Bokbindaren är ingen bokmal
Esko Salonen har snörat, limmat och spikat ihop otaliga konstfullt utformade böcker i sitt liv. Men inte läst en enda av dem.
Vidar Lindqvists maffiga fotobok Raseborg har en hedersplats i många hem. Jag har sett hushåll som har dedikerat ett helt bord – som ett slags altare – till den 4,6 kilogram tunga skapelsen.
Att någon skulle banka på den med hammare är en otänkbar idé, men det är precis vad Esko Salonen har gjort. På varendaste ett av de 3 000 exemplaren.
– Det gick åt 22 000 spikar för att fästa sidorna. Och du ska veta att det är mycket svårare att spika i papper än trä.
Salonen bläddrar kärleksfullt i en av böckerna – ett måndagsexemplar med spegelvända sidor. Utanför fönstret breder Kalkpetters industriområde ut sig med vittrade tegelfasader och maskrosor som tittar upp ur glipor i asfalten. Här, i Virkby, vägg i vägg med motorcykelklubben Bandidos lokala filial, hyr han 200 kvadratmeter i en gammal fabrikslokal.
"Pekplattor är en bra grej"
Den fräna odören av bränt lim hänger i luften, smälter samman med doften av miljontals sidor papper. Vi sitter vid en bardisk av ljust, lackerat trä. En kaffepanna puttrar. Marilyn Monroe ler förföriskt mot oss från en väggalmanacka.
Det här är en värld fjärran från spegelblanka pekplattor med hela Alexandrias förlorade bibliotek några tumklick bort.
– Pekplattor är en väldigt bra grej, men jag använder inte själv dem. De påverkar inte heller min verksamhet. När datorn dök upp på allvar under 80-talet förutspådde många att den skulle ta död på anteckningsböckerna. Men de ökar, de ökar för varje år, säger Salonen.
Trots att man kanske inte skulle tro det vid första anblicken är den glada mannen i bjärt rosa skjorta framför mig 68. En ålder då många tar sig för värkande knän och drömmer om pensionen. Men inte Esko. Han har fullt upp.
Han är en av Lojos bäst bevarade hemligheter och hör till landets främsta inom sitt gebit, vilket otaliga utmärkelser vittnar om. Han gör alla böcker som de stora tryckerierna inte har flexibilitet att utföra. De som är för stora, för okonventionellt formade eller bara för få.
Han har så fullt upp att han inte hinner läsa själv, alls.
– Jag har bundit in miljontals böcker, men inte läst en enda av dem från pärm till pärm. Det här är ett så pass kreativt jobb, det är tusentals tankar som snurrar i huvudet, så mitt läsande sträcker sig till dagstidningarna, säger Salonen.
– Det här är inget 8-16-jobb. Du kan inte räkna timmarna.
"I love you!"
Plötsligt överröstas radion, som spelar Lynyrd Skynyrds Sweet Home Alabama. Telefonen ringer.
– I love you! svarar Salonen glatt.
Det är hans fru. Med ett tidskrävande jobb som Esko Salonens skulle man lätt kunna tro att relationen blir lidande, men de har löst det på ett smidigt sätt. Han och hustrun Tea Westerholm-Salonen jobbar tillsammans.
– Hon är min tolk. Hon är tvåspråkig och jag har haft otrolig hjälp av henne många gånger när vi har arbetat med svenskspråkiga böcker.
"Skaffa ett ordentligt jobb"
Esko Salonen kom in på bokbindandets bana av en slump. Eller egentligen på grund av en gruffande pappa.
– Jag var femton. Vi bodde i Helsingfors och min farbror hade en radioaffär. Jag jobbade där om somrarna, men en dag sa min pappa "hördu, gå och skaffa ett ordentligt jobb så att du inte blir och hänga i släktingarnas knutar".
Salonen gick till arbetsförmedlingen, där han erbjöds att välja mellan två yrken: Bokbindare och metallsvarvare. Han valde det första eftersom det lät mer spännande.
– Jag började som lärling. Efter fyra år blev jag gesäll och senare mästare.
Födelsedagspresent åt Kekkonen
Salonen var noga med att visa framfötterna. Och det gav resultat. Som ung gesäll fick han i uppdrag att binda president Urho Kalevi Kekkonens jubileumsalbum.
– Ett enormt stort album. Det var försvarsmakten som gjorde beställningen och ibland kom höga pampar för att övervaka, minns Salonen.
Till Lojo kom han på 90-talet, flyende undan de skyhöga hyrorna på Drumsö i Helsingfors. Dessutom lockade de lata, västnyländska sommardagarna.
– Om det är fint väder kan man promenera i Svartå på dagen och komma hit och jobba på kvällen.
Björklöv och förgyllda sidor
Oavsett om det är republikens president eller en vanlig kund som är mottagaren har Salonen samma yrkesstolthet.
Hans arbetsutrymmen är strösslade med böcker som är små konstverk i sig själva – här finns årsböcker med cd-skivor inlemmade i sidorna, anteckningsblock med metallskimrande papper och gula björklöv inbäddade i pärmarna till en bastubok.
Verken för tankarna till de gamla, förgyllda biblarna som man ännu kan hitta hemma hos medlemmar av den äldre generationen – ofta framställda med samma vördnad som Vidar Lindqvists fotobok.
– Jag reparerade faktiskt en sådan Bibel i vintras, säger Salonen.
Ibland tar han också an sig mer omfattande beställningar – den största hittills är 100 000 böcker. Det var en katalog till Rovaniemiföretaget Lappset, som tillverkar redskap till lekparker.
– Först skulle den vara 50 000. Jag tänkte, någon gång måste man väl ta sig an en stor beställning. Så pass mycket sportsman är jag. Men plötsligt hade antalet fördubblats. Jag blev tvungen att ta in några extra händer, men jag var noga med att binda den första och den sista själv.
Letar efter en efterträdare
Salonen kommer att gästa Raseborgsmässan i Karis den 16 och 17 maj. Där delar han en monter med Pojoföretaget Modelmap som är specialiserat på tygmönster.
Salonen medger att han är orolig över hur hans yrkesform ska överleva i framtiden.
– Visst är jag det. Jag har själv försökt hitta en efterträdare. Min kollega jobbade tills han blev 90, men jag vet inte om jag själv kommer att fortsätta lika länge.