Det finska lejonets handbollsresa
Tårarna rann på lagkamrater, supportrar och till och med hos medier då Teddy Nordling avslutade sin handbollskarriär i Sverige 2008. I dag trivs han mer än väl tillbaka i hemstaden Hangö.
- "Världens bästa finländare."
- "Ett finskt lejon."
- "Old school sisukämpande finnar växer inte direkt på träd."
- ”Frågan är inte vem, utan vilka, som ska ersätta Teddy Nordling."
- Den 3 april 2008. Det var dagen då Teddy Nordling-eran tog slut.”
Att Hangöpojken Teddy Nordling skulle satsa på handboll var självklart i ett tidigt skede.
– När jag började spelade mamma, pappa och mina två bröder. Det var väl naturligt.
Karriären började i Hangö och HC HIK men redan 1990 tog han klivet till BK-46.
– Där fick jag redan som sexton-sjuttonåring mycket speltid och ansvar. Där någonstans tändes gnistan.
Även BK:s två serieguld under de åren gav mersmak. Men att han sju år senare skulle lämna Västnyland för Sverige och för evigt bli en legend i den lilla staden Alingsås var ännu långt borta.
Via Portugal till Sverige
Innan det skulle Nordling ännu bygga upp intresse, styrka och kunnande. Chansen att spela en säsong i Portugal och staden Setúbal som nittonåring var ett viktigt steg. Året i ett främmande land var spännande men även ensamt.
– Det gick sådär och var ett tungt år spelmässigt, men jag lärde mig en massa, som vikten av hjälp och stöd.
Efter tre säsonger tillbaka i Västnyland kom nästa chans. Svenska Alingsås HK spelade en julturnering i Västnyland.
– Efteråt tog de kontakt, säger Nordling.
Erbjudandet lät intressant och nästa år flyttade Nordling till Sverige och Alingsås, nordost om Göteborg. Det året satsade klubben dessutom på att stiga från division 1 till Elitserien.
– Redan mitt första år steg vi. Det var en väldig boom. Man kände att hela staden andades handboll, säger Nordling
Nordling kände att han hittat rätt direkt och hade dessutom nya utmaningar framför sig.
– Spelmässigt var det första året som hemma. Elitserien blev något helt annat.
Tufft i Tyskland
Men även där trivdes Nordling och växte som spelare. Alingsås var rätt plats för honom och han var rätt spelare för Alingsås.
– Jag fick ansvar och tog ansvar. Om man får förtroende måste man förvalta det rätt.
Att spela i Sverige handlade också om något helt annat än i Finland.
– Det är en väldigt liten sport i vårt land, kanske lite på frammarsch, men ändå långt efter andra bollsporter. I Sverige kändes det mera uppskattat det man gjorde.
Hur bra Sverige än var tog Nordling ändå chansen då en öppning till nästa nivå visade sig. Flytten till Bad Schwartau i Tyskland säsongen 2001-2002 blev ändå svår.
– Det var ett tungt år. Mitt liv handlade om träning, vila och match.
Det gick inte ihop med familjelivet med sonen Isac, då ett år, och svenska frun Maria gravid med dottern Thea.
– Det var synd, men helt fel timing att flytta då. Det skulle ha varit det största att vara med och spela i Bundesliga men det var för mycket på en gång.
Kändis i det tysta
Ett år senare var han tillbaka i Alingsås och de följande åren skulle bli de bästa. Efter tio säsonger ses han i dag som en legend vars spelarnummer 6 är heligt för all framtid. Svenska mediers lovord och uttryck som "världens bästa finländare" och "ett finskt lejon" har ändå inte påverkat Nordling nämnvärt. Han är fortfarande anspråkslös.
– Det är fina ord att höra.
Att hela hans karriär och till och med flytten tillbaka till Hangö finns dokumenterad på tyska Wikipedia är en intressant anekdot, men också något han själv inte kan förklara.
– Så stort avtryck gjorde jag inte i Tyskland, men det är ju lite häftigt tillika.
Trogen sitt lag
Med flertalet förfrågningar från olika håll hölls Nordling i Alingsås resten av handbollskarriären. I dag ser han också belåtet tillbaka på de slutliga valen. Även att lägga av 2008 var rätt beslut, trots starka känslor och risken för en tomhet efteråt.
– Man märker själv ett brytningsskede. De yngre pojkarna springer snabbare och skjuter hårdare.
– Men jag fick en värdig avslutning av föreningen. Att de hissade tröjan i taket och avtackade mig så är något jag är tacksam för ännu i dag. Det värmde hjärtat.
Vid sidan av de 1 502 målen på 288 matcher i Alingsås hann Nordling även med hela 102 matcher och 360 mål i det finländska landslaget mellan tidigt 1990-tal och 2008.
– Även där har man fått uppleva många spännande episoder.
Undvek tomrummet
Med sig på sin resa från Sverige via Tyskland och 2008 till Finland har Nordling alltid haft familjen, något han är mycket tacksam för. Då han avslutade karriären hade han dessutom många gånger hört hur "en lampa släcks" då man inte längre står på planen.
– Man förstod det inte då men visst var det lite så när man slutade.
Som tur var kunde Nordling direkt ta itu med nästa projekt, gymmet Steelstudio som han i dag sköter tillsammans med sin bror i Hangö. Där blev han delägare redan i början av 2000-talet och idén, om ett rejält gym även i en liten stad, kom från Sverige.
– Där såg man vilken möjlighet det fanns i branschen. Nu märker man en träningsboom i Finland.
Även om Nordling lade handbollen på hyllan i ett par års tid efter flytten från Sverige vill han i dag, vid sidan av arbetet med gymmet, bevara en viss kontakt.
– Att få jobba med juniorerna förgyller vardagen.
I dag tränar han Hangö IK:s handbollspojkar 99 och 00, bland dem sonen Isac.
Nöjd med nuet
Som tränare kan han visserligen inte påverka matchen såsom förr men att se unga adepter lära sig och ha goda förutsättningar även i lilla Hangö är en fin sak. Dessutom står den svenska handbollen ännu nära.
– Jag följer faktiskt med svensk handboll mer än finländsk. Det var ändå där jag var aktiv.
Förfrågningar om ytterligare tränaruppdrag hänger ännu i luften men efter en givande idrottskarriär och en återkomst till Hangö är Nordling nöjd.
– Jo just nu känner jag mig ganska bekväm.