De värnar om sin svenska
Hur ser dagens språkbrukare på sitt förhållande till svenskan? Vi har frågat tre västnylänningar om sin syn på språk och identitet.
– Jag har tänkt på språk sedan födseln, säger Kyrkslättsbon Tove Fagerholm, som växte upp med en dansk pappa och en finlandssvensk mamma.
– Jag blev tidigt medveten om språk för att svenskan och danskan ligger så nära varandra. Jag fick riktigt tänka efter vilket ord jag skulle använda med kusinerna som inte kunde danska.
I dag tycker hon att det är viktigt att det är just svenska hon pratar.
– Det är det närmast jag kan komma till att uttrycka min verklighet och mig själv. Det innersta samtalet kan jag bara föra på svenska.
Poesin för till själen
Tydligast tar detta sig uttryck då Fagerholm läser poesi, eller "mänsklighetens modersmål", som hon kallar det. Där kommer språkets djupa innebörd fram i koncentrerad form.
– Genom poesi kan jag lyssna till min egen själ. Det innersta samtalet kan jag bara föra på svenska. Därför är svenskan det viktigaste språket till mig själv.
Men svenskan är också Fagerholms viktigaste kanal utåt och ett medel att föra samtal som är mer än bara ord.
– Jag tycker inte om ytprat. För att föra verkliga samtal måste man lära sig ett språk ordentligt.
Mormor är vackrast
Svenskan beskriver hon som vacker och ordrik.
– Vi har alldeles tillräckligt med ord själva, vi behöver inte låna dem. Jag älskar till exempel höstordet gyllendagar. Men man får inte använda det för ofta för då slutar det skimra.
Andra ögonstenar i det svenska ordförrådet är afton och gosse. Och mormor och farmor – men bara i sin oförkortade form.
– Mormor är det vackraste ordet i svenskan. Jag hade själv ingen mormor när jag var liten men längtade efter en. Då kunde jag inte förstå hur man kunde säga något så fult som mommo om något så fint.
Bakgrunden förklarar nuläget
Lars Malmberg i Ingå har en mer pragmatisk hållning till språket än Fagerholm.
– Det är mitt modersmål och en del av min personlighet. Jag försvarar det i alla lägen.
Han tänker dagligen på språk. Speciellt intresserad är han av bakgrunden till dagens språk. Språkhistoria är därför ett ämne som han har läst väldigt mycket på både engelska, tyska och svenska.
– Språk förändras hela tiden. Man förstår dagens språk så mycket bättre om man kan historien.
Malmberg är mån om att föra fram den historiska kopplingen mellan finlandssvenskan och svenskan i Sverige – en koppling som många i Finland enligt honom vill förtiga.
– Jag har någon gång tänkt att jag borde hissa svenska flaggan för att väcka uppmärksamhet. Det skulle vara mycket intressant att höra varför folk är så arga på den.
Fest hör till
En annan viktig stöttepelare för en god språkkänsla är litteratur. Den som läser mycket får en god vokabulär på köpet.
– Om man talar om det klassiska och naturliga språket är Astrid Lindgren en jättebra förebild. Nu senast har jag köpt Anna Lena Bengelsdorffs bok om Eirik Hornborg.
Förutom litteratur läser Malmberg en hel del facklitteratur och tidningar på svenska, engelska och tyska.
– Jag läser förskräckligt mycket. Och så lyssnar jag varje vecka på "Språket" i radio Vega.
Svenska dagen firar han, som alltid, med att gå på svenska dagen-fest. Vanligen brukar han besöka festen i Ingå men i år kan det hända att Ekenäs drar det längre strået. Festtalare där är Leif Höckerstedt.
– Det skulle vara intressant att höra vad han har att säga.
Åren sätter spår i språket
Lars Malmberg har bott i tjugo år i Finland efter att ha jobbat i England i trettio år. När han återvände till hemlandet tyckte han att mycket i språket hade förfinskats.
– Folk använde uttryck som jag aldrig hade hört. Jag fick ju lära mig, säger han.
Också Kerstin Tallberg har ett utifrånperspektiv på finlandssvenskan. Hon flyttade till Kyrkslätt från Sverige 1988 och åren har satt sina spår också i hennes språk.
– Så mycket har tiden nog gjort att jag säger kiva och roskis. Jag får jobba på att tala en så ren svenska som möjligt.
Språket väcker känslor
Att hålla svenskan fri från finska influenser är extra viktigt för Tallberg på sitt jobb på ett svenskspråkigt daghem i Kyrkslätt.
– Det har varit väldigt mycket diskussion om det här på jobbet. Det kan bli riktigt upprörda känslor ibland då vi ska tala om galonkläder och skärmmössa. Det finns finlandssvenska kolleger som tycker att det är jobbigt. De kan tycka att herregud, nog måste vi få säga "kurakläder".
Efter 25 år i Finland känner Kerstin Tallberg fortfarande starkt för det svenska.
– Jag tycker att svenskan är ett fint språk. Det klingar fint och har alla möjliga vackra ord. Jag känner mig stolt över mitt språk.