Det blir längre väg för soporna
Varannan glas- och metallinsamling ska bort. Det anser miljöministeriet. Avfallsaktörerna är rädda för en rejäl minskning i återvinningen.
– Vilken dum idé.
Det är Marja Kuivalainens spontana reaktion på förslaget att minska antalet insamlingspunkter för glas och metall med mer än hälften.
Hon står vid ekopunkten i Sjundeå centrum och lassar in hopvikta kartongförpackningar i den stora gröna containern. Hon gör rätt så ofta en sväng dit och återvinner allt hon kan: metall, glas, kartong och papper.
– Det skulle göra återvinningen besvärligare om det blev längre väg, säger hon.
Den som skräpar städar efter sig
Minskningen av insamlingspunkter för förpackningsmaterial som glas, metall och kartong, aktualiseras i ett utkast till ny avfallsförordning. I torsdags samlades representanter för förpackningsproducenter, avfallsföreningar och andra intressenter till ett seminarium i Sjundeå för att dryfta ämnet.
Den springande punkten i förändringen är att de som för ut förpackningsmaterialet på marknaden också ska ordna avfallshanteringen. I stället för att kommunerna ska ansvara för all skräpinsamling ska alltså producenterna se till att det samlas in och tas till vara.
– Om producenterna ordnar insamlingen ligger det i deras intresse att effektivera verksamheten. Målet blir då att få samma nytta med en mindre summa. När kommunerna har ordnat all avfallshantering har det främsta målet varit lättillgänglighet och bredd, säger överinspektör Tuomo Aunola från Birkalands NTM-central.
Dåligt system
Avfallsverksföreningens vd Markku Salo hoppas att förordningen inte godkänns i sin nuvarande form. Orsaken är att det innebär dubbla insamlingssystem. Producenterna samlar in sitt avfall medan kommunerna fortsättningsvis ska hantera till exempel blandavfall.
I Sverige, där motsvarande system har fungerat sedan 1994, är erfarenheterna negativa.
– Det fungerar inte. Mycket av det som borde hamna i producenternas insamling hamnar i stället i blandavfallet. Och så betalar kommunerna för det ändå, säger rådgivaren för samhällskontakter Håkan Larsson från det svenska avfallshanteringsbolaget Avfall Sverige.
– Gör inte samma misstag som vi. Skippa det där skedet, säger Larsson.
Minskar återvinningen
Statistiken visar också att andelen återvinning har minskat i Sverige sedan producentansvaret infördes. Nu hoppas Larsson och andra i branschen på ett nytt lagförslag à la belgisk modell, där kommunerna har ansvar för all sopinsamling.
– Industrin betalar kommunerna för tjänsten och sköter själva återvinningen. Det fungerar jättebra.
Också det finska avfallsfältet hoppas på en liknande modell.
– Det är det vi lobbar för. Nu har ju kommunerna skött insamlingen av förpackningsavfallet gratis för producenternas räkning.
Oklart hur kostnaderna fördelas
I förordningen sägs att det i första hand är producenterna som ska samla in förpackningsmaterial och de ska göra det avgiftsfritt. Den kostnadsfria servicen koncentreras sannolikt till affärer och köpcentrum.
Privatpersoner och husbolag kan välja mellan att föra sitt avfall till de kostnadsfria insamlingsplatserna längre bort eller anlita privata producenter för till exempel insamling av kartong.
– Vad förändringen betyder för avfallsavgifterna är ännu oklart. Om kommunen inte sköter allt det som den sköter i dag måste det antagligen synas i konsumenternas avfallsavgifter.
Avstjälpningsplatsen nästa
Att en förändring av nuläget skulle påverka återvinningsbeteendet verkar vara en plausibel tanke också hos konsumenterna. Åtminstone Jaakko Isokoski, som för papper och kartong till ekopunkten i Sjundeå, tycker att färre insamlingspunkter skulle göra återvinningen besvärligare. Och, ja, mera skulle hamna i blandavfallet.
– Glas och metall har jag inte så mycket av så dem får jag väl föra till avstjälpningsplatsen.
Nej, färre insamlingsplatser för förpackningsmaterial faller honom inte på läppen.
– Se nu på containern för kartong – den är ju redan nu så där full. Hur skulle det se ut om det blev mycket färre av dem?