Skutarmada från Finland i stridens hetta i Estland
Hösten 1944 samlades över 100 skutor och båtar i Hangö för ett hemligt uppdrag. Armadan skulle bistå sovjettrupper att driva bort tyskarna från de estniska öarna. Flera finländare satte livet till i operationen.
Hangöborna måtte ha undrat vad som var på gång.
Östra hamnen fylldes med jakter, galeaser och motorbåtar som stävade in både från öst och väst. Området var avstängt, men man kunde se att det fanns bekanta profiler både bland båtarna och besättningarna.
Fler och fler skutor anlände, och en del måste på grund av trängseln i hamnbassängen söka sig till hamnen i Hangöby.
Var var det som hände? Inte ens besättningsmännen, i huvudsak kustfolk från svenskbygderna, hade informerats om den saken. En del trodde kanske att de kallats till Hangö för att evakuera staden. Vissa av skutorna kom direkt från Porkalavattnen och evakueringen där.
Överraskningar
Vapenstilleståndsavtalet mellan Sovjet och Finland den 19 september 1944 innebar flera obehagliga överraskningar för finländarna. En var den nämnda utrymningen av Porkalaområdet.
I avtalet sades också att Finland vid behov ska ställa sin handelsflotta till de allierade ländernas förfogande. Med det i ryggen gav Sovjet order om att Finland i rask takt ska samla ihop en stor mängd skutor och båtar, för ett transportuppdrag. Kontrollkommissionen som övervakade att avtalet följdes höll ett öga på att ordern uppfylldes.
Det var den här armadan som nu samlades i Hangö. Båtar och skutor – de senare med träskrov för att kunna köra i vatten där det fanns magnetminor – tvångsrekvirerades längs hela sydkusten.
För att locka med folk lovades en ersättning på några hundra mark per dygn och person.
Flera av skut- och båtägarna ville inte följa med på ett uppdrag de inte visste något om, men de tvingades ändå överlämna sina båtar till sjöstridkrafterna för uppdraget.
Väl framme i Hangö kontrollerades fartygen och båtarna av sovjetiska officerare som försäkrade sig om att de dög för uppdraget.
Besättningarna fick bränsle till sina farkoster och matransoner för tio dagar. Samtidigt blev männen av med sina kokarder, flaggor och vapen. De deltagande tvingades också skriftligen avge ett tystnadslöfte. Loggbok fick inte föras.
Operation Pinatova hade inletts.
Med som ung kille
Den då blott 14 år gamla Vålaxbon och maskinisten Sigurd Gustafsson fanns med ombord på en av de östnyländska skutorna, Olga.
– I stort sett har jag händelserna i gott minne, säger Gustafsson då han per telefon berättar vad han var med om för 70 år sedan.
I dag är han 84 år och bosatt på Sarvsalö.
Det var ett livsfarligt uppdrag som finländarna och deras skutor skickades till. Armadan skulle bistå röda armén med att driva bort tyskarna från öarna i västra Estland där de ännu bet sig fast.
Olga med Konrad Johansson som skeppare och två finländska soldater ombord tog sig över till Estland till en hamn nära Hapsal, där ett kompani sovjetiska soldater och några kvinnor intog däcket. Med sig hade de fyra hästar, kanoner och lådvis med ammunition. Färdigt lastad styrde skutan mot Dagö med sovjetiska kanonbåtar som eskort.
Under färden tog soldaterna för sig av bröd och vodka, som hade dukats fram på kajuttaket.
– Soldaterna var vänliga mot oss, minns Sigurd Gustafsson vars dramatiska upplevelser också återgetts i en artikel i Borgåbladet 1998.
Beskjutna
Snart blev det blodigt allvar. Olga tvingades likt flera andra skutor styra in till stranden, där soldaterna tog sig iland med sin last.
Tyskarna öppnade kanoneld vid invasionen.
– Då kanonbåten som vi hade med oss som eskort började skjuta blev det tyst från tyskarnas sida, säger Sigurd Gustafsson.
Var du rädd?
– Nej, inte var jag rädd. Löjtnanten som var med ombord knuffade ner mig i kajutan när man började skjuta.
Flera skutor förlorades. Den här dagen, 5 oktober, havererade åtminstone östnyländska Leda, Urho från Pargas, Rauha från Kimito och Alexandra från Finby.
De följande dagarna förstördes Amanda, Leo, Sovinto och Svea.
Totalt 61 skutor och 50 motorbåtar från Finland deltog i transporten av soldater mellan fastlandet och öarna. Ett par tusen soldater med materiel och förnödenheter forslades över.
Armadan skulle endast hjälpa till vid transporten, men i praktiken tvingades en del av fartygen ta aktiv del av landstigningen. På det sättet bröt operationen mot formuleringarna i vapenstilleståndsavtalet.
Soldater med
Flera finländska militärer fanns med ombord på båtarna. Det handlade inte enbart om officerare, utan också värnpliktiga.
En av dem var Gunnar Forss från Dragsfjärd. Han var en av de 50 man från pansarskeppet Väinämöinen som kommenderades för uppdraget.
