Alltid ett vakande öga
Som små höll Ulla Söderlund och Ulf Österlund alltid koll på varandra. Och om den ena fick godis skulle den andra också få det.
– Vi har alltid stått varandra jättenära, säger Ulla.
– Speciellt som små. Vi hängde alltid ihop, tillägger tvillingen Ulf.
Som tvilling ställer man inte enbart upp för varandra, man tar ansvar och finns alltid där, i Ullas fall till och med för varandras intressen.
– Om det fattades någon i fotbollslaget hoppade jag in.
I ur och skur
För Ulla och Ulf innebär det en hel del positiva minnen och ett speciellt band att vara tvillingar. Några nackdelar kommer de inte på. Framför allt ger det en trygghet som enligt Ulla är unik.
– Viktigast kanske det var i skolåldern.
Ulla och Ulf var så gott som oskiljbara. De gick på samma klass, de cyklade till skolan tillsammans och spenderade sin fritid tillsammans. Turvis tog de hand om varandra.
– Som tvilling tror jag att man tar mera ansvar för varandra, menar Ulla.
I skolan var det Ulla som såg efter tvillingbrorsan.
– Jag var väl den där vilda, säger Ulf.
Men då Ulla var på scoutläger var det Ulf som smög ut i skogen för att titta till henne. Att lämna sin tvilling vind för våg en hel vecka var otänkbart.
Oro i vagnen
Tillsammans med två år äldre storasyster Barita hade tvillingparet Ulla och Ulf en fantastisk barndom. Åren efter att de föddes i efterkrigstida Hangö 1949 måste ändå ha varit tuffa för föräldrarna.
– Jag skrek alltid och skulle se på mamma då vi satt i barnvagnen, minns Ulf.
Några tvillingvagnar fanns det inte heller i början. Den första var ett hembygge av en snickare. I den andra fick Ulla sitta och se framåt medan Ulf av förekommen orsak fick tryggheten i att se mamma som knuffade vagnen.
Då Ulla och Ulf växte upp och bildade egna familjer minskade kontakten, men efter pensionen har de återigen mera tid. Julafton och givetvis födelsedagar har nästan alltid firats tillsammans. Att fira jämna år ihop är kanske de bästa minnena från vuxen ålder.
– Det har alltid varit fina upplevelser, säger Ulla.
Naturligt lika
Hur Ullas och Ulfs relation skulle vara om de inte skulle ha varit tvillingar är förstås svårt att säga.
– Det vet man ju inte, säger Ulf.
Trots det är de rätt säkra på att man som tvillingar känner varandra mycket bättre. Man tar inte efter varandra som vanliga syskon. Man är verkligen lika på naturlig väg, men enligt Ulla finns det ändå vissa gränser.
– Men som man säger om enäggstvillingar att de känner på sig om den andra är sjuk eller mår dåligt stämmer nog inte på oss.