De här träsken skänker lugn
Ögonen är svullna och nacken är stel, men att vakna vid spegelblanka Långträsket är en sann vederkvickelse för själen.
Friluftsområdet i Västerby är bekant från några grillkvällar och promenader, men den här gången är det annorlunda. Vi ska vara ett dygn i naturen, sova i något av de fyra vindskydden och följa vandringslederna från träsk till träsk.
Jag kan inte bjuda på någon vildmarksguide, men väl berätta hur det är att som obevandrad i sammanhangen ge sig ut för att fira ett veckoslut i den här sköna skogen.
Fredag eftermiddag den 24 april packar vi ihop vad vi behöver. Varsin ryggsäck fylls med kläder, mat, vatten, sovsäck, liggunderlag och fällkniv.
Hur mycket vatten behövs och är värt att bära? Vågar man dricka träskvatten om man kokar det?
Vi tar det säkra före det osäkra och släpar sju liter som kommer visa sig välbehövliga.
Start i tätorten
Vandringen börjar tidigare än planerat, redan vid Västerby skola. Parkeringen längre fram som finns utprickad på stadens turistkarta kan man nämligen inte nå med bil. Vägen är avspärrad.
Det stör oss inte nu, men med barn i sällskap hade det varit knepigare.
Vi skymtar Lillträsket, precis som varje spelare som går en runda på frisbeegolfbanan, och allting känns lite absurt. Vi är redo för vildmarken men en joggare springer förbi. Vi är trots allt alldeles intill tätorten ännu, men känslan att vara helt ute i naturen är inte så avlägsen som man kunde tro.
Som i skärgården
Traktens härlighet slår oss för första gången med friska vindar över Västerby Storträsk. De släta klipporna påminner nästan om Åbolands skärgård. Blåsten är snål och plusgraderna få, men en sommardag måste det här vara en traktens finaste ställen att sola på.
En kilometer längre fram finns jaktvårdsföreningens grillkåta. Den är byggd i samarbete med Raseborgs stad efter att den tidigare kåtan förstördes i en eldsvåda. Hoppas allmänheten sköter om den nya bättre.
Den är olåst, men ska under barmarksperioden bokas i förväg. Det känns fint att föreningen har sådant förtroende trots det som skett tidigare.
Lite vilse hör till
Härifrån styr vi stegen mot Långträsk och väljer vandringsleden genom skogen i stället för att fortsätta följa den lilla grusvägen. Det draget blir lika roligt som pinsamt.
Några små felsteg senare har vi irrat oss ner mot mossen och slår på den avstängda telefonen för att navigera oss rätt mot Långträsket.
Till vår förvåning kommer vi upp till en liten väg som inte finns utmärkt på kartan, säkert byggd för skogsavverkning, och ett medelålders par ute på stavgång raskar förbi. Känslan av att vara vildmarksresenär i tätort kryper fram igen.
Vad vi kom för
Väl framme vid Långträskets övre vindskydd har vinden mojnat. Träsket ligger nästan helt i lä och kvällssolen glittrar på ytan.
Det är kallt i vattnet i april, men lockelsen är oemotståndlig. Vi måste bada, trots att handdukar hör till det vi lämnade hemma.
Det blir korta men uppfriskande dopp. Vårsolen värmer, men inte berget under fötterna. Snabbt är vi påpaltade från topp till tå.
I en annan värld
Trots den vackra vyn väljer vi att slå läger först vid följande vindskydd. Det känns mysigare, mer skyddat.
Omgivningen är sagolikt vacker och känslan är stark. Är det här faktiskt samma dag som jag suttit framför skärmar och stresstalat i telefon?
Några timmar tidigare satt jag vid datorn på jobbet. Nu sitter jag vid vattenbrynet och hör de nästan obefintliga vågorna möta berget.
En stund senare är det brasans sprakande som sprider lugn.
De fyra elementen är konkret påtagliga på ett annat sätt än hemma. Allting känns också rätt bekvämt, förutom packningen. Här finns torr klabbad ved, tak över huvudet och torrt underlag att ligga på, till och med ett modernt utedass.
Kall natt, vacker morgon
Flera gånger under det här dygnet hinner jag tänka "nå nu kan jag äntligen pusta ut". För varje gång får den tanken större och större djup.
Att somna till naturens läten är meditativt, men det är ingen Törnrosasömn vi vaggas in i.
Temperaturen sjunker allt närmare nollstrecket. Sovsäcken ska klara ner till minus elva grader i extremfall och vara komfortabelt varm i plus fem, står det på påsen.
Till min förvåning blir mina stackars fötter inte varma under hela natten. Jag vickar på tårna hundra gånger, och hundra gånger till, helt förgäves. Det får bli dubbla yllestrumpor nästa gång.
