Flyttfåglar nobbar Degerbys landningsfält
Finlands vackraste bok har uppstått i Degerbys livliga fågellandskap. Men i år lyser fågelflockarna längs stamväg 51 med sin frånvaro.
– Våren är inte en så stor och festlig upplevelse i år. Vanligen finns det snö ännu den här tiden, och på våren samlas stora fågelflockar på åkrarna där borta. I bästa fall kan man se tusentals om dagen, säger biologen, fågelforskaren och författaren Lasse J Laine.
Hans hans digra verk Suomen luonto (Finlands natur) blev nyligen utsedd till Finlands vackraste bok 2013. Den tog två år att skriva, innehåller över 800 arter och över 1000 bilder, största delen fotograferade av Laine själv.
– Det är min mammut. Den svällde ut men så brukar det gå med mina projekt.
Det är nu andra gången han får utmärkelsen. Kommittén för Finlands bokkonst, som delar ut priset, tackar särskilt för att innehållet och layouten är välavvägd trots att innehållet är digert.
– Jag är en visuell person så det är viktigt för mig hur en bok jag gör ser ut. Det får inte finnas för mycket text, men texten ska plocka fram centrala fakta på ett lättläst sätt. Jag har fått mycket feedback för att jag skriver levande texter.
Tomt i luften i år
Många av bilderna i boken är fotograferade i västra Nyland. Trakten kring Degerby, där Laine bor, är i normala fall en guldgruva för fågelskådare. Men i år är det ovanligt tomt på fälten.
– Nu behöver de inte vänta på att våren ska hinna norrut, så man ser mycket färre fåglar än normalt. En gång på femton år har vi en sådan här vinter.
Han vet vad han talar om. Redan på 1960-talet blev Kopparnäs och Degerö bekanta för Laine genom forskningar för hans pro gradu-avhandling om höksångaren och törnskatan, som då var ovanlig men fanns i Degerö.
– Det blev många exkursioner och övernattningar i tält. Kopparnäs är ett av de bästa ställena för fågelskådning mellan Hangö och Helsingfors. Det är lättare att komma ut dit än till Porkala udd, som också är ett fint ställe.
Sedan 1990 har han kunnat spana in fåglar i trakten genom fönstret i hans arbetsrum i huset i Degerby, mitt emot fågelfälten vid stamväg 51. Dit flyttade familjen från Bro i Kyrkslätt när Laines fågelbräden började locka för många av grannskapets katter.
Fåglar beter sig som folk
Fast han har studerat fåglar mycket längre än så. Redan i tidiga tonåren blev han intresserad av ornitologi på en naturutflykt med skolan. En del av intresset beror på hans visuella läggning och hans fotografiska minne som är till stor hjälp när det gäller att identifiera djur och växter.
– Jag är en estetisk person så jag tycker om fågelsången och fåglarnas utseende. Men samtidigt gillar jag den utmaning det innebär att känna igen en fågel som jag sett, att jaga kännetecknen i böcker och uppslagsverk med frågan "vad kan det vara?" i bakhuvudet.
Dessutom är det fascinerande att studera fåglarnas beteende. Arterna har väldigt olika läggning.
– Domherren är en tjock och lugn fågel som väntar snällt när den ska ringmärkas, medan större hackspetten väsnas och stretar emot allt vad den orkar under hela proceduren. Fåglar har många mänskliga drag och det är trevligt att följa med deras sysslor, speciellt när de bygger bo.
Inspirerar till naturskydd
Så småningom utvidgades Laines fågelintresse till ett allmänt naturintresse, och han har skrivit flera böcker om Finlands fåglar och natur. Han säger sig höra till de lyckligt lottade människor som har kunnat göra sitt intresse till sitt yrke. Att göra det man tycker om är viktigt, för då är man också i sitt esse, menar han. Han jobbar redan på sin nästa bok, en uppdaterad fågelbok med flera arter och fotografier än i den tidigare.
Han försöker alltid skriva så att alla åldersgrupper ska kunna ta till sig texten. Målet är att väcka folk till insikt att naturen är en spännande plats.
– Det är som att omvända folk till en religion. Men jag vill inte predika. Jag vill få folk att ärligt och uppriktigt bli intresserade av naturen. Folk som engagerar sig för naturen kommer också att skydda den. De förstår att vi måste lämna något kvar åt följande generationer.