En helt ny man
Livet kan vända för alla. På det är Stefan Lindström med ett förflutet som Hangös största knarklangare ett levande bevis.
Intervjun med mannen som tidigare var mången Hangöbos skräck sker i Pingstkyrkans kombinerade kapell och loppmarknad. Rörde sig Stefan Lindström tidigare som fisken i vattnet i knarkarkretsar är det här numera hans andra hem.
Alla besökare hälsas med ett hjärtligt shalom och leendet är aldrig långt borta från hans läppar. Ett stort kors i fet kedja vilar över den svarta t-shirten med trycket Jesus lever och det är så här som man nu för tiden brukar möta honom.
– Tidigare funderade jag på att ta en Jesus älskar dig-tatuering kring halsen men i stället har jag låtit trycka upp t-shirts med olika Jesustexter. Jag gillar dem. Jag har tio stycken i olika färger.
Knarkare och kåkfarare
Men det är inte alltid som Stefan Lindström varit lika gemytlig.
Av sina 52 år har han knarkat i 34 och suttit i fängelse under sammanlagt 22. Den längsta kakan var på sex år.
– Jag har suttit inne för olika våldsbrott, däribland fem, sex dråpförsök. Suget efter droger får en att göra vad som helst. Jag var hemsk mot alla. Som drogpåverkad var jag livsfarlig.
Det var i 13-årsåldern som livet började spåra ur för Stefan som beskriver sin barndom som trygg och lycklig.
– Pappa var visserligen alkoholist men jag hade en bra uppväxt med fyra storasystrar som såg efter mig. Problemet var kanske att jag inte hade några gränser utan fick göra vad jag ville.
Han gick omkring med kniv i skolan, skolkade och började umgås med äldre ungdomar. Tillsammans sniffade man tinner på Casinoberget och i olika källare.
– En gång stal vi rejäla grejer från Hangö färg. Vi tog in oss via takluckan och kom över tiotals liter.
Han relegerades, skickades till ett skolhem i Jakobstad - en grogrund för fortsatt missbruk och kriminellt leverne.
Tinner och öl byttes till starksprit och i 18-årsåldern till hasch och piller, senare amfetamin. I och med att han också sålde droger var han aldrig utan och sjönk djupare och djupare ned i träsket.
Skräcken för sprutor gjorde att han aldrig blev sprutnarkoman.
– Vissa sade att jag var bättre knarkare men jag befann mig nog lika lågt som alla andra, kanske lägre.
Treårsjubileum
Den 25 augusti är en märkesdag för Stefan. I år är datumet treårsjubileum för det att han slutade med droger och kom till tro.
Vändningen kom då han åkte fast för narkotikainnehav, den här gången med påföljden att hans lilla dotter omhändertogs.
– Det var en livsuppstannande upplevelse.
Stärkt av ett besök i Missionskyrkan i Ekenäs skrev han in sig på Katkon, avvänjningsenheten i Ekenäs, under en och samma dag.
– Min äldsta dotter frågade mig om jag såg stjärnor när det hände, men det jag gjorde jag inte. Däremot kände jag frid - jag som alltid tidigare varit en person fylld med dynamit. På Katkon frågade de om jag verkligen tagit så mycket droger, jag verkade så lugn.
Efter Katkon fortsatte rehabiliteringen på ett vårdhem i Kankaanpää där han vistades i åtta månader.
– Där fick jag lära mig leva på nytt, få det liv jag kanske egentligen alltid skulle ha velat ha.
Att stanna kvar i Kankaanpää gick i tankarna men Stefan valde ändå att återvända till hemstaden.
– Det var Herrens mening att jag skulle komma tillbaka till Hangö och reda upp allting.
Fred med gammal fiende
Som en del av sitt nya liv har han varit in i alla Hangöbutiker där han tidigare stulit och härjat för att be om förlåtelse. Också med det tidigare hatobjektet nummer ett - polisen - har han slutit fred.
– De var de första jag bad om ursäkt. Jag förde också alla mina vapen åt dem, en hel kasse med hagelbräcka och annat.
Drogerna har inte försvunnit från Hangö bara för att Stefan slutat bruka och sälja. Sina gamla kompisar ser han fortfarande då och då i och med att församlingens utrymmen är öppna för alla så länge man är opåverkad och nykter. De som kommer och berättar om sina problem försöker han hjälpa med mat, genom att låna en slant till cigaretter och genom att be för dem.
– Sina knarkaffärer får de reda upp själva.
Saknar du något från ditt gamla liv?
– Ingenting.
Börjar med bibeln
I dag startar en vanlig dag i hans liv med bibelläsning klockan 7.
– Äldre troende bröder har gett rådet att läsa tre kapitel men det brukar bli så intressant att man inte kan sluta. Det är väldens bästa bok, den innehåller allt man behöver.
Mellan klockan 9 och 10 är det morgonbön i kapellet och klockan 10 öppnar loppmarknaden som håller honom sysselsatt resten av dagen - fyra timmar är arbetsrehabilitering, resten gör han som frivillig insats.
Dottern Jonna som i höst börjat skolan bor hos honom varannan vecka. Det nya livet har gett honom chansen att vara pappa på riktigt.
– Så länge jag levde i knarklivet var jag kall och egoistisk. Går man omkring redo att mörda någon kan man inte heller älska någon följande sekund.
Några framtidsplaner smider han inte utan tycker allt är bra som det är.
– Jag tar en dag i sänder. Nästa månad ska jag till Norge med en kristen grupp och för mig som aldrig rest någonstans är det en dröm. Jag bor i en radhuslägenhet med två rum och kök, fin bakgård och bra grannar. Jag brukar titta på lägenheten ibland och tänka att något sådant kan man få bara en gång i livet.
Drömmen ett kristet droghem
Då det gamla föll bort kom mycket nytt i stället.
– Även om jag kört bil kors och tvärs i Finland i 25 år hade jag aldrig trott att jag skulle gå i bilskolan. Nu går jag i körundervisning via församlingen. Någon egen bil ska jag inte ha, men för lopptorgsverksamheten skulle det vara bra med körkort.
En dröm har han.
– Jag skulle vilja öppna ett kristet droghem i södra Finland. En plats där man med små medel och genom Gud kunde bli fri från knarket. Att jag själv lyckades med det går över mitt förstånd ibland. Det är ett stort mirakel. All ära vill jag ge Herren.
- Ålder: 52
- Bor: i Hangö
- Gör: Är engagerad i Pingstkyrkans kapell och loppmarknad vid Esplanaden 88 samt i Hangö gatumission.
- Familj: Fyra barn av vilka två egna. Nyskild efter 13 år som gift.
- Hobbyer: Åker runt på sin skoter och hjälper folk. Promenerar och stavgår.