Farliga centrumträd elimineras i Ekenäs
Svampskador och farlig slagsida över grannfastigheterna fällde domen: Kyrkskvären i Ekenäs är nu två gamla lövträd fattigare.
Det vill säga, grenverket från de åldriga lönnarna har sågats ned. De kala stammarna står tills vidare kvar i väntan på att marken skall frysa till.
Så är också fallet med två ekar vid stadshotellet och en lönn vid Uncan.
Då man har tillgång till skylift, gäller det att passa på och ta litet mera grenar på en gång för att minimera kostnaderna för maskinhyra.
Frusen mark betyder å andra sidan mindre skador på den omgivande marken då stammarna sedan fälls, förklarar stadens ansvariga trädgårdsmästare Joakim Mäkelä.
Inventering i år
Den principen tillämpas också på träd som man kan fälla hela, som två ekar i Stallörsparken.
Trädfällningen har föregåtts av en inventering av centrumområdets trädbestånd, den utfördes tidigare i år för stadens räkning av en hortonomstuderande.
De granskade träden klassificerades enligt en skala från 1 till 5, de som man nu gör processen kort med är femmorna eller med andra ord de träd som är i allra sämst skick – döda, eller farliga på ett eller annat sätt.
Ersättare först
Ytterligare ett träd i Kyrkskvären, beläget närmare parkens mitt, skall vad det lider avlägsnas.
Där räknar Mäkelä i alla fall med en litet annan tågordning. d.v.s. att man först planterar ett ersättande träd och därefter avlägsnar gamlingen.
Men arbetet, omfattande allt från trädfällning via grävjobb, markberedning och eventuell installation av bevattning fram till själva nyplanteringen, kostar en slant.
Och Raseborg lever i spartider.
På upphällningen
Lönekostnaderna för trädvård av det här slaget är inte så lätta att uppskatta, Joakim Mäkelä räknar med omkring 20 000 euro per år.
Omkring 12 000 euro per år kan man därtill satsa på köptjänster och förnödenheter.
Plantorna kostar inte så mycket. Maskinkostnaderna för skylift, stubbfräs och grävmaskin blir däremot en kännbar utgiftspost. Så – efter kanske fyrtio ersättande nyplanteringar runt om i Raseborg, börjar årets anslag vara på upphällningen.
Så här har beslutsfattarna prioriterat, konstaterar Mäkelä.
Om han personligen fick råda, skulle satsningarna vara större och en arborist få ansvar för stadens träds väl och ve.
Värda att värna om
Som det nu är, hinner man enligt Joakim Mäkelä aldrig föra beskärningsprocessen till dess egentliga slut: man avlägsnar sådant som är dött och riskabelt eller som är i vägen för höga turistbussar, men man hinner inte med den föryngringsbeskärning som skulle krävas för att träden skall må bra.
– Ändå har vi massor med gamla träd, konstaterar han, och betonar att de representerar värden som borde kunna lämnas över till kommande generationer.
– Det kan ju handla om femhundra år gamla ekar.