Ryska gäster hittade till Frostdagar i januarifukt
De första Frostdagarna i Fiskars blev snarare en fuktig än en frostig historia. Men det störde inte den belåtna kvartett från S:t Petersburg, som bänkat sig kring eftermiddagsteet på Café Antique.
Philipp Mostotskij, Maria Kovatjenko, Ekaterina Kovatjenko och Sofia Mostotskaja var ingalunda söndagens enda ryska kafégäster. Tvärtom, en bit in på eftermiddagen hade redan ett trettiotal turister från vårt östra grannland tittat in, kunde kassapersonalen berätta.
Stuga i Antskog
Att just de här fyra funnit vägen till Fiskars, hade i alla fall inte så mycket att göra med det nya evenemanget Frostdagar – låt så vara, att det främst riktar sig till ryska turister.
Nej, förtjänsten för att Fiskars fick den äran, tillkom närmast deras värdinna för stunden uppe i Antskog.
– Vi har hyrt en stuga där, vi hittade och bokade den på internet, förklarade Philipp Mostotskij.
– Varumärket Fiskars kände vi till från förut, men inte bruket, tillade han, och gjorde tillsammans med Maria och Ekaterina Kovatjenko klart att det varit ett lyckat drag att ta stugvärdinnan på orden och avlägga ett besök.
"Lära oss finska"
– En trevlig, charmig miljö, tyckte Maria Kovatjenko, och slog fast att kvaliteterna står sig också i gråväder.
Inte för att tanken på ett återbesök i sommartid verkade kännas särskilt långsökt. Säkert kunde det i så fall också löna sig att förnya bekantskapen med Hangö.
– Där var vi i förrgår, konstaterade Philipp Mostotskij, och berättade att det nu aktuella besöket i Finland är långt ifrån det första.
– Vi har besökt olika orter: Fredrikshamn och Kotka, Kouvola, Villmanstrand, Lojo, Rovaniemi, hjälptes han och Maria Kovatjenko åt att räkna upp.
I slutänden finns ett uttalat mål.
– Vi skall lära oss finska.
Hungriga änder
I Fiskars shop – där unga besökare kunde ägna en stund åt pyssel som resulterade i magnifika snöflingor av papper – verkade de ryska besökarna inte bli särskilt många.
Färre än på lördagen, uppskattade Kathrine Wiberg.
– I torsdags och fredags var de ganska många.
Några små ryska gäster hade Heidi Salonen och Sanna-Maria Mäkiviita i början av söndagseftermiddagen hjälpt upp i sadeln på ponnyn Coco.
Men flertalet ryttare var finländare. Ortsbor, precis som Beata och Armas Lehto – eller turister, precis som Ukko och Kerttu från Helsingfors.
Beata och Armas löpte oavgjort då de, ridande på var sin kvast, gav sig ut på den snitslade lilla hinderbanan vid brandstationen, där Piia Tuomainen som jobbar med turism i Fiskars agerade glöggserverande tävlingsfunktionär.
Ukko och Kerttu, tillsammans med mamma och pappa Kirsi och Olli, ställde åter till med bull- eller brödbitskalas för en stor flock av snattrande änder vid åstranden.
– Vi har varit och hälsat på mormor i Lojo, hit kom vi för att vi läste att här skulle vara ett vinterjippo. Men vi anade ju nog, sade Kirsi apropå det något bristfälliga kälkföre som höll pulkbacken stängd.
Fortsättning följer
Men också att mata änder var uppenbart roligt. Litet senare hade sedan julgubben vägarna förbi.
Och Piia Tuomainen misströstar inte, fastän de riktigt massiva strömmarna av ryska turister uteblev detta första år.
Inte för det – slutigt facit föreligger först efter trettondagen, och på just den – "då allt annat håller stängt" – har frostdagsarrangörerna i Fiskars haft rätt höga förväntningar.
En fortsättning nästa år skall det hur som helst bli. Kanske med mera inomhusprogram än utställning och pyssel, kanske också så att hantverkarna i bruket hinner förbereda och engagera sig mera än denna första gång.
Huruvida också nästa års Frostdagar sammanfaller med blinikarneval i Fiskars wärdshus, återstår att se.
Men premiären i lördags var lyckad, intygar Tiita Mannila.
– Inte fullt, kanske ett fyrtiotal gäster, men fin stämning och fin underhållning av balalajkaduon Melnikova, summerar hon.