Punken är inte död
Det här handlar om missnöje. Det handlar om uppror, undergroundkultur och en gör–det–själv attityd. Det handlar om det primitiva: det råa soundet, en käftsmäll mot den hjärndöda radiomusiken. Det här är berättelsen om den finlandssvenska punken.
"Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
Staten och Kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, som ror så svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar"
Så sjunger Ebba Grön i sin tolkning av "Staten & Kapitalet" från 1980. Originalversionen från 1972 tillhör Blå Tåget, ett mjukt och proggigt stycke med titeln "Den ena handen vet vad den andra gör". Det var först i Ebba Gröns råa och uppriktigt förbannade version som låten verkligen slog igenom.
Punkversionen från 1980 dryper av aggressivitet och samhällskritik. Låten sammanfattar också punkens musikaliska filosofi: det är raka rör, skitigt och ärligt. Det är ingen tillfällighet att budskapet är politiskt laddat.
– Den finlandssvenska punken har tagit stora influenser från Sverige, ta Ebba Grön eller KSMB som exempel. Ebba Grön blev stort, det var nog bandet som alla hade med sig på något sätt, säger Västnylands punklegend Greger Grönholm.
En motreaktion
Grönholms 90-tals projekt Sven Tuba och Fiskmåsarna hörde till den finlandssvenska punkens tidiga namn. I dag är han aktiv i flera projekt, bland annat Loinen, Malicious Death och det nya projektet Berusat Uppror. Punken är en naturlig del av hans liv. Hur ska man enligt Grönholm förstå punken som fenomen?
– Punk är en attityd och en livssyn, inte bara musik. Det handlar om att göra det själv, på sitt eget sätt. Många artister som inte spelade punkrock var väldigt punk, till exempel Johnny Cash, säger Grönholm.
Det handlar alltså inte om spikfrilla, läderjackor eller gatuvåld. Någon form av missnöje finns ändå med på ett hörn, och punkmusiken har alltid uppstått som en reaktion mot någonting.
– På 70–talet var proggen stor, och då kom punken som en reaktion mot all överdrivet konstnärlig musik, berättar Grönholm.
Aktuellt med finlandssvenskt
Dessa tankar är Grönholm inte ensam om. Lasse Grönroos, redaktör på svenska Yle och bandaktiv i bland annat Dogshit Boys och Trashcan Dance, är inne på liknande banor.
– Do–it–yourself attityden är viktigt i punken. Sen är det ju en motreaktion. På 70–talet stod man mot proggen och i början av 90–talet blev punken en motvikt till radiohittar som Bon Jovi, säger han.
Tillsammans med journalisten Janne Wass har Grönroos sammanställt en ny skiva med 20 år av finlandssvensk punk. "En samling finlandssvensk punk–och skräpmusik" ges ut via Wass musikblogg ZXC Musik och innehåller ett urval på 18 låtar av elva punkaktiga band från olika håll i Svenskfinland. Låtarna går på svenska och engelska.
– Det var inte helt lätt att välja ut vissa artister och låtar från den finlandssvenska punkens historia, men vi lyckades inkludera både nya och gamla namn, säger Janne Wass.
På skivan medverkar bland annat Jakob Böhme, Sven Tuba och Fiskmåsarna och Heartbreak Stereo. Skivsläpp ordnas 6 juni på Club Liberté i Helsingfors.
När punken föddes i Finland
– Jag tror punken först slog till i Helsingfors och Österbotten. I Svenskfinland uppstod punken ganska simultant längs hela kusten på 80-talet, säger Wass om punkens uppkomst i Finland.
Vissa inhemska pionjärer är återkommande i diskussionerna, bland annat Andy McCoys Briard och Tammerforsgruppen Virtanen (politiker Veltto Virtanens punkband från 70-talet). Greger Grönholm menar att punken har ännu äldre anor i Finland.
– Punken fanns på sätt och vis med redan i Hurriganes, det var rakt på sak och inget onödigt fiffel. Juice Leskinen har också kallats punkens förfader i Finland, och visst gjorde han en del radikala saker, säger Grönholm.
Han tror att den finlandssvenska punken föddes i Österbotten och Karis.
– Österbottningarna hade tätare kontakt med Sverige och den svenska punken. Ganska tidigt uppstod artister som Ragnar Hare och WDM, sedan kom Die Zlaskhinx. Också i Karis har punken uppstått tidigt, säger Grönholm.
Karis Rock City
Lasse Grönroos menar att Karis än i dag är ett av punkens absoluta högsäten.
– Dogshit Boys har uppträtt på Pub Norris otaliga gånger. Punkscenen är stor i Karis, så är det bara, säger han.
Under sin spelning i januari hyllade bandet staden genom att framföra en ny låt, "Karis Rock City".
Men, varför just Karis?
– Bra fråga, kanske har det att göra med stadens industribakgrund. En liknande punkvåg har uppstått i Pargas där industrin också varit viktig. Eller så är det något i vattnet de dricker i Karis, säger Janne Wass skämtsamt.
En del av svaret lyder också: Greger Grönholm. Loud & Wrong, där Grönholm i dag är den drivande kraften, har ordnat bland annat konserter på Pub Norris och punkfestivaler i Billnäs. Grönholm och Loud & Wrong tilldelades stadens kulturpris 2004.
– Vi har ordnat spelningar för band från bland annat Italien och Irland här i Karis. Också det nu försvunna Boomshaka gjorde mycket för att öppna karisbornas ögon. Punken har blivit öppnare också här, det är inte bara puritaner som kommer på musikkvällar till Norris, säger Grönholm.
I väntan på vågen
Punkscenen är ändå ganska livlös i dagens Raseborg. Det säger karisbon Erik Lindroos, sångare i det HC–influerade bandet Nothing More to Eat. I höst släpper gruppen en ny skiva, men hur stort intresset i Västnyland blir är Lindroos osäker på.
– Här är punken i dvala, en ny våg av aktivitet behövs. Punken dyker upp igen när någon blir tillräckligt arg, säger han.
Och visst har det varit ganska tyst på punkfronten. Sedan millenniumskiftet har enstaka grupper dykt upp, bland annat Detested Orchestra och 7 Miljoner Lik. Överlag har aktiviteten ändå inte varit överväldigande.
– Men visst behövs punken med tanke på vart världen verkar vara på väg. Vi är inte ett politiskt band fast vi är samhällskritiska. Jag önskar att nya artister väljer att aktivt ta ställning politiskt, mot rasism och fascism till exempel, säger Lindroos.
Påståendet att punken skulle vara begravd avfärdas också av Greger Grönholm. Enligt honom försvinner inte punkandan så länge den behövs, och den verkar behövas i såväl Svenskfinland som resten av världen.
– Inte är den försvunnen, punken dör aldrig. Människan kommer alltid att behöva tänka själv, säger Grönholm.
I samarbete med delaktiga i artikeln sammanställde reportern en lista på fem internationella punklåtar du behöver höra – för musikens, meddelandets eller bara känslans skull. De finlandssvenska låtarna är inte tillgängliga på nätet, men lägg vatarna på ZXC:s platta "en samling finlandssvensk punk– och skräpmusik" så får du en rejäl dos inhemsk punk.
Länk till vår spellista för punk:
https://www.youtube.com/watch?v=hLhN__oEHaw&index=1&list=PLGAz9IUv0SXrwW744AOmhkQOHux5cHAQn