Stadsplanering ur ett kluster av synvinklar
Seminariet Staden som en levande organism blev startskottet för ett nytt och brett samarbete i frågor om stadsplanering.
RASEBORG Om Ekenäs vore ett hus - och samtidigt en kropp vars delar är beroende av varandra - skulle man komma in genom en öppen port till ett socialt utrymme, med bland annat en bar. Sedan går man vidare till en bastu, ett bibliotek, och en broliknande klätterställning med koppling till åsen som Ekenäs geografiska ryggrad. Ju längre in desto privatare blir ställena, med sovplatser längst in.
Ett sådant konkret verk har byggts upp i Novias matsal av den internationella expertgrupp som i veckan behandlade frågan hur man skapar en holistisk, urban miljö; hur en stad som Ekenäs borde växa och planeras.
Husets grundform är en karta över Ekenäs och utgjord en bas att utgå från för en vidare diskussion där forskare och konstnärer belyste frågan ur olika perspektiv som möttes och skapade nya.
Ljud och tid
Under seminariets andra dag är mångfalden påtaglig. Petri Kuljuntausta lyfter exempelvis fram ljudmiljöer, vad vi faktiskt hör och vilka ljud vi uppmärksammar och vilka inte.
– Vi behöver ljud fast de försvinner då manuella maskiner försvinner. Till exempel då vi köper en biljett vore det trevligt med ett litet ljud som bekräftelse på att köpet lyckats.
– Jag stannade i parken vid kyrkan och tyckte det var tyst, men på ljudinbandningen hörs billjuden tydligt. Jag vet att man måste åka 50 kilometer bort från Helsingfors för att hitta ett ställe där man inte hör billjud, säger Kuljuntausta.
Ett annat exempel han ger är de allt vanligare uteserveringarna med musik.
– Hur förhåller man sig till det?
- Vad: Ett konst- och vetenskaps-seminarium i Ekenäs, ordnat med stöd av Svenska kulturfonden.
- Huvudfråga: Hur skapa en holistisk, urban miljö?
- Initiativtagare: AKU - visuell akupunktur; ett konstprojekt kring offentliga rum som drivs av Heini Aho och Sebastian Ziegler, tidigare gästkonstnärer i Ekenäs.
- Arrangörer: Novia, forsknings- och utvecklingsinstitutet Aronia och Pro Artibus.
- Inbjudna experter: Sociolog Ylva Rancken-Lutz, produktdesigner Thorwald ter Kulve (Nederländerna), ljudkonstnär Petri Kuljuntausta, konstteoretiker Mari Krappala, performancekonstnär Leena Kela, akupunktör Tellervo Kalleinen, konstnär Brad Downey (USA), arkitekt Marco Casagrande.
Konstteoretiker Mari Krappala ser det konkreta huset som ett bra sätt att åskådliggöra och fundera på frågan om hur mycket tid vi spenderar och vill spendera på olika ställen.
– Finns det problem med ställen där man nu tillbringar mycket tid i staden?
Lekfullt, men seriöst
Frågorna är flera än svaren, men andra anspråk har inte heller gjorts.
– Vi konstnärer behöver inte presentera klara konkreta förslag, men vi har också ansvar, säger Heini Aho.
Hon och Sebastian Ziegler, tidigare gästkonstnärer i Ekenäs, är de sanna initiativtagarna. Efter residenstiden kände att de vill komma tillbaka och göra någonting mera långsiktigt. De kunde inte föreställa sig hur det går när man samlar ihop en grupp som denna. Experimentellt så det förslår, konstaterar Ziegler.
Just i det lekfulla och inspirerande anser flera att samarbetsprojektets kraft ligger. Leena Kela uppträder med att gå på olika sätt med olika hjälpmedel i huset.
Då hon går med stora steg och gummiband knutna till fötterna har hon en överskådande stil. Då hon fäster klädknipor i tårna och benskinnet blir det en introvert promenad där uppmärksamheten går till att kontrollera smärtan. Ett uttryck för att de som mår dåligt inte förmår engagera sig i frågor om vår gemensamma livsmiljö?
På detta sätt fortsätter raden av experter. Allt känns inte relevant för alla, men varje deltagare välkomnar och understryker vikten av mångfald.
Design med natur
Att en liten punkt kan få stor inverkan ger Marco Casagrande exempel på då han berättar om den olovliga bosättningen kallad Treasure Hill i staden Taipei i Taiwan. Området gick från rivningshotat till hyllad föregångare när det gäller återvinning och relation till naturen och är i dag formellt ett konstverk.
Casagrandes säger att man inte bara ska beakta och bevara naturen utan i stället se den som en del av arkitekturen.
Här finns en koppling till den geodesign som Aronia går i bräschen med. Romi Rancken visar en gammal bok i ämnet som bär just titeln Design with Nature.
– De konstnärliga aspekterna borde få komma fram mera, men det gäller även omvänt. Flera perspektiv borde involveras både då det skall byggas ett hus eller en väg och då ett offentligt konstverk skall uppföras. Grundfrågan är vem som får vara med och bestämma, säger Rancken.
Ylva Rancken-Lutz lyfter fram att staden, det offentliga rummet, finns till för invånarna och att dessa bör involveras. I dagens läge är det ofta en enskild arkitekt, eller arkitektbyrå, som väljs för ett givet uppdrag som att planera ett hus eller ett område.
– Jag tror på gemensamma projekt. Ett bolag kan inte veta hur folk vill använda ett givet område i staden om de inte frågat, säger Rancken-Lutz.
Novias forskningsledare Marianne Fred ser projektet som ett akupunkturstick vars inverkan tiden får utvisa.
Hela processen filmades och fotograferades och ska publiceras och analyseras. Resultatet kan bli underlag för en fortsättning. Vad samarbetet har gett så här långt sammanfattar Fred med ett ord: Engagemang.