En samlare, en station och en skogsidyll
Mitt i landsbygdens lugn, omgiven av Finlands gröna guld, står Skogböle station, den bäst bevarade av Bruno Granholms stationsbyggnader.
26 år sedan togs Skogböle station ur bruk men än i dag susar snabbtågen mellan den forna och den nya huvudstaden förbi stationshuset. Den dagliga passagerartrafiken verkar inte störa husets ägare Björn "Nalle" Lindqvist, mannen bakom bland annat Gnägget, Grillen och Sunnan II, som ägt stationsbyggnaden sedan år 2000.
– Just längs den här sträckan får Åbo–Helsingforstågen köra fortast. Det går två tåg i timmen, men det stör mig inte. Besökare kommenterar ibland oljudet, men jag hör det inte längre, säger Lindqvist muntert.
En möjlig förklaring till Lindqvists tacksamt selektiva hörsel är att han kanske inte hinner höra tågbullret; under sina 14 år som ägare till Skogböle stationsområde har han restaurerat, renoverat, rivit och byggt nytt. För tillfället slipar han på sitt, tills vidare privata, båt–och allmänmuseum som ligger strax intill hans egen lilla tågbana.
Just det. Hans egen tågbana.
Samlaren Lindqvist berättar att minijärnvägen kom från Lions parken i Ekenäs.
– Jag skulle ha fått ett gammalt lok från Hangö också, men det hann skrotas. Minijärnvägen är dock fullt fungerande. på sommarfesterna är det förstås obligatoriskt för gästerna att ta en åktur, säger han med ett skratt och låter El Paso köra en demonstrationsrunda.
Ansiktslyft
Lindqvist medger att han är något av en tågentusiast och att köpet av just Skogböle station således var det enda rätta.
– Jag spekulerade med Billnäs stationsområde, men det var i ännu sämre skick än det här. Dessutom fick jag två hektar mark och ett fantastiskt stationshus till ett billigt pris här. Efter att ha sett Skogböle station visste jag att det var det här jag ville ha, säger han.
Det är alltså inte bara det gula stationshuset som Lindqvist köpte 14 år sedan. På köpet kom bland annat en stor tomt, en enorm bastubyggnad, en jordkällare och en ladugård.
Det är inget litet arbete som stationsområdet har krävt, men Lindqvist säger sig njuta av varje stund.
– Jordkällaren fick ett tak och själva stationen tog tid. Bastun var det mycket jobb med. Väggar och golv måste fixas, bastuugnarna fick bytas ut och bastukammaren har blivit ett sovrum. Visst har jag lagt ner tid och pengar på det här, men det har varit roligt. Jag är av den typen som behöver göra saker.
Ett besök till bastun bekräftar ytterligare att Lindqvist är en entusiastisk samlare. Gamla telefoner har fått ett eget hörn, ett urval av tidningsartiklar pryder väggarna och en förtjusande kassamaskin i 1920–tals anda hör till inredningen.
– Det blir så när man är samlare, inte kommer jag i från det, säger Lindqvist.
Sänkta tak över fler minnen
Det restaurerade stationshusets fasad allena är imponerande. Lindqvist har snickrat ihop en ny stationsskylt, installerat klockor, målat och förfinat huvudingången. Renoveringen av stationen har ändå inte ändrat på husets form.
– Det här är det enda av Granholms stationshus som i stort sett är bevarat i ursprunglig form, inga extra delar har byggts till. Allting är förstås inte från 1800–talet, klockorna här ute är till exempel från Ikea, avslöjar Lindqvist.
Han berättar att stationen döpts om: i dag heter Skogböle station egentligen Villa Robert, efter Nalle Lindqvists gudson.
Insidan av sitt hem har Lindqvist förnyat och finslipat under årens lopp.
– Inuti har huset renoverats och delvis byggts om. Nedervåningen fick en toalett mellan ingången. Övervåningens öppna vind har totalrenoverats. Taken i nästan alla rum har sänkts med 25–30 centimeter, jag gör ju inget med närmare fyra meter höga rum, säger Lindqvist.
Om vintrarna hålls huset varmt tack vare de jättelika kaminerna.
– Man måste hålla huset varm förr också, här bodde ju tåginspektören med sin familj, berättar Lindqvist.
Det tidigare kontorslokalen har blivit en matsal och vänterummet fungerar tills vidare som ett förråd. Även här domineras inredningen av saker som Lindqvist ivrigt plockat på sig under årens lopp.
Sakerna är ändå mer än bara prylar. Huset är fullt av minnen, från den minsta kylskåpsmagneten till salongens enorma jordglob i trä. Kanske får en del av minnena rum på museet som Lindqvist skall bygga klart.
– Här finns saker som skall flytta till museet. Kanske några bekanta är intresserade av att se vad man samlat på sig. Det får vi se när det väl bli klart.
Vid det laget har han förmodligen börjat med ett nytt projekt.
– Få se om jag orkar med nya projekt, jag har nog saktat ner med åren. Fast, nog grejar jag ju på mer än många andra fortfarande, säger Lindqvist med ett skratt.