"Man ska aldrig ge upp"
Ingenting är omöjligt om man ger sig den på det. Inte ens häcklöpning fast man är gravt synskadad. Fredrik Lindgren från Tenala får i dag sin studentmössa som ett bevis för att inte heller studentexamen är en omöjlighet.
– Väldigt mycket beror på Fredrik själv, på hans positiva livssyn och egenskaper, säger Marianne Pärnänen, rektor vid Ekenäs gymnasium.
Fredrik Lindgren, 21 år, får i dag sin studentexamen vid Ekenäs gymnasium. Det som han genomfört är det nästan tio år sedan någon annan gjort på finlandssvenskt håll.
Att han bokstavligen inte ser problem och hinder förstår man då Marianne Pärnänen minns en sak från Fredrik Lindgrens första våravslutning i gymnasiet:
– Då fick han ett stipendium för att han hade löpt ett lopp i häcklöpning trots att han har en grav synskada.
Själv minns han också den händelsen och säger leende:
– Mitt bästa råd är att man aldrig ska ge upp.
Man klarar det mesta om man bara vill, med andra ord. Ibland tar han en cykeltur till och med, oftare med tandemcykel tillsammans med någon annan än helt ensam, men också det senare.
– Jag har nog provat på att köra moped, båt och bil också, säger han med ett skratt.
Inte bland andra trafikanter, men ändå. Hans medfödda synskada är grav, men han ser ljus och urskiljer detaljer på riktigt nära håll.
Smidigt
Marianne Pärnänen säger att Fredrik Lindgrens studier vid gymnasiet har gått väldigt smidigt. Dels har han haft bra tekniska hjälpmedel, dels hade han fått en bra grundutbildning vid Höjdens skola i Tenala.
– Till exempel matematiken kan vara svår att visualisera för en som är synskadad, men där har hans lärare i Höjdens lagt en bra grund för honom.
Under hans sista år vid Höjdens skola, tionde klassen, fick han prova på om gymnasiet skulle passa honom.
– Han gick en modersmålskurs här för att se hur det skulle kännas och hur han skulle trivas i skolan. Det tror jag var bra, för när han inledde gymnasiestudierna var skolan redan bekant.
Teknisk hjälp
Fredrik Lindgren har haft en egen dator som han använt i skolan. Till datorn har han haft punktdisplay kopplad, berättar Marianne Pärnänen. Modulen påminner litet om ett tangentbord.
– Och under själva studentskrivningarna hade han en skrivare kopplad till datorn som han skrev ut sina provsvar med.
I början av studierna hade Fredrik Lindgren en assistent. Steg för steg klarade han av allt mer själv och under sista studieåret har han klarat sig helt utan assistentens tjänster.
– Målet har varit att göra assistenten obehövlig, att Fredrik skulle bli så självständig som möjligt.
Det har han blivit – och mer därtill.
– Första tiden i skolan var jag ganska osäker, funderade på hur andra skulle se på mig. Men det har gått bra och jag har haft stor hjälp av mina vänner. Tack vare att jag vågade börja vara interaktiv har jag också blivit självsäkrare, säger Fredrik Lindgren.
Också lärarna får ett stort tack av Fredrik, för att "de stått ut med mig", säger han skämtsamt.
Utöver datorn och punktdisplayen har han en rad andra hjälpmedel, såsom en talande räknemaskin och en Iphone med talsyntes som är till stor nytta och glädje för honom. Hans läroböcker liknar ingen annans i Ekenäs gymnasium, de är stora och tjocka och sidorna fyllda med punktskrift.
Framtiden
Nu, fyra år efter att studierna inleddes, har han nått målet. Den vita mössan är hans. Framtidsdrömmar har han förstås, precis som andra nybakta studenter:
– Jag hoppas få en studieplats på Lärkkullas pop- och rocklinje, jag gillar att sjunga.
En annan stor dröm är att jobba som journalist och starta en egen radiostation.
– Så efter Lärkkulla har jag funderat på att söka till Arcadas medieutbildning.
Men innan fortsatta studier ska han hinna med både studentfesten på Knipan och en resa till Åland.
– Till Knipan har hans storasyster lovat följa med som ledsagare och till Åland följer lillebror med. De har ställt upp jättemycket för Fredrik, säger mamma Maj Lindgren som fungerar som Fredriks närståendevårdare.