– Resan skulle vara cirka fyra dagar, i verkligheten blev den över en månad lång, återger Forss i Tomy Karlssons bok Krigszon Hangö udd 1939–1945.
Karlsson skriver levande om den hemliga operationen, där delen om Gunnar Forss bygger på intervjuer i Åbo Underrättelser 2005 och 2010. Forss upplevelser skildras också i Bengt Gustafssons bok I kajutlampans sken.
Forss placerades på Vårdögaleasen Konstantin och klarade sig helskinnad genom strapatserna. Alla var inte lika lyckligt lottade. På vägen hem föll en matros på Konstantin överbord och drunknade.
I Tomy Karlssons bok nämns flera västnylänningar som var med. Namngivna är Hangöborna Paul Andersson och Holger Rönnblad, samt Sven Nylund, Sigurd Grönqvist, Bruno Backman och Paul-Åke Fagerström från de kommuner som numera bildar Raseborg.
Sköts i sank
Några av skutorna fastnade i havsvargarnas gap, det vill säga blev offer för ubåtsattacker.
Den 15 oktober stoppades Dan från Vålax och Endla från Sibbo av tyska U-481 vid Odensholm och sänktes med kanon. Senare samma dag gick Sibboskutan Maria samma öde till mötes. Också då var U-481 i farten under befäl av Klaus Andersen. Inget liv gick till spillo.
– Andersen var en gentleman och lät besättningarna stiga ner i livbåtarna innan skutorna sänktes.
Det säger Olli Ripatti, som i flera års tid forskat kring Pinatova. Ripattis morfar Otto Strömberg, då 70 år, var med på galeasen Tyra.
Helsingforsaren och sommarsibbobon Ripatti har gjort ett digert jobb för att få fram information om operationen, vars handlingar i Riksarkivet är sekretessbelagda fram till 2024.
Ripatti har i sammanhanget besökt arkiv i såväl Ryssland, Estland, Sverige och Tyskland. Bland annat har han läst U-481:s loggbok.
Gerhard Groth på U-958 var inte lika skonsam mot sina offer som Andersen. Den 24.10 lät han torpedera galeasen Linnea, vars besättningsmedlemmar avled. Det skedde också utanför Odensholm.
Fler offer troliga
Hela operationen krävde minst åtta finländares liv. Det är siffran för de civila offren. Enligt Olli Ripatti är det troligt att också finländska soldater omkom, men den uppgiften är förseglad tills alla handlingar blivit offentliga.
På materialsidan blev förlusten minst 18 skutor och 22 motorbåtar.
Farkosterna återkom till Hangö efter hand och de flesta kunde småningom segla hem igen.
Trots allt hemlighetsmakeri hade omgivningen kanske ändå en liten aning om vad som var på gång. Den 7 oktober, då operationen är i full gång, skriver VN att sex, sju officerare i den ryska kontrollkommissionen besökt Hangö under några dagar.
12 oktober noterar tidningen att fisket lider då så många fiskemotorbåtar "rekvirerats för andra behov".
Den 18 november berättar VN att de tillfälliga besättningarna på de rekvirerade fartygen gjort sig skyldiga till olaglig försäljning av bränsle. De hade sålt ut av farkosternas drivmedel, som ju tillhörde staten.
Det var kanske lite plåster på såren för det livsfarliga uppdrag i främmande vatten som männen hade styrts in i.
Källor:
Krigszon Hangö udd 1939–1945. Förf. Tomy Karlsson, 2011.
I kajutlampans sken. Förf. Bengt Gustafsson, 2001.
Suomen laivasto 1918–1968. 1968.
Vaarallisilla vesillä. Förf. Helge Heikkinen, 1960.
Borgåbladet 7.11 1998. "Hästarna gick på planka då Olga invaderade Dagö med sovjetsoldater". Artikel av Richard Floman.
Borgåbladet 4.7 2014. "Hemliga krigsoperationen Pinatova krävde åtta liv". Artikel av Mira Bäck.
Västra Nyland 7.10, 12.10 och 18.11 1944.
- I vapenstilleståndsavtalet mellan Sovjet och Finland som undertecknades 19.9 1944 sades, bland mycket annat, att Finland vid behov måste ställa sina handelsfartyg till de allierade ländernas förfogande – för transporter, inte krigsbruk.
- Följande dag kom bud från Moskva att Finland ska ställa upp med 100 skutor och 50 motorbåtar för transport av sovjettrupper. Finländarna förhandlade ner siffran till 50 skutor och 50 båtar. Efter ytterligare förhandlingar med kontrollkommissionen bestämdes slutligen att 61 skutor och 50 motorbåtar samlas ihop, med ytterligare 14 skutor i reserv.
- Operationen var hemlig och fick täcknamnet Pinatova. Armadan som samlades i Hangö går också under benämningen Avdelning Arho, efter kommendörkapten Olavi Arho ansvarade för uppdraget.
- Mellan den 2 och 8 oktober tog sig fartygen och båtarna ner till den estniska kusten, där strider pågick. De första återvände den 12 oktober. Den tillfälliga flottan upplöstes i början av november.