Hur ser vänstern ut i Västnyland?
Inför arbetarrörelsens högtidsdag samlade vi representanter för SDP, VF och FKP för att låta dem diskutera vad vänsterpolitik egentligen är och vilken roll den borde spela i dagens politik.
Första maj, arbetarnas och studenternas dag, har firats världen över sedan år 1890. Fackföreningar ordnar marscher, partiledare håller tal och engagerade medborgare samlas till fest dagen till ära. Det är den politiska vänsterns dag, men vad är den "politiska vänstern" egentligen? Vad menas med vänsterpolitik? Hur skiljer sig vänsterförbundare från socialdemokrater? Varför fortsätter vänstern tappa mark?
För att få svar på frågorna ordnade VN en debatt med tre mer eller mindre vänstersinnade västnylänningar. I debatten deltog Jaana Tasanko (SDP), Daniel Nyman (VF) och Peter Björklöf (FKP). Samtliga deltagare är aktiva i Raseborgs kommunalpolitik.
Frågor att brinna för
– Till en början stod valet mellan samlingspartiet och socialdemokraterna. I samband med presidentvalet 1982 gick det upp för mig. Jag insåg att ingen skall behöva klara sig ensam, berättar socialdemokraten Jaana Tasanko.
Vänsterförbundets representant, Daniel Nyman, berättar att han redan i skolan var engagerad i samhällsfrågor.
– Tidigare deltog jag i husockupationer och var miljöaktivist. När barn kom med i bilden valde jag att påverka genom partipolitik och vänsterförbundets framtidsvision kunde jag underteckna, säger Daniel Nyman.
Peter Björklöf minns för sin del fortfarande vad som fick honom att gå med i politiken.
– Jag aktiverade mig på 70-talet och år 1980 anslöt jag mig till kommunisterna. Nu som då är mitt motto att ingen skall kunna tillgodogöra sig på andras bekostnad, bli rik på andras insatser. För mig var FKP det socialistiska alternativet där ord också innebar handling, säger Peter Björklöf, representant för Finlands kommunistiska parti.
Arbetarrörelsen och vänsterpolitik
Enligt debattörerna bygger vänsterpolitik arbetarrörelsen. De menar att politiken skall handla om vanliga människor.
– Vänstern är en massrörelse. För att göra verkliga förändringar för den vanliga människans bästa måste den här massrörelsen skrida till handling. Vänstern kan inte vara enbart parlamentarisk, säger Peter Björklöf.
Han får medhåll av vänsterförbundaren Daniel Nyman.
– Vänsterpolitik är ett sätt att ge uttryck för en ideologi. Vi borde kunna erbjuda perspektiv, säger han.
Socialdemokratens vänsterpolitik är något lugnare till sin natur.
– Klart man måste aktivera sig, men förändringar skall ske inifrån. För mig är vänstern en fredsrörelse. Avtalssamhället, att göra kompromisser, leder oss framåt, säger Jaana Tasanko.
Alla tre vill värna om de svaga i samhället. Hur detta borde göras får dock inget entydigt svar.
– Vi måste se till att nedskärningar inte drabbar de som redan har de svårt, säger Daniel Nyman, och får medhåll av de andra debattörerna.
Att köpa eller inte köpa
Att skapa arbetstillfällen är ett sätt att stödja ekonomin och hjälpa den vanliga människan. Trots att debattörerna är överens om att fler jobb behövs går åsikterna kring sysselsättningspolitik ändå isär.
– Att skapa jobb är det mest centrala för vänstern. Vi måste producera varor och tjänster av olika slag för konsumtion och på så vis skapa nya jobb, säger Jaana Tasanko.
Påståendet får de radikalare debattörerna att rynka på näsan.
– Måste sysselsättning handla om att alltid skapa nytt? Det blir en ond cirkel, vi konsumerar mer för att kunna producera ännu mer. Vi behöver alternativ, nya former av jobb där man inte konstant måste skapa något konsumerbart. Vår nuvarande sysselsättningspolitik hjälper inte de fattiga i längden, säger Daniel Nyman.
