Goda nyheter från Hazaradjat
Jan och Anki Tunér från Ekenäs har glädjande besked om hur utvecklingsprojekt har gett resultat i urfattiga byar i Afghanistan.
Efter tre års arbete i 13 byar i ett område i Hazaradjat har mödra- och barndödligheten sjunkit markant, läskunnigheten bland kvinnor ökat, och i ett land där rent vatten är en lyxvara kan ungefär två tredjedelar av befolkningen i området nu äntligen njuta av rent vatten dygnet runt.
Jan och Anki är djupt imponerade över hur det team som jobbar med utvecklingsprojektet i byarna med enkla medel i samarbete med byborna har kunnat förändra livet på så många områden.
Projektet – Community Development Project – grundar sig på bistånd i enlighet med noggranna undersökningar. Det handlar inte om att folk utifrån kommer in och hjälper godtyckligt och rusar vidare.
– Det är mycket diskussion med invånarna och byaråden och så småningom kommer man överens om hur man skall gå vidare tillsammans. En stor del av arbetet utförs sedan av byborna själva, säger Jan som besökte Afghanistan första gången för 43 år sedan.
Lika länge har han älskat landet och upplevt dess fina sidor; de som lätt hamnar i skuggan av de negativa rapporteringar som brukar nå över nyhetströskeln.
Som skilda världar
Då vi sitter och tittar på bilder från Hazaradjat i en lägenhet i Ekenäs är kontrasten mellan världarna påtaglig.
– Varje gång jag sitter på planet på väg hem brukar jag fråga mig själv hur jag skall kunna berätta om hur där är, hur jag kan få folk att förstå. Å andra sidan har jag med åren blivit van med de stora skillnaderna, säger Jan Tunér.
– Det är stora skillnader. Speciellt där hazarerna bor är det väldigt fattigt, de har ingen sjukvård alls, säger Anki.
Sin egen uppgift kallar de för personalvård. De stödjer teamet på allehanda sätt under sina besök i landet två gånger om året och sprider information om vad som pågår.
– Projektet handlar om att jobba småskaligt på gräsrotsnivå, vilket ger mest konkret resultat i vanliga människors liv, säger Anki.
Säkrare förlossningar
Hon berättar att Afghanistan har världens högsta mödradödlighet i samband med förlossningar. Enkla hygienråd som att tvätta händerna och klippa eller skära navelsträngen med ett rent föremål gör underverk.
Projektet ordnar därför så kallade Bliss-kurser (Birth Life Saving Skills) för bybarnmorskor. Under höstens besök fick Anki höra om ett konkret fall där en sådan kurs haft stor betydelse. Vid en förlossning hade moderkakan inte kommit ut. Kvinnan som födde levde med övertygelsen om att modersmjölken är giftig de två första dygnen efter en förlossning och att man därför inte skall amma då.
Hennes svärmor som gått kursen övertalade henne att amma, och ganska snart efter det kom placentan ut.
– Sedan berättas det här vidare och så sprids kunskapen och motverkar de vidskepelser som har en direkt negativ inverkan, säger Anki.
Kvinnornas liv underlättas även ofantligt av att man under projektets gång – i enlighet med byarådets prioritering – har byggt toaletter. Tidigare utförde alla sina behov i det fria, men kvinnor var alltid tvungna att vänta till kvällen för att inte synas ute i de ärendena i de kala landskapen där det inte finns träd och buskar att smyga sig bakom.
Rent vatten
Bland det viktigaste i sammanhanget är förstås tillgången till rent vatten. Smutsigt vatten sprider sjukdomar å det hemskaste. Ett problem tidigare i flera byar var att man tog vatten från källor högre upp i berget som också husdjur använde sig av och som det samlades allt möjligt i. Nu har man täckt över källan och grävt diken med vattenrör ända ner till byn och kan dricka och tvätta sig i rent rinnande vatten.
Resultat har kunnat skönjas direkt. Färre är sjuka och färre dör. Man har det allt bättre i de fattigaste delarna av ett land där nästan hälften av alla barn dör innan de nått fem års ålder.
Byborna livnär sig på jordbruk och fårskötsel. Tack vare teamet – som till största del består av afghaner – har man i flera byar börjat odla olika grönsaker och ersätta en ensidig kost med en näringsrik.
Stödet når allt fler
För tillfället sprider sig projektet till fler byar i området. I några fall trodde man redan att allting var klappat och klart för att köra i gång då man stötte på ett principiellt hinder: en del av byarnas bönder planerade börja odla vallmo för opiumproduktion.
Att byarna enhetligt håller sig borta från sådan verksamhet är ett krav för att byutvecklingsprojektet skall erbjuda sin hjälp.
Projektet är nu inne på sitt fjärde år. Mycket är gjort och mycket jobb återstår. Bland bilderna som makarna Tunér visar finns frysande barn som är utan vinterkläder även då temperaturen sjunker under minus 20 grader celsius.
Missionskyrkan samlar in pengar för att stödja utvecklingsprojektet. Det årliga insamlingsmålet är 5 000 – 6 000 euro. Utrikesministeriet skjuter sedan till så att ministeriet står för 80 procent av hela summan som går till teamens arbete i byarna.
För att samla ihop pengarna som behövs ordnar man bland annat en välgörenhetskonsert i Snåresalen i Ekenäs, på söndag den 17 november klockan 16. Det blir gospelmusik med kören Cajorna och som solist uppträder Christa Katter.
- Jan och Anki Tunér från Ekenäs besöker, Afghanistan två gånger per år med understöd av Utrikesministeriets så kallade personalbistånd.
- De jobbar med att uppmuntra, stödja och utrusta bland annat det team som jobbar med byutvecklingsprojektet Community Development Project i Hazaradjat som körde i gång 2010 och stöds av Missionskyrkan i Finland.
- Projektet ingår i en större helhet av biståndsprojekt som den allkristna biståndsorganisationen International Assistance Mission (IAM) har arbetat med i landet sedan 1966.