Här lever släkten i samklang
En släkt. Fyra nationaliteter. På Gåsas i Barösunds skärgård bevaras skärgårdskulturen av en nordisk gemenskap.
– När jag kommer hit kommer jag hem. Det här är min plats.
Det säger norska Kristina Grundt, en av kring sjuttio personer som har en del i det gamla fiskehemmanet Gåsas på Bastö i Ingå skärgård.
Alla är ättlingar till Barösundsoriginalet Helmi Brenner, som fick fyra barn. Dottern Gunvor flyttade till Danmark, Inger till Norge. Sonen Erik valde Sverige medan Mårten stannade kvar i Finland. Resultatet är fyra nationaliteter av klanen Brenner, som nu samsas om den 52 hektar stora ön.
– Vi bor som i en liten by, säger Helena Lindberg, som representerar den finländska delen av släkten.
Familjerna bor i egna hus men allt upprätthålls gemensamt.
– Vi har byaråd där vi tillsammans går igenom vilka projekt som är aktuella och prioriterar dem enligt vår plånbok. Vi gör allt arbete tillsammans på talko, säger Helena Lindbergs bror Richard Brenner.
Trots att alla har starka åsikter och viljor är gräl sällsynta.
– Vi diskuterar nog häftigt men bråkar gör vi inte, säger Grundt.
Mänskor och får bevarar miljön
För Brenner, liksom för de andra Gåsasborna är det viktigt att bevara det gamla på ön. Där har de ändå stött på patrull från oväntat håll.
– Ingå kommun förstår inte att vi vill bo som i en by, tätt. De vill att vi ska bygga våra stugor ute på uddarna, säger Richard Brenner.
Släkten vill i stället upprätthålla kulturlandskapet och hålla kvar de skogbeklädda delarna.
– Man bevarar den genuina skärgårdskulturen bäst genom att leva i den. Det här är unikt, och vi vill ha de så. Vi försöker jobba med kommunen men det är en långsam process.
För att landskapet ska hållas öppet finns det också får från Snappertuna på ön. Under högsommaren, då ön är välbesökt, får de beta på skogssidan av ön.
Kopplar loss från tekniken
Också den yngre generationen vill att Gåsas förblir gammalt. Här finns bara några solpaneler för de viktigaste elapparaterna, annars är det elfritt. Utedass och vatten ur brunn hör till vardagen.
– Här lär man sig att leva långsammare. Vardagen är annars så jäktig, säger Emilia Herri från Danmark.
– Det är en frihetskänsla att komma hit. Här finns ingen ström, ingen mobil, ingen Ipad. Alla kommer helt bort från skärmarna och kan i stället göra andra saker tillsammans, säger norska Linn Olsen.
Fast en sak kunde hon leva utan.
– Jag vill inte ha fladdermöss ovanför sängen.
En intresse som förenar Gåsasborna är musik. De musicerar och sjunger ofta tillsammans, inte minst på Gåsasfesterna som sker som knytkalas.
– I kväll ska vi sjunga snapsvisor. Vi har övat hela dagen så det blir med stämmor och allt, säger danska Annette Simonsen.
Rädd för morfars stövlar
Gåsas har varit i den Brennerska släktens ägo i drygt hundra år. Hemmanet ropades in på auktion 1909 av lotsen Richard Granroth, som fick dottern Helmi Brenner. Det stora huset byggdes 1835 och har inhyst en skola innan Själö skola startade 1932. Läsförhör har hållits i huset så sent som 1961.
Under en utfärd, ordnad av Barösunds byaråd, får besökarna undantagsvis bekanta sig med ön och byggnaderna. På vinden har familjerna sammanställt ett museum med föremål som funnits på ön. Här finns bland annat botaniska fynd av Vidar Brenner, Helmi Brenners man, som var botaniker. Gamla fiskeredskap, köksprylar, porslin och böcker hör till. Här finns också redskap för att tillverka skor, eftersom Richard Granroth var duktig på att laga skor. Han kallas allmänt för morfar av de flesta på ön.
– Det där var hans stövlar, säger Helena Lindberg och pekar på ett par svarta stövlar vid en hög med läster.
– Som barn berättade vi spökhistorier om morfars stövlar som spökade på vinden så man kunde höra steg. Vi var livrädda för morfars stövlar.