Öhman öppnar för samarbete
I de två stora reformernas storm borde man nu lägga sin energi på ett vårdsamarbete mellan Hangö, Raseborg och Ingå. Det anser Sten Öhman.
Regeringens planer lät rediga i början: först en kommunreform som grundar sig på starka primärkommuner och så en social- och hälsovårdsreform som bygger på dessa primärkommuner och suddar ut gränsen mellan primär- och specialistvård.
Resten är en virrig och oavslutad historia, kryddad med inkonsekvens och motstridiga besked.
Då Sten Öhman stannar upp och reflekterar kring vad reformerna betyder för Västnyland och speciellt Hangö nu fokuserar han på vården på basnivå.
– På social- och hälsovårdssidan flyger vi med vinden. Alla kommuner har fattat olika beslut. Det saknas en samstämmighet. Det här borde man ta tag i nu. Vi borde veta vad vi vill.
För egen del har han en klar åsikt: Ingå, Raseborg och Hangö borde börja samarbeta för att sköta vården på basnivå tillsammans.
– Vi har en samstämmig syn att Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt skall ta hand om specialistvården så att båda sjukhusen kan finnas kvar. Med Lojo som ansvarskommun kommer sjukhuset i Ekenäs att läggas ned.
Tre scenarier
Om man inte agerar tror Öhman att det finns en överhängande risk för att sjukvården på basnivå kommer skötas av hela Nyland eller från Lojo. Det förra finner han absurt, det senare riskfyllt och illa åtminstone för Hangöborna.
– Det finns en risk för en dold agenda om tre hälsovårdscentraler, en i Lojo, en i Kyrkslätt och en i Ekenäs vid resterna av sjukhuset. Nu måste vi fatta beslut. De på riksnivå stora partierna som är små här lobbar hårt för andra alternativ än Hangö, Raseborg och Ingå.
Ett diskuterat skilt krav för Nyland på befolkningsunderlag på 50 000 invånare tror han stöter på patrull i grundlagsutskottet. Men gränsen på 20 000 är cementerad i lag.
– Hangö och Ingå är i knipa. Det här får vi finnas oss i, här måste vi ha en åsikt. Visar det sig längre i framtiden att 45 000 invånare är för lite så är ingen skada skedd.
"Glöm kommunreformen!"
Kommunreformens aktualitet avfärdar han snabbt.
– Det blir ingen fusion. Av tvång görs en utredning, men sedan händer inget. Det står och faller på vad Hangö säger och detta Hangö fullmäktige fattar aldrig ett beslut om en sammanslagning.
Likväl beslöt fullmäktige i Hangö att utreda en kommunsammanslagning även med Lojo.
– Att man skulle föredra en storkommun med Lojo förstår jag inte, fast jag inte är imponerad av Raseborg, säger Öhman och beklagar att så många viktiga beslut av den här typen har fattats med så små marginaler.
Med tanke på vårdsamarbetet han hoppas på hade en utredning med Raseborg passat betydligt bättre, rent psykologiskt. En bitter inställning gentemot Raseborg tonar han ändå ner.
– Det är mera fråga om självständigheten än agg mot Raseborg.
Tog initiativ och bestraffades
Att det gäller att agera i stället för att reagera har Sten Öhman påtalat förut. I augusti 2005 övertygades han om att en kommunsammanslagning var ofrånkomlig. Så hade de stora pojkarna bestämt så det gällde att starta en diskussion, vilket han också gjorde. Priset han betalade var att falla som politiker i Hangö.
– Jag tycker ännu att jag hade rätt i sak. Men det fanns inte en chans. Den politiska viljan att ens diskutera fanns inte, tvärtom var jag körd som politiker.
Den gången överskattade han tvångsaspekten och rätten till nytänkande i Hangö.
– Där bommade jag. Men fortsättningsvis skulle det ha varit bra om Hangö, Pojo, Karis, Ekenäs och Ingå hade gått samman då. När vi i dag ser hur det har gått kan man inte vara högt imponerad över den process som pågått i fem år i Raseborg. Jag är övertygad om att man hade kunnat göra det bättre.
Hur då?
– Genom bättre beslut. Man har inte minskat funktionerna som man borde. Med Ingå och Hangö hade man fått med element som tvingat fram en snabbare utveckling för en sund ekonomi. Man hade varit längre från sin egen bakgård och sitt röstningsområde.
För få och för många
Det är förstås lätt att vara efterklok och Öhman säger att Raseborg har gjort mycket bra saker också. Till saken hör förstås att en ny kommuns handlingsfrihet är kringskuren.
Öhman anser att uppsägningsskyddet på fem år vid kommunsammanslagningar går stick i stäv med fusionens syfte att åstadkomma en mer slimmad personalbas utan överlappningar.
– I en tillväxtkommun har man nästan alltid lite för lite folk. I en stagnerad kommun har man nästan alltid för stor personalstyrka. Politiker är ofta oförmögna att dimensionera den så den svarar mot den ekonomiska bärkraften.
Tre avgörande år
De kommande tre åren är avgörande för Hangö. Åtgärdsprogrammet måste förverkligas och ha effekt.
– Man kan läsa mellan raderna från ministeriehåll att det inte accepteras fler åtgärdsprogram efter detta.
Kommunminister Henna Virkkunens (Saml) kommentarer om att Hangö kan tvångsfusioneras ger han inte mycket för förutsatt att staten inte tvingats rycka in för att reda upp kriskommunens ekonomi.
Hur har allt som skett sedan ditt utspel 2005 påverkat din uppfattning om en kommunsammanslagning?
– Den har dels tagit stryk, dels gett mig uppfattningen att själva processen skulle bli minst lika svår i en andra omgång. Det är inte värt det i förhållande till vad man skulle uppnå.
- Född: 1950.
- Bor: i Hangö.
- Parti: SFP
- Uppdrag: Vice ordförande i stadsstyrelsen och fullmäktigeledamot i Hangö. Har tidigare varit bland annat partistyrelsemedlem och kretsordförande för SFP i Nyland.
- Jobbar: Som planläggningschef i Ingå, och vid sidan om om som konsult. Har tidigare varit teknisk direktör i Hangö.