De lyfter fram Sjundbys historia
Den bastanta stenbyggnaden Sjundby slott är byggd för att klara tidens tand. Men kunskapen måste vårdas för att överleva.
Därför har en grupp eldsjälar med och utan anknytning till 1500-talsklenoden grundat Sjundby traditionsförening.
Med mindre än ett år på nacken har föreningen byggt upp en webbsida, www.sjundby.fi. Tanken är att den ska växa i takt med föreningen och erbjuda ett digitalt museum med bilder, dokument och historier som på något sätt anknyter till Sjundby.
– Finland är föreningarnas förlovade land, så vi funderade länge på om vi verkligen måste grunda en ny förening. Men det blir lättast så här för nu kan vi vara mer specifika, säger traditionsföreningens vice ordförande Ingrid Svanfeldt.
Inte konkurrera
Tanken är inte att konkurrera med Hembygdens vänner i Sjundeå som firar hundraårsjubileum det här året.
– Båda behövs. De har skrivit många böcker om historien och det är bra, men vi vill ordna mindre evenemang. Vi är nere på en personlig, lokal nivå, säger Svanfeldt.
Föreningens första evenemang är en utställning om lin som finns på Gårdskulla ännu den här veckan.
I höst väntar en temakväll om Sibirien, en plats med oväntad anknytning till bygden. Mitt under den ryska revolutionen 1917 åkte en påkostad finländsk geologisk expedition för att leta guld i det avlägsna Urianhaj i södra Sibirien. Med på resan var Eric Lindén, som senare bosatte sig på slottet.
Frågesportsspel
I en tid när många föreningar oroligt ser sig om bland de allt gråare hjässorna i medlemsskaran kan Sjundby traditionsförening stoltsera med flera yngre medlemmar. Svanfeldts systerdotter Karl Emil Lemström, 11, har skapat ett frågesportsspel om Sjundeå som snart lanseras på föreningens webbplats.
– Jag har hållit på och gjort spel en tid och så tyckte jag att det skulle vara en bra idé att göra ett om Sjundby, säger den unge spelskaparen.
Han visar också stolt upp en miniatyrmodell i papper av gården som han gjort. De säljs till turister som själva får klippa ut och limma ihop sin souvenir.
"Har sjunkit ned i jordmånen"
Paul Nyqvist bor på slottets granntomt och beskriver sig som musklerna i föreningen – en person som utför de uppgifter andra tar initiativ till.
– Jag är själv intresserad av historia och jag har bott här i trettio år, så jag har sjunkit in i jordmånen. Den är lite lerig, så man sjunker bra in.
För den grå eminensen står Sibirienresenären Eric Lindéns barn Carl-Johan Lindén och Margareta Segersven, som i dag är slottsdam på Sjundby. För varje steg vi tar över det bastanta trägolvet har syskonparet en berättelse. Om spikarna i golvet, om heraldiken på väggarna, om den huvudlösa gasten som sägs stryka runt i källaren.
– Jag brukar säga att man borde gå med en bandspelare under munnen på dem hela tiden, säger Ingrid Svanfeldt.
Kristaller och klövdjur
De berättar om en kristallkrona som samlade damm i en lada eftersom släktens medlemmar inte kunde komma överens om vem som skulle få den. Om tjuren Hulivili, ett sällsynt stiligt klövdjur som fick stå modell för konstnären Helene Schjerfbeck. Om ryssarnas härjningar under parentestiden i Porkala, som lämnade gården skövlad.
– De har träffat många av dem som bara är namn för mig och de kan alla årtal. Det är viktigt att få kunskapen vidare i en sådan form att dagens människor kan ta den till sig. Och morgondagens, säger Svanfeldt.
Carl-Johan Lindén påpekar att det också är viktigt att bevara skrönor som inte är hundraprocentigt sanna.
– De bästa berättelserna brukar bara bli bättre med åren.