"Det är skönt att uppleva naturen från hästryggen"
Katarina Jalander använder kryckor till vardags för att kunna röra sig. På hästryggen är det annorlunda, då sköter hästen gångarbetet.
Katarina Jalander föddes med ryggmärgsbråck, en missbildning av ryggmärgen som i hennes fall ledde till försvagade muskler i benen. Hon drabbades också av skolios och när hon var i tonåren stelopererades ryggen.
Ryttarbanan inledde hon av en slump. Kompisar lockade med henne till ett stall en bit från hemstaden Åbo och innan hon visste ordet av satt hon på en häst.
– Jag var nog ganska skeptisk i början, kände mig osäker, för hästar är stora, levande varelser, säger hon.
På den vägen är hon och har ridit regelbundet mera än 25 år under sitt 40-åriga liv med undantag för några kortare avbrott. Till Ekenäs kom hon för att studera i Hantverksskolan, som på den tiden fanns i Formis-fastigheten, och trivdes så bra i staden att hon stannade kvar när hon var klar med studierna.
Gillar Liquer
I dag jobbar hon på Kårkullas arbetscentral på Flemingsgatan med att väva och sticka, virka och sy och bor i en tvårummare på samma gata.
Tillsammans med Birthe Malmlund började hon rida, först i Dragsvik ridstall och sedan i Rullarsböle. Där är det skimmeln Liquer som är hennes förtrogna.
– Jag har ju inga benmuskler och kan inte använda skänklarna som andra ryttare gör. Så jag får använda spö för att säga åt hästen att vi ska trava.
Det är mest olika övningar i skritt och litet trav som ekipagen tränar på ridplan. Galopp känns för häftigt när det saknas kraft i benen.
Oväntat glädjeskutt
Katarina Jalander har som de flesta andra ryttare varit med om att trilla ner från hästen – en gång med allvarligare påföljd.
– Det var en häst i Dragsvik som tog ett oväntat glädjeskutt åt sidan och jag ramlade ner och bröt armen.
Då blev det ett avbrott i ridningen på sju månader. Sedan lockade Birthe Malmlund och Pernilla Glader henne med till Rullarsböle, bara för att titta på när de red. Helt oplanerat prövade hon på att rida igen och blev på kroken på nytt.
– Det som jag njuter mest av är att vi ofta gör en runda i terrängen som avslutning på lektionen. Det är skönt att uppleva naturen från hästryggen.