Blunda inte för våld i familjen
I familjer där någon använder våld och hot behöver alla inblandade hjälp. Det positiva är att det finns hjälp att få.
Det värsta vi kan göra är att tiga och blunda då vi misstänker att en släkting, vän eller granne utsätts för våld.
Att någon vågar tala om det kan vara första steget för den utsatta att få hjälp.
Janiina Mieronkoski och Ewa-Lotta Westerlund föreläser om våld i familjen och i nära relationer.
De riktar sig till professionella inom vården, utbildningssektorn och den sociala sektorn, men också till föreningar.
Allt fler får veta hur våldet fungerar, vilket är viktigt för att känna igen tecken på att våld förekommer.
Våga blanda sig i?
Janiina och Ewa-Lotta vet att många känner stor hjälplöshet då det finns oro att våld förekommer: Hur ska man våga fråga? Kan man blanda sig i? Tänk om personen blir arg?
- De som är utsatta bär ofta på känslor av skam, skuld och rädslor och vill därför inte tala om det. Så länge det finns en känsla av hopp om att det blir bättre vill man tro att det inte ska hända igen. Det är sällan någon spontant berättar om våldet, säger Ewa-Lotta.
Beroende på situationen och hur väl man känner den utsatta kan man inledningsvis fråga hur hon mår, om allting står rätt till.
- Det är viktigt att skapa en känsla av tillit och trygghet. Och det kan vara väldigt viktigt för den som utsätts för våld att märka att någon bryr sig.
Svårt att förstå
Våld väcker jättestarka känslor. Grannar och vänner kan vara rädda att våldet också kan komma att rikta sig mot dem.
Den som inte har utsatts för våld har också ofta svårt att förstå varför en kvinna - det handlar oftast om kvinnor - låter sig behandlas på det sättet.
Varför går hon inte sin väg? Så kan folk fråga och vara nästan arga. Men det är hela mekanismen bakom och kring våldet, det vill säga utövandet av makt och kontroll, som har förminskat hennes livsutrymme under en lång tid. Hon tror inte längre på sig själv.
- När en person länge har utsatts för psykiskt våld, börjar hon småningom själv tro att hon inte är värd bättre, säger Ewa-Lotta.
Tecken att iaktta
Om den utsatta äntligen talar ut men bemöts med tvivel är följden ofta att berättelsen återtas.
Våld kan försiggå utan att utomstående märker det. Några saker att iaktta är om mannen kritiserar och förödmjukar kvinnan i andras närvaro, om han kommenterar och kontrollerar det hon gör, till exempel hur hon använder sina pengar eller vem hon ska träffa.
Om kvinnan antyder att mannen är svartsjuk och kuvande, utövar påtryckning eller tvingar henne till sex är det skäl att lystra. Om hon är nedbruten och självförtroendet försvagats kan det också vara ett tecken.
Gällande barnen är det skäl att iaktta om de visar tecken på stark utagerande eller om de blir mycket tysta och inbundna.
Kontroll och makt
- Våld handlar alltid om makt och kontroll. Det förekommer vanligen mycket hot, till exempel hot om att den ena partnern ska se till att den andra aldrig får träffa barnen igen efter en separation, säger Ewa-Lotta.
Tyvärr kan våldet fortgå också efter en separation: "Ingen annan ska få dig om jag inte duger" är ett utslag för makt och äganderätt.
Aldrig acceptabelt
Det finns en mängd förklaringsmodeller till varför en del män tyr sig till våld.
I samband med sina föreläsningar får Janina och Ewa-Lotta ofta höra att den finska mannen är inbunden och har svårt att prata om känslor, att han har trauman från barndomen, att han inte kan uttrycka sig lika bra som kvinnan, att han inte kan kontrollera sig när han dricker och att han har det svårt eftersom han är arbetslös.
Ibland kan någon av förklaringsmodellerna finnas med i bilden, men det spelar ingen större roll.
- Våld är aldrig okej även om det finns ett trauma i bakgrunden, påpekar Janiina.
Samma mot män
Viktigt är också att komma ihåg att även män utsätts för våld i parrelationen. För män kan tröskeln att berätta om våldet vara ännu högre än för kvinnor.
- Det handlar om samma fenomen, om makt och kontroll, säger Janiina.
- Många ser våldet som en privatsak, men så är det inte, fastslår Ewa-Lotta.
Våldet påverkar såväl familj och vänner som samhället i stort.
Janiina påpekar att det finns en tystnadens kultur kring våld som är viktig att bryta.