Bruksträsket kunde må bättre
Närings-, trafik- och miljöcentralen påbörjade 2008 arbetet med att kartlägga vattenvegetationen i våra sjöar. I år har turen kommit till Bruksträsket i Fagervik.
Med blickarna koncentrerat riktade ner mot sjöbottnet vadar Aapo Aho och Elina Manninen runt vid stranden i Bruksträsket. Då och då plockar de upp en växt från bottnen och ropar namnet till Ida Autio som antecknar på en skrivskiva. Det är ett noggrant och tidskrävande arbete.
– Vi jobbar enligt så kallade vegetationslinjer och undersöker vilka vattenväxter det finns och hur tätt de växer på ett område, säger Aho som tillsammans med Manninen är forskningsplanerare.
I varje sjö väljer de ut några platser längs strandlinjen som de sedan undersöker. För att få en bild av en sjös välmående och vegetation räcker det inte med bara en plats. Om det är fråga om en stor sjö kan vattenvegetationen variera mycket beroende på vilken del av sjön man befinner sig i. Bruksträsket är 311 hektar stort, eller lika stort som halva Grankulla stad. Här finns sju mätplatser.
Projekt som pågått länge
Närings-, trafik-, och miljöcentralen har sedan 2008 kartlagt vattenvegetationen i de finländska sjöarna. Syftet är att få fram information om våra sjöars tillstånd ur både kemisk och biologisk synvinkel.
– Det låter väldigt krångligt, men det betyder helt enkelt att man vill veta både hur stora mängder fosfor, kväve med mera det finns i sjön och också hur stort antalet växter och djur är, säger Aho.
Tidigare har man varit mest intresserad av den kemiska kartläggningen, men nu då man också undersöker den biologiska delen får man en mer heltäckande bild av sjöarnas välmående.
Det är viktigt att hitta alla växter, också de som är bara några millimeter stora. Varje art berättar något om hur sjön mår. På vilket djup och område de påträffats är också viktigt information.
För att i framtiden kunna jämföra dagens resultat med en undersökning måste man också ange exakt var undersökningen gjorts. Gps och kartor är viktiga hjälpmedel. Förhållandena i sjöarna förändras långsamt så nästa undersökning kan ske först om tio eller tjugo år.
Stort undersökningsområde
Att undersöka en vegetationslinje tar tid. Först väljer man en punkt på land som man tydligt markerar. Från punkten kartlägger man sedan växtligheten i en cirka tio meter bred zon som sträcker sig rakt ut i sjön. Undersökningsområdet tar slut där växtligheten slutar. Ibland är det fråga om femton meter ut från stranden, ibland flera hundra.
– Typiskt för nyländska sjöar är att det finns växtlighet mellan femtio och hundra meter ut från stranden, säger Aho. Sjöarna här är rätt så grunda, vilket leder till att solljuset når långt ner på stora områden och inte bara vid stranden. Då klarar sig växterna bra.
Också vattnets grumlighet spelar stor roll för hur växterna trivs. I en grumlig sjö når ljuset inte ner oberoende av hur grund sjön är. Bruksträsket har enligt Aho inte så klart vatten som man kanske skulle tro. De har hittat växter på cirka två meters djup, vilket är helt okej, men inte utmärkt.
Grumligt vatten och mycket kaveldun
Bruksträsket mår i nuläget lite si och så, enligt Aho, men han understryker ändå att det behövs en ordentlig analys innan man kan dra någon slutsats.
– I en sådan här typ av sjö brukar vattnet vara klarare. Grumligheten har lett till att växterna inte klarar sig på djupare vatten och näringsnivåerna är också ganska höga, säger han.
Ett tecken på att den här typen av sjö mår bra är stora mängder notblomster som växer på bottnen och braxengräs som breder ut sig i stora fält. Här finns inte så mycket av någondera. I stället frodas kaveldun, vilket tyder på mycket närningsämnen.
Om förhållandena i Bruksträsket förändrats har han svårt att säga eftersom det inte finns någon data sedan tidigare. Han tror ändå att sjön mådde bättre förr. En förklaring till att sjöar överlag blivit grumligare och mår sämre är de milda vintrarna. Regn under vintern för med näringsämnen från marken, som sedan rinner ner i sjön. Snö och is fungerar som ett skyddande täcke under en del av året, men utan det blir näringsströmmen konstant.
Fem sjöar kartläggs i NylandBakgrund
- Yta: 311 hektar
- Strandlinje: 37,6 kilometer
- Största djupet: 14 meter.
Rapporterna från fältarbetet samlas ihop av NTM-centralen och matas in i en databas. Informationen gör det möjligt att jämföra olika sjöar och hur de förändras.
Kartläggningen genomförs oftast i augusti då växtligheten är som rikligast. I år kartläggs fem sjöar i Nyland: Bruksträsket, Tusby träsk, Seljänalanen, Outamonjärvi, och Pitkäjärvi.