"Jag är väldigt orolig"
I går gjorde han sin sista tidning någonsin. Efter ett liv med lokaljournalistiken och 26 år på VN går Kaj Pettersson, 63, i pension.
- Namn: Kaj Gunnar Pettersson
- Född: 12.5.1951
- Bor: Snappertuna
- Familj: Hustrun Barbara
- Husdjur: En snok under sockeln
- Hobbyer: Musik, trädgård och fotografering
Kaj Pettersson är en kameleont. Oavsett vilken miljö han hamnar i anpassar han sig.
Under åren på VN har han jobbar som redigerare, lokalredaktör, fotograf och datachef – för att nämna en bråkdel av hans uppgifter. Han var nära involverad i processen när VN gick från skrivmaskinssmatter till datoriserade system.
Och nu är det över.
När jag frågar hur det känns låtsas han gråta en stund.
– Helt okej, snyftar han.
Sedan blir han allvarlig.
– Det är vemodigt så in i Helvete.
Ettor och nollor
Egentligen hade Kaj aldrig tänkt bli journalist. I en bransch där de flesta har, om inte en journalistisk studiebakgrund så åtminstone en humanistisk eller statsvetenskaplig sådan, är Pettersson en udda fågel. Han har studerat tillämpad matematik med inriktningen statistik.
– Jag fick ett kvällsjobb på Åbo Underrättelser under studietiden, säger Pettersson.
– Mitt stora intresse var fotografering. Jag har fotat och framkallat bilder sedan 10-årsåldern, så den biten kunde jag. Min målsättning var att ha fotograferandet som yrke. Jag hade till och med en egen utställning.
Snart kom ändå den krassa verkligheten emot.
– Som frilansfotograf får man jobba som ett djur och har osäker inkomst.
Tips: Skriv enkelt
Från ÅU gick färden vidare till Pargas Kungörelser, där Pettersson fick skriva både på svenska och på finska. När han översatte sina egna texter lärde han sig ett nyttigt knep som journalist.
– Det lönar sig att undvika komplexa meningsbyggnader. Använd ett kort och koncist språk. Om du inte själv förstår vad du menar kommer läsarna inte heller att göra det.
Det mest dramatiska under Petterssons karriär inträffade en morgon när han på väg till jobbet och knäppte på radion.
– De sade att ett passagerarfartyg hade förlist utanför Hangö. Först trodde jag att det var fråga om en övning.
Det var ingen övning. Estonia hade slukats av Östersjöns mörka vatten och VN:s reportrar åkte i ilfart till Hangö där de överlevande landade.
– Vi var så tidigt ute att de inte hann spärra av för pressen.
Det talas ofta om att man inte ska intervjua personer i chock. Pettersson menar ändå att det för många av de drabbade var en förlösande upplevelse att få tala med någon.
Bästa året
När Pettersson tänker tillbaka på sina år vid VN är det speciellt ett som sticker ut.
– Jag tyckte överlägset bäst om att jobba som fotograf. Som lokalredaktör blir du specialiserad på ditt lilla område, men som fotograf rör du dig över hela fältet, säger han.
– Du får göra sport, kulturjobb. En fotograf kommer in på platser som är stängda för allmänheten. Jag har besökt valsverket i Åminnefors – som är nedlagt – och Koverhar – som också är nedlagt. Ser ni en trend där?
Det är turbulenta tider för journalistiken. Kaj sticker inte under stol med att han är orolig för branschens framtid.
– Jag är väldigt orolig. I dagens läge gäller det att väldigt snabbt få ut händelser, som olyckor och kändisar som har kört på grund med sin båt.
Han säger att det snabba tänkesättet kan resultera i att det uppstår en liten, insatt elit som konsumerar djuplodande texter och förstår de bakomliggande sammanhangen. Medan resten nöjer sig med snabba klipp.
"Du kommer ännu att sluta på Hesari"
Pettersson hoppas ändå att lokaljournalistiken har en plats i den här världen.
– När jag jobbade på Pargas Kungörelser var det en dam som berömde en text jag skrivit – troligen för att den handlade om henne. "Du kommer ännu att sluta på Hesari", sade hon.
Kaj ler och den karakteristiska silvergrå mustaschen på överläppen kröks.
– Men jag vet inte ... Jag har alltid trott på lokaltidningen. "Livet är lokalt", som ÅU:s slogan lyder. Här kan vanliga människor, intervjuobjekt och läsare, komma in och tala med oss. Vad skulle jag ha gjort högt uppe i ett glaskomplex i Helsingfors?
Du har varit många saker i din karriär. Hur kommer du att klara av att bli pensionär?
– Jag tänker citera vår kolumnist i onsdagens tidning, Jon Lindström: "Jag vägrar bli pensionär". Att vara pensionär är inte en del av min identitet.