Kommunisten i sällskapet tror inte att en så radikal samhällsförändring är sannolik.
– För en så grundläggande förändring behövs åtgärder som inte är normenliga. Kapitalisterna vägrar gå med på en förändring som skulle försvaga dem, konstaterar Peter Björklöf.
För Jaana Tasanko känns tanken om radikal förändring främmande.
– Ni talar om en utopi, en som vi kanske inte vill ha. Vänstern måste anpassa sig till dagens krav och kunna göra kompromisser. Vi måste kunna göra det bästa av vad vi har, säger Jaana Tasanko.
Offentligt mot privat
När diskussionen landar i Raseborg dyker frågan om privatisering av hälsovård och läkartjänster upp. Fusionen som blev Raseborg skulle råda bot på läkarbristen i området, men än i dag är läkarna för få till antalet. Samtliga debattörer beklagar situationen, men förslagen på lösningar skiljer sig.
– Privatvård är inte fel i sig, men den får inte vara ett alternativ till det offentliga. Privatvård kan fungera som ett komplement och ska bekostas med annat än skattemedel, säger Jaana Tasanko.
Vänsterförbundaren skruvar på sig. Han är mer kritisk till privata inslag.
– Privatföretag finns till för att göra vinst, inte för att garantera bästa möjliga vård för folket. Om pengarna flyttas till skatteparadis så undviker man dessutom betala skatt i Finland. Vi borde satsa på kommunal vård, säger Daniel Nyman.
Peter Björklöf kommer med förslag på en lösning.
– För att privata läkarstationer skall fungera måste de, genom lagstiftning, regleras ännu striktare, säger han.
Jaana Tasanko tvekar och påpekar att regleringar redan existerar och att privatvården därför kan vara lika bra som offentlig vård. Hon understryker ännu en gång att privata inslag inte får göra övertramp på den offentliga sektorn.
"Man har tappat tråden"
Trots att socialdemokraten inte önskar en ny världsordning är det ändå inte målsättningarna som tydligast skiljer parterna åt. Problemen uppstår när debattörerna skall fundera på hur målen borde uppnås.
Splittringen inom vänstern har utan tvekan haft en inverkan på det ständigt sjunkande stödet hos samtliga vänsterpartier. Sedan 1970-talet har stödet för vänstern sjunkit med över femtio procent.
– Man har tappat tråden. SDP når rekordlåga siffror i opinionsmätningarna, vilket inte förvånar. Att göra försämringar i samhället som drabbar de svagaste är inte arbetarrörelsens roll - varken SDP:s, VF:s eller FKP:s, säger Peter Björklöf.
Jaana Tasanko menar att SDP:s låga väljarstöd har naturliga förklaringar.
– Vi har gett mycket, men nu behövs en beställning på något nytt som vi kan erbjuda, säger socialdemokraten Tasanko.
Daniel Nyman menar att den beställningen redan finns, men att vänstern inte lyckats erbjuda lockande alternativ.
– Ytterhögern har svarat på beställningen på något nytt. Vänstern har inte lyckats erbjuda lockande alternativ till kapitalismen, till exempel medborgarlönen föll för döva öron, säger Daniel Nyman.
Vad borde vänstern då erbjuda i dagens politik?
– Vi måste erbjuda ett långsiktigt perspektiv på politiken. Ett alternativ till kapitalismen, säger Daniel Nyman.
FKP:s representant går längre tillbaks i tiden för att finna svar.
– Man glömmer bort arbetarrörelsens ursprung, bland dem Marx och Lenin. Att gå tillbaks till Lipponen räcker inte när man gör vänsterpolitik. Också ideologiskt måste vi syna våra partier grundligt, säger Peter Björklöf.
Jaana Tasanko håller fast vid socialdemokratins kompromissanda.
– Vi måste anpassa våra ideologier till dagens verklighet. Jag påstår också att politik skall utgå från människans behov, inte pengarna, säger Jaana Tasanko.
Tysta nickningar följer. Det avslutande påståendet kan våra vänsterpolitiker vara hjärtligt överens om.