Tidskapslar på historisk mark
Modernt och antikt visas vägg i vägg på Lojo museum, där råttan Robban hjälper barnen ta sig genom historien.
År 1970 fanns det sju stycken färgteven i Lojobygden.
Det är en försvinnande liten andel av de totalt 4 189 televisionsapparater som det året spred nöje och information bland de då drygt 25 000 invånarna i Lojo stad och Lojo landskommun.
De här tevesiffrorna, baserade på antalet betalda licenser, är en del av den snabbinformation som besökaren får sig till livs i rummet med 1970-talsinteriör på Lojo museum.
Teven har sin givna plats bland föremålen – inte endast för att apparaten blev allt vanligare i de finländska hemmen under den här perioden, utan också för att den är en viktig bit i Lojos historia.
– På 1970-talet växte det fram en hel del elektronikindustri i staden, säger museiamanuens Iiris Kankaanpää som ansvarar för utställningarna på museet.
Televisioner av märket Finlux hör till dem som tillverkats i staden, berättar hon.
I den arbetsfördelning som regionens professionellt skötta museer gjort upp för samlingarnas del är 1970-talet mycket riktigt det årtionde som Lojo museum specialiserat sig på.
– 1970-talet var en tillväxttid för Lojo. För oss är det en naturlig period att sköta, säger museiamanuens Leena-Maija Halinen som ansvarar för museets samlingar.
Vacker omgivning
Lojo museum ligger på det gamla prästgårdsområdet, ett vackert och lummigt parklandskap som öppnar sig några hundra meter nordost om Lojo medeltida kyrka.
Redan den yttre miljön tar mången besökare med häpnad, berättar Leena-Maija Halinen. Hon säger att också folk från trakten kan överraskas av vilken unik helhet de har i sin näromgivning.
Vi rör oss på mycket historisk mark.
– Prästgården fanns på den här platsen redan på 1300-talet, säger Leena-Maija Halinen.
Föremålen blir fler
Museet grundades år 1911, uppbackat av landets första hembygdsförening, nuvarande Hembygdsforskningens Vänner i Lojo. Föreningen hade grundats år 1894 av Robert Boldt, som beskrivs som den finländska hembygdsforskningens fader.
Till prästgårdsområdet flyttade museet år 1980. I en av salarna som bildar den fasta utställningen i huvudbyggnaden, kyrkoherdens rum, står ett skåp med en del av de allra första föremålen i samlingarna.
Invånarna i trakten uppmanades skänka prylar till det blivande museet. Det är en process som pågått sedan dess. Samlingarna växer.
– Vi tar emot 100 till 150 föremål varje år, säger Halinen.
Bord, tavlor
Interiören från 1970-talet finns i huvudbyggnaden, där besökaren också får en inblick i hur det kunde se ut på herrgårdarna för ett drygt sekel sedan.
Till rariteterna i ett av rummen hör ett bastant matsalsmöblemang ritat av firman Gesellius-Lindgren-Saarinen och tillverkat av Iris-fabriken i Borgå kring sekelskiftet 1899–1900.
– Det räddades undan branden på Fagernäs gård år 1950, säger Leena-Maija Halinen.
Väggarna i samma rum pryds av tavlor som målats av kända konstnärer som Ellen Favorin, Hilda Granstedt, Alarik Munsterhjelm och Adolf von Becker. Ett vakande öga på besökarna håller också "Kalk-Petter" Forsström och hans fru Margit, förevigade på varsin målning av Dora Wahlroos och Kirsti Rein.
Arbetarhem
Museihelheten består av flera byggnader, av vilka de flesta ursprungligen rests på gården. Hit hör till exempel gårdsförvaltarens byggnad med interiörer som visar hur man bodde på landsbygden under början av 1900-talet och i ett arbetarhem vid seklets mitt.
Den nyaste basutställningen öppnades för två år sedan i gamla pedagogihuset. Här leds besökaren från förhistorisk tid till mobiltelefonernas era, med livet i Lojo som röd tråd.
Ett speciellt inslag utgör de små öppningsbara informationsluckor som presenterar kända personer från trakten. Idrottaren Sanna Stén och riksdagsmannen Matti Saarinen hör till de nu levande Lojobor som ärats egna luckor med föremål som tillhört dem.
I pedagogihuset hjälper råttan Robban de yngre besökarna att ta sig genom historien. Den här talande lilla varelsen som finns i varje rum och som kommer i gång genom ett knapptryck lär vara populär även bland de vuxna.
Trångt
Lojo museum har totalt kring 30 000 föremål i sina olika samlingar.
– Vårt lager finns i Maksjoki, säger Leena-Maija Halinen och berättar att samlingarna omfattar bland annat en brandbil och en biblioteksbuss.
Lojo museum tampas med samma problem som många andra museer: Väggarna börjar komma emot. Det går inte att ta emot föremål i obegränsade mängder, och det är också en av orsakerna till att museerna sinsemellan kommit överens om vem som tar emot vad.
Museets välfyllda textillager finns i den tidigare ladugårdsbyggnaden på museiområdet.
– Här hittar vi allt från dopklänningar till likförarens uniform, säger Halinen.
Hon förklarar att det för ett museum är viktigt att känna till ett föremåls historia. Utan sin kontext är föremålet stumt, säger hon.
Småfigurer
Ladugårdsbyggnaden härstammar från 1930-talet och det är också i den som temaexposéerna visas. Sommarens utställning öppnar den 22 maj och kretsar kring miniatyrbilar och modelltåg.
– Bland annat bygger vi upp en lång bilbana som besökarna får använda, säger Iiris Kankaanpää.
Ett synligt inslag är ett samhälle i miniatyr. Dess mått är 2 gånger 2,7 meter och det omfattar ungefär 2 200 figurer i olika sammanhang, bland annat på nudiststränder.
Utställningen ordnas i samarbete med Vihti miniland, som verkar i Vichtis.
I fjol besöktes Lojo museum av cirka 13 000 personer. Leena-Maija Halinen och Iiris Kankaanpää bedömer att allt är upplagt för minst lika många besökare också i år.
Lojo museum grundades år 1911 och verkar sedan 1980 på gamla prästgårdsområdet ett stycke nordost om Lojo kyrka.
Museiområdet består av elva byggnader. Basutställningarna visar hur de olika samhällsklasserna levde och de består bland annat av interiörer från 1800-talet till 1970-talet. Utställningarna finns i huvudbyggnaden från 1860 och i gårdsförvaltarens byggnad från 1830-talet. Den nyaste basutställningen heter "Vår hemstad Lojo" och öppnades år 2011 i det gamla pedagogihuset. Det byggdes år 1769 och hör till de första landsortsskolorna i Finland. Huset flyttades på 1970-talet från centrum.
De stora temauställningarna visas i gårdens tidigare ladugård.
Lojo museum arrangerar utställningar också i Lindersalen i huvudbiblioteket. Museet förvaltar även Johannes Lohilampi-museet och sköter verksamheten sommartid på Paikkari torp. De två hembygdsmuseerna ligger i Sammatti; det senare är Elias Lönnrots födelsehem.
Museet är öppet alla dagar utom måndagar. Fem personer sköter den dagliga ruljangsen.