Från fiskarhemman till stugby
Bröderna Öhman inledde i slutet av 1980-talet ett nytt kapitel i Halstös historia. I år har stugbyn vuxit sig fullstor medan fiskarhemmanets historia lever vidare genom Forngården.
På Halstöholmarna ute i Snappertuna skärgård finns i dag en stugby med 50 stugor utspridda på 5 holmar. En tidig morgon ska vi precis som hyresgästerna åka ut till Halstö från Box brygga. Mats Öhman hälsar godmorgon och tar oss ombord på sin båt Mio.
Då vi kommer ut på Halstöfjärden säger Mats att är bara att se sig omkring. Allt det här är Halstö.
På den äldsta gården väntar Jan-Eric Öhman. Bröderna har tillsammans byggt upp stugbyn under hela sitt arbetsföra liv.
Det var i samband med ett arvsskifte som de började funderade på vad de kunde göra för att få i gång lönsam verksamhet på holmarna.
I stugbyverksamhet såg de en möjlighet som sakta men säkert har förverkligats.
– Grundtanken var lagd från tidigare i och med att farfar och far hade hyrt ut fiskevatten sedan 1960-talet, säger Mats.
Långsiktig satsning
Allting började med en kurs för nya företagare 1983, och de byggde sina första stugor följande år. Sedan dröjde det tio år innan stugbyverksamheten gav avkastning.
Att få en strandplan tog fem år på 90-talet. Fram till att planeringen var klar kände de en viss frustration medan de fick hanka sig fram med undantagslov för varje stuga som skulle byggas.
- Består av: En grupp holmar ute på Halstöfjärden i Snappertuna skärgård. Halstö är även namnet på gården på en av holmarna.
- Areal: 150 hektar land och 520 hektar vatten.
- Ursprungligt namn: Halvskifte, vilket kan tänkas ha sitt ursprung i att holmarna låg halvvägs mellan Stockholm och Viborg.
- Äldsta anteckning: Från 1451.
- Verksamhet: Bröderna Jan-Eric och Mats Öhman driver Halstö Stugby Ab.
- Ägare: Släkten Öhman, i tionde generation (Jan-Erics barn).
- Byggnader: 50 stycken stugor som hyrs ut, samt en del byggnader som ägarna har i eget bruk.
- Museum: En stor del av Halstös historia finns bevarad på Forngården i Snappertuna.
På den tiden arbetade de både med stugbyn och som fiskare.
– Jag skulle gärna fiska mer, men det kommer inte tillräckligt med fisk för att man ska kunna livnära sig på fisket. Utan stugbyn vore timmermansjobb närmast till hands, säger Mats som under åren också har ägnat sig åt att bygga roddbåtar.
I vinter har stugbyn blivit klar i bemärkelsen att alla nybyggnadslov är använda. Men jobb finns förstås i och med att de äldsta stugorna ska repareras och efterhand bytas ut.
– Underhållet är som att bygga en ny stuga om året. Då en stuga byter hyresgäst ska stugan rustas upp, säger Jan-Eric.
Självständiga hyresgäster
De första stugorna var bara 20 kvadratmeter, de nyaste är ungefär 50.
Däremot har de inte gått in för ett servicebetonat koncept, tvärtom. Beslutet att hyra ut stugorna för minst ett år i taget visade sig vara ett viktigt drag. Kortare avtal gav mer jobb och för dålig kontinuitet i början.
Att få hyresinkomster endast under semestermånaden juli är inte hållbart. Sommaren är kort, men stugsäsongen kan tänjas ut.
– De flesta fortsätter hyra en stuga flera år och sköter om den som om de vore deras egna. De har egna båtar, fixar sina egna bryggor, och inreder som de vill, någon bygger en terrass, säger Mats.
Hittills har de klarat sig utan marknadsföring och har inte ens behövt en webbsida. Endast en av 50 stugor står nu utan hyresgäst i slutet av maj.
"Halvårsboende"
Båda bröderna, med familj, lever med ena foten på landbacken och andra ute i skärgården. Detta inleddes av praktiska skäl när barnen slutat lågstadiet, och började i högstadiet inne i Ekenäs.
I praktiken är det ett halvårsboende fast sådant inte formellt finns i Finland.
– Den enda levande som bott här hela livet är min mor, fram till i fjol då hon på grund av hälsan måste flytta, säger Mats.
Ytterligare ett nytt kapitel i Halstös historia tar så småningom vid.
– Vi är nionde generationen och elfte generationen är redan född. Barnen, som är tionde generationen, har sina egna planer på fortsatt verksamhet, säger Jan-Eric.
Han bor i ett hus från 1890-talet, den äldsta av tre villor på Halstö. Äldsta anteckningen om Halstö är från 1451 och på 1500-talet bodde fem familjer här.
Den äldsta släktingen i Halstös historia som de vet namnet på hette Hans Simonsson.
En livsform
Det säger sig självt att de älskar stället, de påtagliga årstidsväxlingarna i skärgården och själva livsformen som Mats kallar det.
– Det var roligt att följa med när mamma och pappa fiskade. Jordbruket var inte lika roligt. Det blev många svettiga dagar, men det gav i varje fall fysik, säger Mats.
En tidig sommardag som denna är Halstö rena idyllen, men under höstar och vintrar är det en helt annan värld.
– Allt har sin charm. Det gäller att följa noga med väder och vind. Om det blir nordlig storm måste du förtöja båtarna ordentligt om du ska ha dem kvar. Och så måste man förstås vara försiktig på isarna, säger Jan-Eric.
De är ense om att "moderna dåliga vintrar" är det sämsta. Denna vinter var snöskotern i bruk endast två veckor och hydrokoptern i tre.
– Normalt är snöskotersäsongen tre månader lång, men nog hade vi någon dålig vinter på 70-talet också, säger Mats.
Moderna fortskaffningsmedel har underlättat livet på holmarna, precis som elen som drogs ut så sent som 1981.
– Elen var nog en grundförutsättning för att vi skulle kunna bygga stugbyn. Före det hade vi dieselgeneratorer som knattrade på när man till exempel skulle se på tv, säger Mats.
Fiskarhemmanet bevarat
Många fastigheter i skärgården såldes bort under 1900-talets första hälft, till underpris i jämförelse med dagens marknadsvärde. Bröderna är givetvis glada över att det inte gick så med deras hemholmar.
Lika självfallet är de tacksamma över att deras farfars bror, Einar Öhman (1892-1979), tog som sin livsuppgift att bevara föremål och byggnader från Halstö och andra delar av Snappertuna.
Einar Öhman var bosatt i Ekenäs och verkade som lärare och senare som rektor i Ekenäs samlyceum. Redan i unga år var han intresserad av hembygdens historia och blev en av drivkrafterna i Fornminnesföreningen som grundades 1947, samt dess första ordförande.
Hans växande samling skapade grund för ett museum. Fornminnesföreningens mål blev ett museiområde på Tunabacka, i närheten av Raseborgs slott. Einar Öhmans hemgård, vars äldsta delar är från 1700-talet, flyttades över isen från Halstö till kyrkbyn under vintern 1952 och Forngården invigdes 1958.
I år öppnar museet, som numera hör till Västra Nylands landskapsmuseum, den 8 juni i samband med Forngårdsdagen.
Halstö lever vidare på samma sätt som bröderna Öhman, både på land och ute till havs.