både bra och dåliga, från båda sidorna. Vissa är upprörda, andra tycker att det är en jättebra idé. Jag har själv ingen åsikt.
Förra gången debatten gick varm om konstgräsplanen gjorde friidrottarna en gemensam sak med EIF:s fotbollssektion och torpederade ned förslaget. Sedan dess har sju år gått, friidrottarna lämnat EIF bakom sig och blivit IF Raseborg och i Karis har man anlagt en konstgräsplan.
"Vi måste gå vidare"
Kommer friidrottarna att kunna räkna med stöd från sina gamla lierade? Frågar du Stefan Haglund, styrelseordförande för EIF:s fotbollssektion, är det långt ifrån säkert.
– Vi har inte direkt ventilerat saken i styrelsen. Min personliga åsikt är att det viktigaste är att lämna kvar åtminstone två banor. Friidrottarna har en ypperlig plan i Karis och det är bara 15 minuters bilväg dit. Kastgrenar går att träna på Flyet, säger Haglund.
– En liten önskan till friidrottssidan är att man inte ska se med skygglappar, vi måste gå vidare. Allt har sin tid, ska vi säga.
Konstgräs ett måste i division 1
Om Haglund dessutom låter sig drömma om ett avancemang till fotbollens division 1 är en konstgräsplan ett måste. Dagens centrumplan fyller inte kraven för division 1.
Han medger ändå att det finns andra brister – som de sociala utrymmena, belysningen och trafikarrangemangen vid Ladugårdsgatan. Men en konstgräsmatta skulle vara en bra början.
– Det allra bästa skulle vara om vi fick en konstgräsplan i Österby och staden rustade upp centrumplanen för friidrottarna. Då skulle man utnyttja resurserna maximalt, säger Haglund.
IF Raseborg har ännu inte närmat sig fotbollssidan och om att göra en gemensam sak också den här gången.
– Vi ska säkert försöka få någon dialog till stånd, säger Glenn Lignell.
– För oss är det allra viktigaste att vi har fyra banor. Vi är inte emot att förhållandena för andra grenar förbättras, men vi önskar att det görs så att förhållandena för friidrotten inte försämras.