Y-tågets stödtrupp bjöd på perrongkaffe
Symboliskt nog fick fredagens Y-tåg kl. 16.29 till Ingå vika åt sidan och undantagsvis stanna på spår 2. Förbi Y-tågets stödtrupper, som fattat posto på perrongen vid spår 1, svepte i stället det försenade Intercity-tåget till Helsingfors.
I Intercity-tågets kölvatten, i betydligt saktare mak, kom sedan en stund senare ett Y-tåg på väg mot huvudstaden; stannade till och tog upp en passagerare medan de tappra på perrongen värmde och styrkte sig med kaffe, pepparkakor, på stället marsch och kanske någon åkarbrasa.
Upprop till kamp
Januarieftermiddagen var kylig så det förslog, men det avskräckte inte. Tanken var att invänta också Y-tågen kl. 17.29 och 18.29 från Helsingfors – bjuda tågresenärerna på kaffe, lära känna dem och bland dem värva en eller annan kämpe för den goda sakens skull.
Till den änden fann små, informativa flygblad redo.
Budskapet var klart och koncist:
VR planerar att sluta tågtrafiken till Ingå.
Staten äger 100 procent av aktierna i VR och kan också påverka genom ägarstyrning.
Så: ta kontakt med trafikminister Merja Kyllönen, med Pekka Haavisto som är ansvarig minister för den statliga ägarstyrningen, med din riksdagsledamot!
Konduktörsstöd
Att budskapet inte fallit i god jord enbart bland tågresenärer, kunde Kristiina Palosaari berätta.
Palosaari, som ofta tar Y-tåget från Helsingfors till Ingå att hälsa på sin dotter och hennes familj, hade fått erfara att konduktören inte alls var ovillig att dela ut flygblad till passagerare – för konduktörer stationerade i Karis är det av vitalt intresse att Y-tågsturerna inte stympas så att de slutar i Sjundeå, eftersom en sådan förändring kunde innebära att deras arbetsdag förlängs med två timmar.
– Y-tågen är oumbärliga! Dessutom är det en fråga om principer, framhöll Kristiina Palosaari, som förvånar sig över den haltande logiken: å ena sidan uppmanas finländarna att åka kollektivt, å andra sidan vill ett statsägt bolag dra in tågtrafik.
"En bil till"
Att ett indragningsbeslut kan få trafik- och miljöpolitiskt betänkliga konsekvenser, åskådliggjorde Diana Gustafsson med en hänvisning till sin egen vardag.
– Min man jobbar i Helsingfors, själv jobbar jag hemifrån. Om tåget faller bort, måste vi skaffa en bil till.
Iris Juntunen tar alltid tåget till Helsingfors.
– Jag använder alltid tåget, det går lättare än att leta efter parkeringsplats.
Också Kirsi Corander är en svuren anhängare av Y-tåget, om än hon inte använder det lika regelbudet som innan hon blev pensionär.
Och Björn Corander pekar på det som känns väldigt uppenbart då man bor eller bara befinner sig i närheten av Ingå station, ett gott stycke från kustvägen:
– Härifrån finns inga bussförbidelser, konstaterar han, och påpekar sedan att det inte är första gången som lokaltågsturerna är hotade.
Men om det var 2005 eller 2006 som tågturerna senast var i vågskålen, kan han inte på rak arm erinra sig.