Ekarnas rike börjar grönska
Lundarna i Kohagen i Svartå är unika och vårdas för att ge den biologiska mångfalden en chans.
Träden sträcker friskt på sig i vårvärmen. Sakta men säkert klär de sig i sin lövskrud, och snart har de ljusgröna bladen tagit över.
Men ännu har solljuset fri passage ner till undervegetationen, där vitsipporna regerar. På vissa ställen bildar blommorna riktiga hav.
Så är också omständigheterna för dem de bästa – lämplig mullmark och tillräckligt med ljus.
– Vitsipporna trivs bra i lundskogar, säger Esko Tainio som fungerar som ciceron under vårt besök i en av de mer speciella skogsmarkerna i Västnyland.
Vi befinner oss i Kohagens skyddsområde i Svartå, ett område där lövskogen tillåts härska och där ädelträden har en alldeles speciell position.
Kohagen ligger strax norr om Svartå bruksområde och har sedan början av 2000-talet lytt under Forststyrelsen.
– Området kan fritt besökas, men här finns varken märkta stigar eller eldplatser, säger Tainio som är planerare inom Forststyrelsens naturtjänster.
Ekar överallt
Norr om Kohagen, längs med stranden i norr, liksom längs stranden i väst finns sedan 1980-talet två mindre naturskyddsområden. Tillsammans med Kohagen bildar de nu en cirka 100 hektar stor helhet. Omgivningen domineras av lövskog – lundar – där ädelträden har en stark ställning. Framför allt den unga ekskogen får en speciell tillsyn.
– Det finns ekplantor och små ekar överallt, framför allt i den södra delen. De äldsta ekarna finns i den norra delen, där också de äldsta skogarna finns. De senast avverkningarna har skett i den södra delen, säger Tainio och förklarar att området tidigare använts som ekonomiskog.
Den ekskog som nu finns här är inte planterad, utan har vuxit fram på naturlig väg.
– Man kan kalla den för finsk ädelskog. Ädelträden verkar trivas här, säger Tainio och berättar att det handlar om träd som funnits här i århundraden.
Vid sidan av ek finns här till exempel lönn, lind och enstaka askar. Hassel finns det också rikligt av.
Hotade
Liknande skogar där ädelträden och framför allt ekarna dominerar är ovanliga i Finland. Kohagen är därför ett unikt område.
– Ädelträskogarna är väldigt hotade nu för tiden.
Under förhistorisk tid var den här typen av skog betydligt vanligare hos oss. Dess tillbakagång började på allvar då svedjebruket bredde ut sig. Tainio berättar att endast någon procent av de tidigare ädelträdskogarna numera finns kvar.
De här skogarna har klassificerats som en mycket utrotningshotad naturtyp, och därför görs ansträngningar för att bevara det som finns kvar.
– Alla ädelträd är viktiga för vår biodiversitet.
Som exempel kan nämnas att det finns kring 100 insekter som endast trivs på och kring eken; totalt 500 behöver eken på något sätt under sitt liv.
Också flera mossor och lavar är beroende av trädet.
De ihåliga ädelträden – både de levande och de döda – hör till de mest värdefulla med tanke på mångfalden i lundarna, säger Tainio. Inne i dem lever arter som inte trivs på andra ställen.
Växer in i kronan
I Kohagen har flera naturvårdande åtgärder vidtagits under de senaste åren. Till exempel har träd såsom granar, tallar, björkar, gråalar och aspar röjts bort kring ekarna, för att ge dem mera livsrum.
– Det är ofta snabbväxande träd som växer in i de äldre ekarnas kronor.
Granen utgör ett speciellt hot mot lundarna om den börjar ta över. Den börjar skymma lövträden som behöver mycket ljus.
Men det är inte alls så att varje ekplanta gynnas och vårdas. I vissa fall får plantorna konkurrera med varandra, och samtidigt lämnas också en hel del granar och andra icke-ädelträd kvar.
– Granen hör till lundskogen, men den får inte bli dominerande.
Den som rör sig i Kohagen kan lägga märke till att flera av granarna saknar sin bark i smala områden runt stammen. De har blivit ringbarkade, vilket är ett sätt att avbryta transporten av socker och andra organiska näringsämnen ner till rötterna. Det gör man för att döda trädet, dock så att processen så nära som möjligt efterliknar en naturlig död. Stammen får stå kvar tills den faller av sig själv.
– Med alla sina insekter och tickor är också döda träd av olika slag väldigt värdefulla för mångfalden.
Esko Tainio understryker att ringbarkning sker endast i liten skala numera och inte alls när det gäller stora granar. Det beror på den ökade risken för granbarkborrar.
Slyn lämnas kvar
Nästan inget virke förs ut ur skogen. Fallna stammar får i regel ligga kvar och detsamma gäller slyn som fällts.
På sina ställen blir det därför svårt att ta sig fram, vilken även en del av invånarna i trakten klagat över, berättar Tainio.
Att skogen vårdas på det här sättet har ändå sina förklaringar, säger han. Dels är det meningen att skogen ska fungera så naturligt som möjligt, dels handlar det om ekonomi. Att röja skogen kostar.
– Tar vi in stora skogsmaskiner är det heller inte bra, för de lämnar ganska fula spår i naturen.
Ändå tar Forststyrelsen klagomålen på allvar och därför har stigar öppnats genom de områden som är svårast att röra sig i.
Stark skog målet
Målet i Kohagen är att skapa en enhetlig och utbredd lundskog med ädelträd.
Då ekarna blir fler trivs både nötskrikan och nötkråkan allt bättre. Båda hjälper till att sprida ekollon, och detsamma gäller ekorrarna som också gillar ekar.
I skogar där lövträden dominerar och mår bra kan de till och med hålla granen stången. Löven på marken gör att granen har svårt att få fotfäste.
I Kohagen finns ekar av olika åldrar, vilket gynnar bland annat spridningen av mossor och lavar. Den äldsta eken är minst 250 år gammal, säger Tainio.
Sådant återspeglar sig i skyddsåtgärderna, som planeras noggrant.
– Vi tittar 300 år vidare och inte bara 30 år.