Brinner för jämlikhet och konst
Rappartist, konstnär, poet, mamma. Melinda "Dizi" Lönnberg har många roller.
På en balkong i Mjölbolsta sitter Melinda Lönnberg på en blomformad kudde med en kaffekopp. Färgglada sjalar, skjortor och byxor torkar i solen och ger en behaglig skugga.
– Balkongen är ett mina favoritställen att sitta och skriva. Speciellt då det åskar och blixtrar.
På balkongen bor också många växter, bland annat en kruka med tomater och en med chilifrukter.
– Jag älskar chili. Det är en av de få kryddor jag inte är allergisk mot.
Lönnberg börjar räkna upp kryddor hon är allergisk mot.
– Dill, timjan, salvia, grönpeppar...
Hon stannar upp, ler och konstaterar att det är enklare att räkna upp de hon kan äta.
– Jag borde skriva en dikt på min allergilista. Den skulle säkert ta tre minuter att framföra.
Tre minuter är den tid man har på sig att läsa upp en dikt när man tävlar i Poetry Slam. Det är en form av estradpoesi.
Poesi och självmedvetenhet
Lönnberg är en mångkonstnär och begränsar sig inte till en form av konst.
– När jag målar kan jag få inspiration till en dikt, som ger inspiration till en sång som ger inspiration till en annan målning. De göder varandra.
Estradpoesi beskriver Lönnberg som levande poesi på scen, utanför böckernas ramar. Det är en konstform hon känner starkt för eftersom det stärker självkänslan.
– När du ska framföra en dikt måste du ta ansvar för det du säger.
När man läser upp en egen dikt blottar man sig själv. Man gör medvetna val hur mycket man blottar och ju fler val man gör desto bättre lär man känna sig själv.
Välvalda ord
Att få fram rätt budskap i en dikt är inte lätt.
– Det är något som är nyttigt för alla att prova på.
– En del dikter vet jag exakt hur jag ska framföra. Andra beror helt på hurudan dag jag har.
Att välja rätt ord är viktigt när man skriver dikter.
– Jag måste fundera på vad orden betyder för mig och vad betyder de för andra.
Att förmedla rätt känsla och innebörd till ett ord är enklare på scen än om dikten publiceras i en bok.
– På scen kan man använda kroppen för att visa vad man menar.
Utvecklar individ och samhälle
När Lönnberg var åtta år gammal när hon läste upp en dikt för första gången inför en publik.
– Jag skäms inte för det jag skrev då. Lika lite som jag skäms för något jag skrev då jag var sexton.
Vad som är viktigt i livet för tillfället påverkar hur dikterna ser ut.
– Det jag skrev om då jag var sexton var det jag gick igenom då. I olika skeden av livet skriver man på olika sätt.
– Estradpoesi ger personlig och samhällelig utveckling.
På frågan hur Lönnberg är där hon är i dag svarar hon med poesi:
– Det blev som det blev för jag valde min sked. Den var inte i silver, där var inget emblem. Jag valde, jag följde, jag föll in, talade och teg på den väg som sagan sen sade det blev som det blev.
– Livet har hänt helt enkelt.
För några år sedan fick Melinda diagnosen Ehlers-Danlos syndrom, EDS. Det är en sjukdom som ofta tar lång tid att diagnostisera. Lönnberg fick vänta i tre år på sin diagnos.
– När jag var sjuk var det svårt att veta vad det skulle bli av livet.
Att äntligen få diagnosen var en lättnad.
– Då jag fick fakta kunde jag analysera situationen och hantera den. Jag väljer att vara glad och uppskatta det jag har.
EDS är en bindvävelseavvikelse som orsakas av bristfällig bildning av kollagen i kroppen. Sjukdomen gör att Lönnberg inte kan jobba med något som är alltför fysiskt ansträngande.
– Jag måste ha ett yrke som inte sliter sönder mig.
Poesi anser Melinda Lönnberg är ett bra verktyg för att kunna relatera till sorg och svårigheter.
– När det är svårt gäller det att utmana sig själv att skriva positivt. Då börjar man se det som är bra i livet.
Etiska framtidsplaner
Lönnberg funderar på att starta eget företag i framtiden.
– Ett multimediakoncept med grafik, poesi och konst.
Först ska hon få alla papper i ordning. Hon har tidigare utbildat sig till visuell marknadsförare, men det gäller att hitta en skola där hon kan avlägga en individuell examen inom media.
– Jag kan arbetet och har erfarenhet, men i Finland behöver man papper på att man kan sitt jobb.
Etisk marknadsföring skulle vara en del av konceptet.
– Jag hoppas kunna utveckla världen från min balkong.
Marknadsföring är något som ofta tas upp i Lönnbergs dikter. Speciellt hur kvinnor och män framställs i medier.
– Att använda kvinnor som dekorationsobjekt när femtio procent av konsumenterna är kvinnor är ett väldigt gammalmodigt tankesätt.
Lönnberg är besviken över att det finns lite statistik över jämställdhet och hur det påverkar samhället, även indirekt.
– Konst överlag visar ofta var det finns ett förbättringsbehov.
Konsten visar ofta vilka problem i samhället vi borde fundera mera på.
– Varför har det blivit en boom med kvinnor som sysslar med estradpoesi i Sverige? Jo, de har äntligen hittat en scen där de får tala om sina upplevelser.
– Vi måste värna om vår integritet och inte bara vara snälla.
Lönnberg vill jobba för att göra estradpoesi vanligare i Finland. För tre år sedan hjälpte Lönnberg till att ordna Poetry Slam för första gången i Raseborg.
Lönnberg sitter i kulturnämnden i Raseborg och diskuterar bland annat möjligheten att starta en förening för estradpoesi tillsammans med Unginfo. Intresset finns.
– Det finns behov av annorlunda konst.
Ännu finns en hel del att göra. Mål ska sättas upp och tillvägagångssättet väljas.
– Tyvärr är kultur inte gratis. Det finns så mycket bakgrundsarbete.
Nytt album, ny saga
Lönnberg har nyligen avslutat projektet Raaseposse. Projektet samlade hiphop- och popartister med anknytning till Raseborg för att göra ett gemensamt mixtape.
– Det är skönt att avsluta ett projekt.
Nu ser hon fram emot att skapa ett eget album. Det blir en blandning av hiphop, blues och elektronisk musik.
– Det viktiga är att det finns en röd tråd i albumet. Det blir som en saga med olika musikstilar.
Vissa låtar kommer att fokusera på lyrik, medan andra på känslan musiken skapar.
Hon gör ändå inte albumet helt ensam.
– Jag har många bekanta jag vill ha med för jag gillar att ha flera röster i musiken.