Miljönämnden och konkursboet tolkar olika
Miljönämnden i Hangö valde att remittera ansökan om att riva stålverket i Koverhar. Konkursboet söker ett undantag som inte kan godkännas utan tilläggsutredningar.
Enligt konkursboet utgör de underjordiska betongkonstruktionerna på FN-steels gamla fabriksområde inget miljöhot. Därför ska de heller inte tolkas som avfall. Miljönämnden i Hangö håller inte med.
– Om vi godkänner att de underjordiska konstruktionerna blir kvar skulle det innebära ett undantag. Frågan är om vi kan bevilja ett sådant?
Det säger Yrjö Sahlstedt, Hangös miljönämnds ordförande.
Avfall eller nytta?
Enligt den ansökan som företaget Delete Kierrätys- ja Purkupalvelut lämnat in till Hangö stad å FN-steels konkursbos vägnar skulle alla konstruktioner och anläggningar under markytan lämnas kvar vid en rivning. Enligt konkursboets miljöutredning utgör de inget hot mot miljö eller hälsa och skulle därför inte utgöra avfall.
Enligt Närings- trafik och miljöcentralen utlåtande till Hangö stad är en sådan tolkning möjlig, men då behövs också en tilläggsutredning.
– Det här är självklart en mycket komplicerad fråga. Att lämna kvar konstruktionerna behöver dessutom inte vara helt tokigt med tanke på framtida användning, säger Sahlstedt.
Om tilläggsutredningen visar att konstruktionerna inte är till skada och till och med kan visa sig vara nyttiga ser Sahlstedt därför inga problem i att bevilja rivningslovet.
Otrevlig ton
Utöver denna problematik ställer sig Sahlstedt ändå kritisk till det ultimatum konkursboet ställt på Hangö stad och miljönämnden. Om även de underjordiska konstruktionerna måste rivas blir det för dyrt. Då gör konkursboet, enligt ansökan, ingenting.
– Konkursboet säger helt enkelt att de lämnar allt stående om lovet inte beviljas. En sådan argumentation anser jag inte är kutym då man riktar sig till myndigheten som ska bevilja lovet.
Även Hangös stadsdirektör Jouko Mäkinen tycker det är överraskande att konkursboet endast lyfter upp två alternativ.
– Det finns alternativ däremellan. På området finns byggnader som någon säkert skulle vara intresserad av. Koverhar kommer antagligen vara ett industriområde i framtiden också.
Vems ansvar?
Både Sahlstedt och Mäkinen framhåller därför vikten av att gå grundligt igenom en rivning av stålverket. En så här stor rivning har man sällan skådat.
För Hangös del tror Mäkinen att en rivning av byggnaderna kan innebära att även fabriksområdet kan intressera Hangö hamn.
– Det är mycket möjligt. Det beror på hur området ser ut då det kommer att vara till salu.
Hittills har Hangö enbart blickat mot hamnen i Koverhar eftersom resten av området inte är lämpligt för hamnverksamhet.
Med tanke på framtiden kommer ändå många miljöaspekter att måste dryftas. Även om flera av dessa inte faller inom det eventuella rivningslovet väcktes frågor vid miljönämndens möte.
– Det finns många risker att beakta men än så länge är det bara spekulationer, poängterar Sahlstedt.
Den största frågan är eventuella markföroreningar på området. Även konkursboet visar i sin ansökan att man är medveten om att "områdets långvariga industriella historia" gör att "utnyttjandet av området och dess användningssyfte är klart begränsat i framtiden".
Samtidigt frånsäger sig konkursboet ansvaret för förorenad mark, förorenat grundvatten och för behandling av avfall i jordmånen. Även om konkursboet hänvisar till konkurslagen, avfallslagstiftningen och miljöskyddslagen menar Mäkinen att det kan tolkas.
– Lagstiftningen på den punkten är tämligen oklar.
Beroende på till vilken grad en sanering skulle behövas är det inte omöjligt att Hangö stad skulle kunna ställa krav på konkursboet. Även Sahlstedt menar att konkursboets ansvarsfrihet inte är helt självklar.
– Det är deras syn på saken. Vanligtvis är det inte så enkelt.
Risker på lång sikt
Sahlstedt framhåller ändå att det än så länge är konkursboets sak och utanför lovansökan. Då konkursboet säljer marken aktualiseras frågan för köparens del.
– Det som diskuterades nu var hur man ska göra med området då byggnaderna rivits. Är det bäst att lämna det bart eller täcka över med slagg?
I övrigt litar Sahlstedt på att en rivning skulle skötas efter bästa förmåga.
– Entreprenören som ska göra det vill göra vinst. Då vill de sälja delarna av fabriken i bästa skick och utan föroreningar.
Även om ansvaret för marken i Koverhar kan falla på kommunen och samhället i framtiden tror Sahlstedt och Mäkinen inte att Hangö kommer ställas för sådana problem inom kort.
– Det skulle vara det värsta alternativet men det är knappast överhängande, säger Mäkinen.
- FN-steels konkursbo och entreprenören Delete vill riva 39 byggnader och konstruktioner ovanför markytan.
- Målet är att påbörja rivningen under våren.
- Arbetet beräknas ta två år.
- Efter att stålverket inklusive den halvfärdiga masugnen rivits kan området fungera för lagerbyggnader, eller som grund för ny industri.