Föreningshusen viktiga men kräver mycket vård
Åsvalla i Lojo är en pärla i stan, men tar ut sitt i renovering och skötsel. I Sjundeå är det möjligt att Västanlid säljs.
Västnyland Bröllop, kalas, auktioner.
Skördefest, grötfest, bokkvällar, möten, första maj-brunch, teaterföreställningar.
Listan blir lång när Susanne Sere och Rolf Grandell räknar upp de aktiviteter som äger rum i föreningshuset Åsvalla strax öster om Lojo centrum.
– Huset är jätteviktigt för oss, säger Sere, ordförande för Svenska föreningen i norra Lojo, som äger och sköter den imponerande byggnaden på sluttningen mellan Nummisvägen och Lojoåsvägen.
Åsvalla används året runt för föreningens egna evenemang, och därtill hyrs huset ut. Som uthyrningsobjekt är byggnaden så populär att nästan varje veckända det här året och en stor del av veckosluten till och med nästa sommar är bokade.
– Huset är omtyckt för bland annat bröllopsfester, säger Susanne Sere och berättar att köket är rustat för att kunna betjäna stora mängder gäster.
150 personer får vistas i byggnaden, men kring 100 har visat sig vara ett lämpligt tak för antalet gäster när man sitter till bords.
– Att huset är så populärt beror på att det över huvud taget finns dåligt med liknande lokaler i Lojo, säger Rolf Grandell som är mångårig medlem i föreningen och samtidigt en av de eldsjälar som håller i gång byggnaden.
Bidragen viktiga
Huset har en sammanbindande funktion inom föreningen, säger Sere. Det att medlemmarna gillar sin egen borg bidrar också till att de orkar vårda den – kratta, sköta gården, måla, reparera och framför allt renovera. Föreningen grundades år 1906 och huset byggdes år 1911, så det har över 100 år på nacken.
– Det är hela tiden någonting som måste göras, säger Sere.
– Har man ett hus får man vara beredd på att det är jobbigt, säger Rolf Grandell som under årens lopp varit inkopplad på de olika faserna av restaurering.
På 1990-talet förnyades taket och då målades ytterväggarna. På 2000-talet renoverades bland annat köket, toaletterna, scenen och lägenheten som utgör en del av huset. I fjol åtgärdades salsgolvet.
– Vi skulle inte ha lyckats med allt det här utan bidrag, säger Rolf Grandell.
Staden, staten och fonder hör till dem som gett stöd.
Renoveringsprojekten har aldrig inletts innan finansieringen varit klar, vilket betyder att föreningen inte har några skulder på huset.
Få ställer upp
I normal drift kostar Åsvalla drygt 10 000 euro per år. Byggnaden värms med el, så mycket beror på hurudan vinter det är. Ju mera snö, desto mer kostar även plogningen och sandningen, säger Susanne Sere.
Inkomstsidan bygger på bidrag och uthyrning.
De intäkter som kommer från den 24 kvadratmeter stora lägenheten som hyrs ut till en privatperson är blygsamma, säger Grandell. Det viktigaste ur föreningens synvinkel är att någon bor i huset, säger han.
– För oss innebär det en trygghetsfaktor.
En av medlemmarna i föreningen tar hand om gårdskarlssysslorna mot ersättning, men i övrigt sköts fastigheten med talkokrafter.
– Det är fem sex personer från styrelsen som ställer upp, säger Grandell som önskar att fler av de över 200 medlemmarna kunde delta när det ska fixas i och kring huset.
Kunde användas mer
I Tvärminne på Hangö udd har Lovikborg en sammanbindande funktion i byn. Huset som byggdes i mitten av 1950-talet ägs av Tvärminne ungdoms- och hembygdsförening och fungerar som bas för en handfull evenemang under sommarhalvåret. Några gånger per år hyrs det ut för fester.
Astrid Lindström som leder föreningen säger att byborna och andra kunde använda huset oftare.
Föreningen fick en nystart för cirka 15 år sedan och efter det har det gjorts en del reparationer i huset, säger hon. Strömsidan har förnyats och vatten dragits in.
– Men de stora reparationerna är ogjorda, säger Lindström och säger att föreningen sökt om stöd för renovering men inte fått det.
Underhållet och gården sköts på frivilig basis och vintertid står huset kallt. De löpande utgifterna per år för byggnaden räknas snarare i hundratals än tusentals euro, säger Lindström.
I vågskålen
Ett realistiskt scenario i Lappers i västra Sjundeå är att byn blir utan sitt föreningshus. Västanlid används numera nästan enbart för uthyrning och det är en funktion som inte visar stigande kurvor. Ägaren Västra Sjundeå ungdomsförening har för tillfället ingen egen verksamhet i huset, säger ordföranden Johan Andberg.
– Det är ingen idé att ha ett hus om där inte finns någon aktivitet.
Byggnaden kostar 6 000 – 7 000 euro varje år i löpande utgifter. Det handlar främst om el, försäkringar och olja för uppvärmningen. Det här är kostnader som inte täcks av hyresintäkterna, säger Johan Andberg.
– Huset ska hållas i skick och det slukar också pengar.
Samtidigt behövs det eldsjälar och de har blivit allt färre, konstaterar Andberg.
Allmänt möte
Situationen är inte hållbar. Tidigare i år beslöt föreningen att utreda en försäljning av Västanlid.
– Nog är det på allvar, men vi vill inte fatta några förhastade beslut.
Den här månaden hålls ett öppet möte i föreningshuset där alla i trakten får delta och säga sin åsikt om hur byggnaden borde eller kunde användas.
När de allmänna tankarna samlats in blir det också lättare för föreningen att avgöra Västanlids öde, säger Andberg.
– Vi har inte velat gå in för en snabb process, men småningom måste vi ta ett beslut om vad vi ska göra.