Göken från tajgan välkomnas
Bilarna dyker upp i snabb takt från ingenstans och kamerorna är redo. Stämningen är som vid röda mattan, men under våra stövlar klumpar sig torv och lera blöt av sommarregn.
Fågelskådarnas sms-tjänst har meddelat att en utvald grupp ornitologer med ringmärkningstillstånd ska försöka fånga och ringmärka Finlands första exemplar av tajgagök.
I ett par dygn har fågelexperten Roni Väisänen regelbundet vandrat omkring i området kring sjön Teerijärvi cirka 6 km från ökända gruvan Talvivaara där tajgagökens karakteristiska, nästan elektriska två- till flerstaviga "poande" hörts. Reviret är ett cirka 1,5 km x 1,5 km stort skogsområde typiskt för både vanlig gök och tajgagök.
– För att fånga in en gök för dokumentation bör vi först undersöka dess vanor, när den är aktiv under dygnet och när den gal eller "sjunger". Då vet vi när det lönar sig att rigga upp ett för ändamålet gjort nät, spela upp lätet av en gökhona och försöka få hanen att flyga så lågt att han faller in i håven på nätet. Vi ringmärker den, men det är proverna och dokumentationen som är det viktigaste, förklarar Väisänen.
Risken är att vår pionjär är en korsning mellan tajgagök och gök. Väisänen påpekar att gökar med avvikande läte påträffats tidigare, så för att säkert veta om denna är en hybrid eller inte bör bland annat vingar och näbbtjocklek mätas och hela fågeln fotograferas. Sinsemellan kan gökarter föröka sig, men deras ungar är oftast sterila. Utifrån all dokumentation bestämmer sedan ornitologföreningen Birdlifes raritetskommitté om vi verkligen har en ny art av gök i vårt land eller inte. I nuläget har vi cirka 474 fågelarter och per år godkänns i medeltal en fågelart som ny.
Göken som blev kändis
Exemplaret i Sotkamo har under sommaren blivit känt i hela Finland. För att få en glimt av hanen i Sotkamo har Salla-Kaisa Lukkari tagit med barnen Vuokko, Otso, Urho, Kirsikka, Viljo Einari Lukkari och Samuel Nissinen till platsen där göken ska visas upp ifall den flyger i nätet.
– Denna gång tog vi inte ens med en kikare, förklarar Salla-Kaisa som är från Juurikka och vars mans farbror lyckats spela in tajgagökens galande. Trots att tajgagöken ser nästa lika ut som en vanlig gök tycker hela gänget att denna fågel är speciell. De önskar alla att den fortsätter att bo i Finland och kanske hittar en partner här, en annan tajgagök eller i brist på annat en vanlig gökhona.
Varför bör vi få veta om exemplaret är en tajgagök eller en vanlig gök?
Akademiforskare Aleksi Lehikoinen förklarar att vi troligen aldrig kommer att få veta helt säkert, trots molekylära analyser. I djurvärlden är hybrider inte ovanliga, variationer inom samma art förekommer och skillnaderna syns inte alltid ens under rutinkontroll i djurens dna.
– Att undersöka Finlands första tajgagök hör till uppföljningen av Finlands fauna. Vi vill veta var arter rör sig, känna till deras utbredning och vi tycker det är viktigt att undersöka i synnerhet avvikelser i naturen. Om en art byter sina vanor kan det vara ett tecken på större förändringar i naturen.
Naturlig och onaturlig mix
Gråsparv och pilfink, tjäder och orre samt gräsand, kricka och bläsand förökar sig ofta sinsemellan. Korsningar leder oftast inte till problem för arten, men eftersom hybrider är vanliga i obalanserade områden där en art dominerar och en närbesläktad art är svag, kan fenomenet tränga ut den mer hotade arten. Hittar ett djur inte en partner av samma art väljer den kanske en snarlik och småningom har två arter blandats upp. Detta håller till exempel på att ske med skrikörn och mindre skrikörn, varav skrikörnen numera nästan är försvunnen. Förutom att hybrider inte kan föröka sig får de ofta fysiologiska problem, som vid inavel. Men det händer att genkombinationer leder till en ny livskraftig art som råkar vara bäst anpassad till ett aktuellt klimat.
– Naturen måste justera sig efter förändringar, som till exempel under istider. Ibland påträffas djur uppkomna genom genmix i naturen och vi kan inte avgöra vilka förfäder djuret har, förklarar Lehikoinen.
Alla nya arter i Finland godkänns inte som nya även om de inte är hybrider. Rymmer ett lejon från en djurpark eller om prydnadsväxter sprider sig från en trädgård är det frågan om rymlingar, som inte hade hamnat här utan människohand. Skillnaden mellan naturligt och manipulation är avgörande. Aleksi ger amerikansk kopparand som exempel.
– Den har förts in i England av människor, spritt sig till Spanien och håller på att tränga ut den ursprungliga europeiska kopparanden. Hundratusentals euro har spenderats på utrotning. Ifall anden självmant hade flugit över till Europa skulle vi troligen ha låtit naturen ha sin gång.
Den som väntar ...
Plötsliga förändringar inom Finlands etablerade arter kan också ske. Lehikoinen minns hur svarthakedoppingen blev tvungen att hitta ny hemvist då Finlands insjöar eutrofierades. Samtidigt råkade spiggen, som är en för fågeln lämplig föda, öka i antal i sydvästra skärgården. Plötsligt ökade antalet svarthakedoppingar i skärgården medan sjöarnas doppingbestånd rasade.
Varken Väisänen eller Lehikoinen tror att tajgagöken hotar Finlands ursprungliga fauna. Att ett stort antal tajgagökar skulle komma hit och korsa sig med vanliga gökar är mycket osannolikt. Som art är den både välkommen och harmlös i Finland.
Klockan 21.09 piper det i telefonen och fågeltjänsten "Lintutiedotus" meddelar att tajgagöken är infångad. Väisänen, som fångat göken tillsammans med Pirita Latja och Petteri Lehikoinen, tar fram göken ur en påse framför de förväntansfulla åskådarna. Fågeln har gulaktig mage, som är ett tydligt tecken på tajgagök. För att bespara fågeln onödig stress är uppvisningen snabbt över, kamerorna slutar blixtra och göken fraktas tillbaka till fångstplatsen. Ett par fågelskådare anländer för sent och den svada av förtvivlade ord som hörs är inte tryckbar. Klockan 23 ungefär piper det till igen och alla får veta att tajgagöken är tillbaka i skogen och inte verkar ha tagit skada av undersökningen.
Göken kommer att fortsätta låta i skogen tills dagen gryr och ett par dagar efter det också. I augusti kan vi få veta om raritetskommittén anser den vara helt äkta.