Ärligt talat är ögonlocken svullna i morgonstund, och rygg och nacke har sett bättre dagar. Sinnet blir ändå klart så fort man blickar ut över vattnet. Det är överraskande nog sol (lita aldrig på väderprognosen!) och vattnet ligger alldeles spegelblankt. Vilken vy, vilken början på en dag!
– Alltså, tänk att få vakna till det här! utbrister vi båda.
- Plats: Cirka fem kilometer från Ekenäs centrum, norr om Trollböle, väster om Tenalavägen (väg 52).
- Areal: 1 500 hektar.
- Miljö: Vacker natur med omväxlande terräng, träsk, mossar och sjöar.
- Aktiviteter: På området finns flera vandringsleder med rastplatser; längsta kombinationen är 16 km. Dessutom finns det vindskydd man kan övernatta i, och badstränder.
- Hemsidor: se raseborg.fi/idrott-och-motion/friluftsomraden/vasterby-friluftsomrade och visitraseborg.com/sv/gora/natur-och-friluftsliv/164-vandra-i-naturen. Kartor över områdena kan hämtas på turistbyrån vid Rådhustorget.
Livlig förmiddag
Vi gör upp eld igen och allting har gått från kallt och mörkt till varmt och ljust med soluppgången.
Medan vi äter medhavda smörgåsar trampar en morgonpigg gubbe på terrängcykel förbi. Ett hurtigt par på promenad hälsar glatt och två vänner på joggingtur är i så god kondition att de kan diskutera högt medan de springer.
Om det vore sommarvarmt skulle ett morgondopp göra susen. Nu nöjer jag mig att gå för att hämta vatten att släcka glöden med innan vi ska dra vidare.
Jag hejdar mig då jag ser en vit akrobat med gula ögon simma runt sina yngel en meter från vattenbrynet. Jag kan inte skilja en padda från en groda, jag kan inte namnen på växterna som vaknar till liv efter vintern eller på fåglarna som kvittrar, men det kvittar.
Jag känner naturen, är mer än vanligt här och nu.
Vandring med vy
Vi vandrar vidare mot Grabbskog träsk och Trollskogsrundan. Den är, precis som övriga vandringsleder, utmärkt med en given färg med jämna mellanrum. Ställvis ska man inte räkna med denna vägvisning då färgen bland annat finns på stormfällen.
Terrängen under dagens vandring är minst sagt omväxlande, från stigar till vägar, slätt till brant.
Den kilometer vandringsled som löper längs sydligaste delen av Grabbskog träsk är mest hisnande och vandringens höjdpunkt i mitt tycke.
Vid ett vindskydd hälsar vi på ett par unga fiskare som gjort upp eld i hopp om fångst. Här möter man alltså på ett leverne som är sunt så det förslår.
Områdets popularitet en lördag i april tyder på att det är långt ifrån någon välbevarad hemlighet. Den som planerar ett sommarbesök kan inte ta för givet att få välja fritt bland lediga vindskydd under veckosluten.
Tillbaka till Trollskogsrundan
En skylt berättar att vi gått in i skog som skyddas frivilligt genom WWF-certifikatet Hemskog. Området tar slut då vi passerat Vitsjön med dess härligt klara vatten.
Med tanke på att friluftsområdet är avspärrat för bilar av hänsyn till djurlivet är det ur en lekmans perspektiv förvånansvärt mycket skog som avverkats här. Lite här och där ligger stockhögar och väntar på avhämtning.
Det är ändå uppenbart att stadens skogsvård värdesätter området. Förutom att skydda en del av skogen och stänga vägarna klargör man på hemsidorna att Långmossen är en odikad myr och ska så förbli.
Jättegrytorna är små
Följande destination är jättegrytorna tre kilometer österut. Väskan känns allt obekvämare för axlar och rygg trots att den blivit lättare längs vägen.
Det kräver en stunds letande att finna de sex urholkade fördjupningarna som skapats i berget under istiden. Fyllda med vatten ser de för små ut för att leva upp till namnet jättegrytor.
Med trytande krafter går vi tillbaka mot Västerby längs en liten skogsväg som löper parallellt med Tenalavägen. Vildmarkskänslan som hunnit infinna sig under dygnet som gått börjar tyna bort då vi närmar oss idrottsanläggningarna.
Snart är vi hemma efter en resa som varit kort om man kastar en blick på kartan, men lång i känslan. Västerby friluftsområde är en pärla som finns nära, men kan ta en långt i sinnesstämning.
Man måste inte ha tillgång till en sommarstuga för att få övernatta vid vatten i ett naturskönt område. En avkopplande minisemester kan faktiskt vara gratis.