Hon ser till att hästen har bekväma skor
En råkall dag i mars på en lerig stallbacke – det är nästan så jag längtar tillbaka till skrivbordet. Men Yvonne Julin skulle aldrig byta hovslageriet mot ett kontorsjobb.
LOJO På en aktiv häst byter man skor med sex till åtta veckors mellanrum. När det ska göras kan man kalla på Yvonne Julin. Hon är hovslagare.
– Förr bytte man kanske bara till sommar och vinter men då såg hästarna ut efter det också. Dåliga skor förstör deras leder.
Julin är bara 23 år gammal men har redan jobbat som hovslagare i drygt tre års tid. Hon jobbar på en 100 kilometers radie från hemstaden Tavastehus, en hel del i huvudstadsregionen.
– Arbetet tar inte slut, säger hon.
Julin har studerat på hästskötarlinjen i Ypäjä med riktning hovslagare. Sedan har hon varit lärling hos två erfarna hovslagare i två och ett halvt år.
– Den ettåriga utbildningen man får i Finland, antingen i Ypäjä eller i Kiuruvesi, är inte tillräcklig. I till exempel England och Norge är den fyraårig. Där erbjuder skolorna heltäckande utbildningspaket för hovslagare.
Inte reglerat
I Finland är yrket inte reglerat på något sätt. Man behöver med andra ord inte ha papper på sin kompetens för att jobba som hovslagare. Det är egentligen bara kunden och hovslagaren själv som övervakar det arbete han eller hon gör.
– Det är hovslagaren själv som ställer kraven på sitt arbete. Därför skulle det vara bra om alla hovslagare skulle vara högt motiverade och villiga att utvecklas. Det handlar trots allt om hästarnas hälsa. Det är hästen som måste leva med resultatet av vårt arbete.
I Finland finns ett par hundra som jobbar som hovslagare på heltid. Av dem har ungefär hälften genomgått yrkesprovet som intresseorganisationen Suomen Kengityssepät r.y. ordnar för blivande medlemmar. Julin har för avsikt att göra provet nästa gång tillfälle ges.
I Norden finns det ganska många kvinnor i hovslagarbranschen och de blir fler hela tiden.
– Storleken har inte så stor betydelse. Längd är ingen fördel. Ju längre du är desto mer måste du böja dig. Däremot ska man nog ha lite kraft, säger Julin.
Hon brukar själv fundera på sin arbetsställning och går ibland till gymmet.
– Jag måste hålla mig i skick om jag ska kunna jobba med det här ännu som 30-åring. Jag har sett 40-åringar som är ganska slutkörda.
Julin vill stanna kvar i branschen så länge hon kan.
– Förutom att hålla fysiken i skick kan man välja sina hästar och jobba i lämpliga mängder. Ett annat sätt att lätta på den egna arbetsbördan är att börja handleda praktikanter.
Också snälla hästar kan sparka
Som ung har Julin tillbringat en hel del tid i stall. Att hon har lång erfarenhet av hästar ser hon som en fördel jämfört med hovslagare som kommer från andra branscher.
– Man måste kunna se om hästen är rädd, sjuk eller bara ostyrig.
De första skobytena kan vara svåra om båda parterna är lite rädda för varandra.
– När man är ny i branschen lönar det sig att välja bort de svåraste hästarna. Men också en snäll häst kan bli skrämd och sparka bakut. Jag blev nyligen sparkad så att jag flög ett par meter. Konstigt nog gjorde det inte alls ont.
Yvonne Julin skulle inte rekommendera hovslagaryrket för vem som helst.
– Det är tungt och kan vara farligt ibland. Men om man gillar den här miljön så är det jättetrevligt. Jag skulle aldrig byta det här mot kontorsjobb. Jag har alltid gillat fysiskt arbete.