Bland snickare och blåsare i Lappböle
När Axel Welin grundade sitt snickeri 1894 förde han vidare en tradition som hans far, Karl Welin, sannolikt hade startat i byn.
Nu dokumenteras detta av sonsonsonen i en färsk historik över Lappböle. Den senaste i raden av Kyrkslätts hembygdsförenings skrifter, Berättelser från Lappböle, målar upp en mångsidig bild av en rik kulturbygd. Lappböle har varit bebott i etapper sedan stenåldern och har genom åren mött många intressanta tider.
De båda skribenterna, Bengt Welin och Leif Moring, har släktrötter på orten åtminstone sedan 1700-talet och beskriver i texten delvis sin egen släkthistoria.
– Idén till en bok föddes på en kurs i hembygdsforskning vid medborgarinstitutet våren 2010. Där fick vi en struktur för att samla in material, säger Bengt Welin.
Historiskt fynd
I boken skriver författarna en hel del om storskiftet 1776, eftersom det definierade gränserna för Lappböle by. I det sammanhanget publiceras i boken ett fynd, gjort av hembygdsforskaren Sigbritt Backman som är redaktör för boken.
– Vi trodde att den äldsta kartan över Lappböle var från 1776 men hon hittade en äldre karta från 1700. Det var för mig den största överraskningen under arbetets gång. Det är Samuel Brotherus karta där alla rår finns utsatta. Där finns också en lista över gårdarna och deras åkrar, säger Welin.
1776 förrättades en rågång i Lappböle. 225 år senare, på våren 2001, gjorde Bengt Welin en upptäcktsfärd till samma rår.
– Då hade jag ännu inte alls tänkt på en bok om ämnet men jag fotograferade flera av rårna. De bilderna finns med i boken.
Fokus på gårdarna
Efter storskiftestiden var Lappböle länge en jordbrukarbygd. En stor del av boken handlar också om de gårdar som funnits i byn. Flera av dem lever fortfarande kvar, åtminstone i namnskicket. Där byggnader fortfarande står kvar är också bilder på dem införlivade i boken.
– Vi fokuserade ganska mycket på gårdarna i början. Efteråt inser jag att vi kunde ha tagit in mera annat material också, säger Leif Moring, som dokumenterat Övre och Nedre Jussila och också skrivit om nyskiftet 1903.
– På Niklas Järnefelts karta från 1903 har byn ändrats radikalt. Flera av gårdarna finns kvar men har flyttats, för att åkrarna skulle bilda större helheter och ligga närmare gårdarna, säger Welin.
En levande bygd
Förutom jordbruk har snickeriet och trädgårdsodlingen satt djupa spår i Lappböle. Snickarverksamheten före andra världskriget beskrivs detaljerat i en text av Maaret Eloranta och Bengt Welin skriver om tiden efter andra världskriget. Ett rikligt bildmaterial, inklusive bilder på möbler som tillverkats i byn, gör läsningen varierande och intressant även för en läsare som saknar koppling till byn.
Slutet av boken är tillägnat service och sammanslutningar. Här behandlas elektrifieringen av byn, den första telefoncentralen som grundades 1910, fiskelaget, Lappböle barnträdgård, vattenandelslaget och det fiberandelslag som just nu bygger ut ett optiskt fibernät i byn.
Också Lappböle hornkapell, som fortfarande musicerar vidare, har en given plats, liksom idrottsverksamheten.