Att dela minnen, info och hemkänsla
Du vet att du är från Ekenäs om ... heter en populär Facebook-grupp som i dag har över 1 300 medlemmar. Den fungerar både som minnesbank och diskussionsplank.
Simmis, Prisses och Bussis.
Det är några av de Ekenässpecifika smeknamn på platser som Susan Pitkänen odlar både i minnet och i samtalen med andra som har rötter i Ekenäs.
Det sker främst i Facebook-gruppen Du vet att du är från Ekenäs om ...
Det var Susan som för ett drygt år sedan startade gruppen och som fortfarande administrerar den.
– Början var trög. Det kom några inlägg om att Du vet att du är från Ekenäs om du hoppat från tian på Simmis och så där. Men småningom tog den fart.
Nu växer det fram berättelser om platser, fenomen och personer i växelverkan mellan de människor som är med i gruppen och lägger in kommentarer.
– Varje dag kommer det in något nytt. Nya bilder eller inlägg och nya förfrågningar från personer som vill vara med, säger Susan.
Det är en hel del jobb att administrera forumet eftersom det finns personer och företag som försöker missbruka sidan till exempel för att göra reklam eller sälja tjänster.
– Visst är det jobb med sidan, men det är roligt också!
Fina Ekenäsminnen
Möjligen är ett minnes- och diskussionsforum ännu viktigare för personer som bor ett stycke ifrån sin forna hemort än för dem som nöts med hemorten varje dag. Många forna Ekenäsbor som är med i gruppen bor i Sverige, men också på Nya Zeeland och i andra mera avlägsna länder.
Susan flyttade redan som liten med sina föräldrar till Sverige, men besökte alltid Ekenäs på somrarna och under skolledigheter.
Allting roligt hände under de härliga långa somrarna i Ekenäs och på sommarstället i Tvärminne, säger hon.
I Ekenäs ägde de oförglömliga tonårsromanserna rum – för att inte tala om den första förälskelsen som Susan återkommer till flera gånger under samtalets gång.
Massor med barndomsminnen från Simmis där Susan hörde till de modiga som hoppade från tian, Flincks kiosk, köandet utanför Gnägget, danser på Ramsholmen och raggarrundor runt stan dansar runt i hennes minne.
– Ja, och sen började vi åka ut till danser på platser som Box och Skärhalla.
I växelverkan
Sidan framstår inte bara som ett ställe där berättelser växer fram i växelverkan mellan användarna, utan också som en möjlighet att få info om platser eller personer.
Som exempel kan nämnas ett inlägg nyligen där en person efterlyste bilder av kiosken som fanns vid Kråkholmsbron. På 1950-talet hörde det till att stanna vid kiosken och köpa glass, skriver hon.
Någon bild har ännu inte uppenbarat sig, men flera kommentarer om vem som innehade kiosken finns att läsa.
Butiker som Roos urmakeri och Hasselbergs ekipering, parader och julmarknader på torget, fackeltåget på trettondag, lokala orkestrar, ungdomar på trappan vid gamla stadshuset samt byggnader som försvunnit ur stadsmiljön hör till de fenomen och platser som snart sagt alla Ekenäsbor kan relatera till.
Gammalt och nytt
Både riktigt gamla bilder och helt nya foton passerar revy. Bilder från 1950-1980-talet förefaller att väcka mest minnen, vilket är naturligt med tanke på att medlemmarna i gruppen till stor del har minnen från dessa årtionden.
Alltid är det någon som känner igen och kan namnge personerna på bilderna, eller som har egna minnen av en plats. Som exempel kan nämnas en bild av Raijs snickeri vid broändan i Kråkholmen som flera personer kommenterat med personliga minnen.
En som är ganska aktiv på sidan är Tor-Björn Kevin, uppvuxen i Ekenäs och mest känd som chefredaktör och ledarskribent på Åbo Underrättelser. Efter att ha hängt på Facebook i ungefär ett år beslöt han sig för att helt lämna sammanhanget – det stal för mycket tid av läsandet. Men sedan fick han höra om Ekenäsgruppen, och den är nu hans enda Facebook-koppling – en sida han besöker nästan varje dag.
Nostalgi - inte nytta
– För mig betyder sidan ganska mycket – den berör så djupa skikt av min egen identitet och livet i Ekenäs. I det här sammanhanget odlas just den identiteten. Det är också väldigt roligt att stöta på människor man nästan hade glömt att fanns. Påfallande många bor i Sverige, säger han.
Kevin antar att det med åldern blir allt roligare att rota i det förgångna. Det nostalgiska värdet är förhärskande.
– Jag har också lärt mig att man inte ska hålla för starkt fast vid sina minnesbilder. De har förstärkts under en lång räcka av år, men andra minns samma plats eller händelse på ett helt annat sätt.
Släkt i Ekenäs
Susan Pitkänen har behållit kontakten till sin barndomsstad. Det låter sig göras tack vare hennes 82-åriga moster Maj-Britt Winstén som ser ut att vara navet i den stora släktens liv.
Också hon gillar Facebook-sidan som hon dagligen kollar upp. Där finns mycket fina bilder, men hon beklagar att så många av de riktiga Ekenäsborna har gått bort.
I huset på Vitsippsgatan i Formanshagen som byggdes samma år som Susan föddes, 1961, samlas Maj-Britts barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Hos sin kusin Bebbe, som bor i samma parhus, huserar Susan under julhelgen.
– Oftast kommer jag till Ekenäs på somrarna. När våren kommer känns det i hela kroppen att jag måste hit!
Hon njuter av småstadspratet där allting kan relateras till någon bekant person eller släkting. Det är mysigt och värmande. I Stockholm är livet anonymt. Och ofta stressigt.
– Jag gillar lugnet i Ekenäs.
Idén till Facebook-gruppen fick Susan av en motsvarande grupp i Köping, där hon växte upp och gick i skola.
– Jag gick med i gruppen, men kände att jag egentligen inte hörde hemma där. Så kom jag på att Ekenäs borde få en liknande samlingsplats. Och gruppen fungerar faktiskt mycket bättre än den i Köping, där folk började skriva tråkiga saker till varandra.