Novia-projekt kan avgöra Gennarbyvikens framtid
Om Gennarbyviken ska öppnas måste en miljöbedömning visa att den uppdämda sjön inte tar stryk. Om finansieringen ordnas kan två arbeten från Novia ge svar inom kort.
I slutet av 1950-talet avskiljdes Gennarbyviken från havet med en konstgjord damm. Sedan dess har den forna havsviken ändrat karaktär och invånarna runt den har länge bekymrat sig för en vattenkvalitet som ständigt verkar försämras.
– Det har vi märkt under flera års tid. På vissa platser håller viken på att växa igen, säger Marianne Pärnänen som har sitt sommarboende och "andra hem" vid vikens norra strand.
Nu kan ett samarbetsprojekt mellan Novia och Tvärminne zoologiska station äntligen ge en bild av hur "viken" egentligen mår. På samma gång kan Gennarbyvikens framtid avgöras.
En hjärtesak
Skulle Gennarbyviken ta skada av att återigen bli en havsvik, skulle det vara till nytta för flora och fauna eller finns det andra alternativ som kan förbättra vattenkvaliteten?
Det har Magnus Ekholm frågat sig i många år. Då FN-steels konkurs plötsligt innebar att Gennarbyviken inte längre behövdes för fabrikens ändamål började Ekholm arbeta för att utreda vad som är bäst för det vattendrag han bott vid hela sitt liv.
Även om olika vattenkontroller visat att kvaliteten är god är Ekholm skeptisk. Kväve och fosforhalterna må vara okej men det bruna vattnet och hur den utplanterade fisken verkar försvinna säger något annat.
– Av alla de tiotusentals öringar som planterats ut tror jag att jag sett en.
Även NTM-centralens senaste rapport klassar vattenkvaliteten som "otillräcklig". Ekholm vill ändå inte driva en åsikt om vad som ska göras innan han sett en bedömning av experter.
– Om det skulle vara till gagn för ekosystemet ska vi inte ge upp förrän vi undersökt alla alternativ.
Hans önskan om en officiell analys från myndighetshåll har inte burit frukt. Därför arbetar han just nu på att ordna finansiering till två projekt vid Novia.
Pengar behövs
De två projekten på Novia kommer att utföras som examensarbeten och handleds av Patrik Byholm på Novia. Tvärminne zoologiska stations direktör Marko Reinikainen bistår därtill med teknisk handledning.
– Analyserna är viktiga för vikens framtid men de har också ett egenvärde i sig, säger Reinikainen.
Kostnaderna för dylika projekt är dock stora. Därför behövs stöden. Det ena projektet kan vänta men det andra borde påbörjas så snart som möjligt.
Det naturvetenskapliga står i fokus för det ena arbetet. Det ska reda ut mängden miljögifter på bottnen, mängden närsalter i vattnet samt hur vegetationen skulle klara av en återgång till saltvatten.
– Sötvattensvegetationen skulle slås ut om man öppnar dammen, men vissa växter kan också tåla det, säger Reinikainen.
På bottnen finns dessutom ett lager saltvatten kvar. I det kan miljögifter gömma sig och om viken får saltvatten igen kommer de upp till ytan.
Inofficiellt men avgörande
Det andra projektet fokuserar på den samhälleliga effekten. Där skulle kommunerna, invånarna och näringsidkarna i trakten höras.
– Med en enkät skulle man ta reda på vad folk tycker. Det finns säkert åsikter både för och emot, säger Reinikainen.
Trots att projekten inte har karaktären av officiella miljökonsekvensbedömningar menar Reinikainen att de kan påverka vad som händer med Gennarbyviken.
– Om de visar på allvarliga risker med att öppna viken gissar jag att det inte är så intressant för någon part att driva tanken vidare.
Flera lösningar
Beroende på vad projekten ger för svar kan eldsjälen Ekholm tänka sig flera framtida alternativ. Ett reningsverk vid utloppet av Bonäsån eller sedimenteringsbassänger vid de största dikessystemen som utmynnar i viken är möjligheter.
– Om ekologin skulle förbättras och en majoritet står bakom ett sådant beslut är jag däremot för att dammen rivs.
Samtidigt drivs han av ett hopp om att Gennarbyviken återigen skulle kunna bli en naturlig havsvik såsom den varit i tusentals år. Om inget annat kan göras hoppas han på en ordentlig sluss som skulle möjliggöra båttrafik i viken. I dag kan endast småbåtar transporteras över dammen.
Ekholm har också stöd från ett antal grannar för sina åtaganden. Marianne Pärnänen är en av dem.
– Det skulle vara jättebra med en miljöbedömning för att verkligen få se för- och nackdelar.
För henne är vattenkvaliteten det största bekymret. Växter som inte hör hemma har börjat växa i viken och vattnet är allt annat än inbjudande.
– Man vill inte ens simma här såsom förr.
- År 1956 ansökte Hangö stad och Oy Vuoksenniska Ab om att få göra om Gennarbyviken till en sötvattensbassäng och därefter leda vatten till fabriksområdet i Koverhar och i framtiden även till Hangös vattennät.
- 1957 beviljades ett statligt tillstånd att stänga viken med en damm vid Stagsund och bygga en pumpstation i närheten. Enligt Magnus Ekholm verkar invånarna inte haft någon chans att föra sin talan, men fick skadestånd några år senare.
- Sedan dess har stålverket i Koverhar vid enstaka tillfällen använt pumpstationen.
-
För miljöns del har stålverkets ägare stått för miljökontroller av vattnet i viken samt utplantering av fiskyngel.