Fria bildningen hjälper unga hitta rätt
Staten har inte riktigt insett folkhögskolornas värde, säger Kerstin Romberg. Den fria bildningen är viktig för många unga.
Kerstin Romberg säger att hon känner sig tvehågsen. Nöjd, men också lite vemodig.
Strax innan intervjun har rektorn för Västra Nylands folkhögskola tillsammans med skolans nya rektor Katri Vepsä hälsat en del av årets nya studerande välkomna. Om en stund ska hon ta emot följande grupp elever. Det är en glad dag med många ivriga ungdomar som sökt sig till Karis för ett år i Svenskfinlands största folkhögskola, VNF.
För Kerstin Romberg är välkomstceremonin den sista. Hon står på tröskeln till sin pensionering.
– Det känns tudelat. Jag har nu jobbat i nästan 40 år med kultur och bildning, så det har blivit en del av livet. Samtidigt känns det bra att lämna över till nya krafter och ett nytt tänk.
Skärpt konkurrens
Kerstin Romberg tog vid som rektor för tio år sedan. Uppdraget kan ses som en logisk länk i en lång karriär inom utbildningen. Romberg säger att jobbet varit mycket intressant, men också krävande.
– Det har varit inspirerande år, men någon sinekur har det inte varit. För folkhögskolorna har det blivit svårare tider. Det känns som om hela havet stormar. Det gäller i stort sett alla folkhögskolor i landet.
Kerstin Romberg säger att folkhögskolorna på sätt och vis kördes ut i marginalen i samband med att yrkeshögskolorna startades upp i mitten av 1990-talet. Flera folkhögskolor med yrkesutbildning tvingades då ta ställning till om de ville uppgå i en yrkeshögskola eller lägga ner sina linjer.
– För alla folkhögskolor betydde det en ökad konkurrens, eftersom yrkeshögskolorna riktar sig till samma målgrupp som de flesta av landets folkhögskolor. För dessa har det blivit svårare och svårare att klara sig ekonomiskt. Statsmakten har gått hårt åt den fria bildningen.
Statsandelarna täcker i runda tal hälften av folkhögskolornas kostnader. Resten ska skolorna få in på annat sätt.
Höga krav
Kerstin Romberg beklagar de signaler som numera sänds till studenterna. De ska snabbt söka sig in till utbildningar som ger yrkes- eller högskoleexamen, och sedan ska de snabbt ut i arbetslivet.
Därtill ska man helst träffa rätt från början.
Folkhögskolorna som tillåter att de unga prövar sig fram under ett år passar inte riktigt in i ett sådant koncept, säger Romberg.
– Man ser inte nyttan av att människor får ta en chans att komma underfund med vad de vill syssla med. En studie i Danmark visar att de som gått i folkhögskola i mycket lägre grad avbryter sina fortsatta studier i andra skolor. Från en folkhögskola kommer du ut med mycket större kunskap om dig själv och klarar dig antagligen också bättre då.
Här kan VN:s fotograf Lina Enlund inte låta bli att flika in:
– Det där stämmer helt på mig. Utan ett år i folkhögskolan skulle jag inte ha sökt till fotografutbildningen.
Efter studenten gick Essebon Lina Enlund ett år på fotolinjen vid VNF, en period som gav henne inspiration och mod att söka in till Novias fotografutbildning där hon sedan tog en examen.
– Det är kortsiktigt att inte tillmäta den fria bildningen det värde den har, säger Kerstin Romberg och berättar att VNF är känd för att vara en god preparerande skola inför fortsatta studier.
125 år
I år har det gått 125 år sedan de första folkhögskolorna grundades i Finland – en finsk i Punkaharju och en svensk i Borgå. I dag finns det 80 folkhögskolor i Finland, varav 11 är svenska.
Är det för många?
– Statsmakten tycker de är för många.
Kerstin Romberg funderar en stund.
– Det där är en jättesvår fråga. Nu talas det om nya sammanslutningar, säger hon och avser bland annat den fusion mellan Folkhögskolan Axxell, Borgå folkakademi och VNF som tagits fram som ett alternativ.
– Det är bra att saken diskuteras, men det måste ge något också åt VNF. Det har varit vår styrelses åsikt, och det är också min.
Särdeles förtjust i fler sammanslagningar verkar Kerstin Romberg inte vara.
– Ganska många skolor har redan gått ihop. Kanske fusionsbegäret nu är mättat.
Med Lärkkulla, den andra folkhögskolan i Karis, ser Romberg goda möjligheter till olika former av fördjupat samarbete. Enligt henne kunde till exempel VNF:s visuella kommunikation ge spännande helheter i kombination med Lärkkullas musikinriktning.
Bildningen röd tråd
Då Kerstin Romberg år 2004 tog vid som rektor för folkhögskolan vid Pumpviken slöts en cirkel. Det var nämligen som ämneslärare i VNF som hon inledde sin yrkeskarriär under slutet av 1970-talet.
Då fanns skolan ännu i Pojo kyrkby. Flytten till Karis skedde år 1978 och samma år var Kerstin Romberg med om att starta skolans bildkonstlinje.
Mellan sina två sessioner vid VNF har hon hunnit jobba som rektor för Pojo svenska arbetarinstitut och samtidigt som kommunens kultursekreterare, som lärare och biträdande rektor i Finns folkhögskola och som ansvarig för kulturproducentutbildningen vid Yrkeshögskolan Sydväst.
Det var många faktorer som gjorde att hon sökte sig tillbaka till VNF då rektorsjobbet blev ledigt.
– Skolan är en konst- och kulturinstitution. Det har varit mycket motiverande att få leda och delta i utvecklingen här.
Hon värdesätter högt den kunskap som finns inom personalen och hon är övertygad om att skolan kommer att klara sig också i framtiden.
Särarten viktig
Formellt går Romberg i pension den 1 februari nästa år, men tack vare intjänad och innestående semester var hon i går sista dagen på jobb i skolan.
Har du något gott råd till din efterträdare och folkhögskolorna i allmänhet?
– Det är viktigt att komma ihåg att framhäva folkhögskolornas särart och humanistiska värden. Uppgiften är att se ungdomarna och hjälpa dem att hitta sin väg.
– Det finns en livskraft i folkhögskolorna med vilken de alltid trotsat svårigheterna som kommit emot. Jag litar på att de klarar sig också nu. Det viktiga är att skolorna får ha utbildning som ingen annan styr. Då kan de också anpassa sig efter tiden.
- Ålder: fyller 63 i januari.
- Bor: I Karis och i Hangö på fritiden.
- Familj: Sonen Staffan, svärdottern Tina och fyra barnbarn i åldern ett halvt till åtta år. Änka sedan tre år tillbaka.
- Utbildning: Student från Ekenäs gymnasium 1971, fil. mag. från ÅA 1985 med litteraturvetenskap som huvudämne. Har senare auskulterat för att få lärar- och rektorskompetens inom vuxenutbildning och den fria bildningen.
- Uppdrag: för tillfället ordförande för Nordiska folkhögskolrådet och ledamot i direktionen för Nylands svenska kulturfond. Ordförande i Schjerfbeck-sällskapet i Ekenäs.
- Intressen: De fyra barnbarnen. Därtill konst, litteratur och bildningsfrågor. Henrik Cederlöf som var Kerstins lärare i gymnasiet bidrog till att lotsa in henne i böckernas och bildningens värld.