Att driva biograf är mer än ett jobb
De tre biograferna i Hangö, Ekenäs och Karis drivs av tre äkta par. I Ekenäs och Karis bor biografägarna till och med i samma hus som sina biografer. Att driva en biograf är mer än ett jobb – det är en livsstil.
I Hangö drivs biografen Kino Olympia av företagarparet Eeva och Keijo Alanen, i Ekenäs är det Esa och Anneli Halonen som driver Bio Forum och i Karis drivs Bio Pallas av Pirkko och Jouko Sipiläinen.
Tre äkta par med filmvisning som brödföda.
Sällan stängt
Halonens berättar att de sällan tar ledigt, det här är deras sätt att leva. Det är i det närmaste jobb sju dagar i veckan året om. Lika är det för Sipiläinens.
– Man är nog fast och känner nästan skuld om man håller stängt. Det är en livsstil, säger Pirkko Sipiläinen.
– Det blir inga "dåligheter" när man är här alla kvällar, säger Jouko Sipiläinen.
Om de någon gång håller stängt och är hemma så är båda paren ändå nära jobbet, för både Sipiläinens och Halonens bor i samma hus som biograferna finns. I Karis kommer man till bostaden via maskinrummet, i Ekenäs via foajén.
Inte ofta, men ibland, åker Halonens utomlands tillsammans. Också då är bio och filmer närvarande.
– Det första Esa gör då vi kommer någonstans är att ta reda på var det finns en biograf, säger Anneli Halonen och ler ömt mot maken.
Esa får något drömskt i blicken och räknar upp städer och länder där han gått på bio:
– Warszawa, Wien, Budapest, Spanien, Italien, Hongkong … Men det brukar bara gå några dagar så börjar jag längta hem till vår biograf.
På julaftonen är biografen i Ekenäs stängd, liksom på midsommarhelgen. Då är det ändå ingen som vill gå på bio, säger Esa Halonen.
Fast helt sant är det inte, åtminstone inte vad julen beträffar:
– Vi brukar duka upp långbord i foajén och äta julmiddag där med barn och barnbarn. Då ungdomarna tröttnar på oss gamlingar får de se på film i biosalongen. Senaste julen de var här såg de till och med två filmer.
Rekordfilm snurrar på
Alanens i Hangö landar endera dagen efter några veckors semester på varmare breddgrader. Jouko Sipiläinen är litet road:
– Då de reste bort visade vi Hundraåringen och när de kommer hem snurrar den fortfarande på.
Det går liksom inte att ignorera denna film just nu om man pratar film. Alla pratar om den – och i all synnerhet om det är biografägare man pratar med. Både Halonens och Sipiläinens togs på sängen av filmens dragningskraft. Över 2 000 personer har sett den på vardera biografen.
– Den slår alla Harry Potter- och Sagan om ringen-filmer med bred marginal. Jag tror inte att man i detta livet får vara med om något liknande fler gånger, säger Jouko Sipiläinen.
– Den går publikmässigt att jämföra med Titanic. Speciellt sådana som sällan går på bio har kommit nu, säger Pirkko Sipiläinen.
Esa Halonen har liknande erfarenhet, men säger att det vanligen är så med svenska filmer i Ekenäs:
– Svenska filmer går hem. Monica Z sågs av över 400 och det är också en verkligt bra siffra. Den kommer igen nu i februari, det är många som bett oss visa den på nytt. En annan populär svensk film som vi nyligen visat är Sune på bilsemester, säger han.
Nya tider
Digitaliseringen har fört med sig ett och annat för filmbranschen. Olika slag av ny teknik har såväl underlättat som gett biografägarna utmaningar.
– Före datorernas och internets tid var biografen den enda platsen utöver teve där man kunde se filmer. Nu konkurrerar mobilskärmar och pekplattor också med oss. Har ungdomen redan sett filmen, ens som en dålig piratkopia i mobilen, är tröskeln hög för att se den på bio, säger Jouko Sipiläinen.
För några år sedan investerade biograferna i Hangö, Ekenäs och Karis i digitala filmprojektorer vilket medfört att de kan visa filmer då de är riktigt färska, ibland till och med på premiärdagen.
Till Karisbiografen kommer filmerna på en liten hårddisk, liksom en del av filmerna som visas i Ekenäs. De flesta filmerna laddar Esa Halonen ändå ner via kabel.
– Vi biografägare samarbetar ganska mycket. Sipiläinen som bor närmast kör själv in till Helsingfors efter hårddisken. Om jag och Alanen har filmer beställda tar han med dem också och så hämtar jag min och Alanens film i Karis, berättar Esa Halonen.
Att ladda ner filmer via kabel är behändigt.
– Jag sätter i gång nerladdningen på kvällen och på morgonen kollar jag att allt är som det ska.
Esa Halonen tillstår att det var smärre problem i början:
– Jag hör ju inte till datagenerationen precis. Men nu vet jag hur allt fungerar. Det är bekvämare än förr då filmerna kom i stora tunga lådor och skulle hämtas på busstationen.
Gått i arv
Både Esa Halonen och Jouko Sipiläinen är andra generationens biografägare. Sipiläinens föräldrar drev till en början biograf i Rajamäki. 1968 flyttade de till Karis och köpte Bio Pallas.
– Då mamma dog 1979 tog jag och Pirkko över.
– Våra barn har växt upp här. Sovit i maskinrummet när de var små, rivit besökarnas biljetter, beskriver Pirkko Sipiläinen.
Ska barnen ta över då ni vill pensionera er?
– Jag har gjort klart för dem att de ska skaffa sig egna yrken, inget är för evigt, man vet inte hur filmbranschen ser ut sen. Men vi tar en dag i sänder, svarar Jouko Sipiläinen.
Esa Halonens mamma Mirja drev biografen tills hon var 84 år.
– Min fem år äldre bror var mycket ivrigare än jag med allt som är om och kring biografen. Jag skötte projektorn. Plötsligt sa han att han inte orkade längre, att vi borde sälja bort allt. Jag sa "jag köper" och har hållit på i fjorton år nu. Våra barn tycker nog att biografen är härlig, men antagligen tar ingen av dem över, säger han.