Kustvattnen i Västnyland sämst i landet
Fortsatta vattenvårdande åtgärder och ett enormt tålamod är det enda som hjälper på sikt för att förbättra havets tillstånd, säger docent Marko Reinikainen.
Kartan här invid är ingen trevlig läsning. Kustvattnen i Ekenäs och Ingå skärgård är i mycket dåligt skick.
Det är inte nytt i sig, men den senaste kartläggningen, publicerad i rapporten Miljöns tillstånd i Nyland 2013, visar att vattnen mår sämst i hela landet.
Efter den tidigare klassificeringen som publicerades år 2008 har fler faktorer tagits i beaktande och gränsvärdena har ändrats en del, och det kan ha stärkt bottennoteringen. Klart är i varje fall att situationen inte gått i rätt riktning.
– Det har inte skett någon förbättring här i Västnyland sedan den senaste kartläggningen, säger docent Marko Reinikainen som är direktör för Tvärminne zoologiska station.
Göder sig självt
Läget är dåligt i hela Finska viken.
– Det vi ser är resultatet av ett århundrade av övergödande verksamhet som samhället gjort sig skyldigt till i Östersjön.
På sina ställen har det samlats så mycket näringsämnen att havet göder sig självt.
– Vi är inne i en ond cirkel som är svår att bryta.
Reinikainen säger att vi redan för några decennier sedan nådde en punkt då stora bottenområden i skärgården blev syrefria. Där har nedbrytningsprocesserna slukat allt syre, vilket gör att gamla fosforavlagringar frigörs på nytt
För öppna Östersjöns del försvåras situationen av en permanent saltvattenskiktning, säger Reinikainen. Det syrerikare sötare vattnet på ytan blandas sällan med det syrefattigare och tyngre saltvattnet som finns längre ner.
Instängda närsalter
Att läget är så dåligt just i delar av den västnyländska skärgården kan delvis förklaras med dess gytter av öar.
– I till exempel Ekenäs skärgård finns stora områden där närsalterna blir instängda.
Här finns också ställen där det sker en temperaturskiktning som försvårar cirkulationen av syre ner till bottnen. Reinikainen nämner den djupa Sandöfjärden söder om Torsö som ett bra exempel på en "gryta", där det under den varma årstiden samlas varmt vatten på ytan och kallare längre ner.
– Det uppstår en kraftig nedbrytning på bottnen med en syreminskning som följd.
Resultatet blir fort en syrefri botten, vilket är fallet i stora delar av till exempel Sandöfjärden.
Också den täta fritidsbosättningen i Ekenäs och Ingå skärgård har sannolikt bidragit till den låga vattenkvaliteten, säger Reinikainen.
Den stora belastningen bygger i alla händelser på avrinningen från alla de vattendrag som söker sig ner till sjön, säger han. Det gäller hela kustområdet. I Västnyland är det inte minst Svartån som för ner näringsämnen i havet.
Inte andras fel
Även om Finska viken får näringsämnen både västerifrån från andra delar av Östersjön och österifrån, från Ryssland där utsläppen nu kraftigt minskar, säger Reinikainen att de stora strömmarna sveper förbi de egentliga skärgårdsområdena.
Det går inte att skylla på utomstående källor då vattnet här är dåligt, säger han.
– För skärgårdens del är det nog bäst att hålla sig själv i styr.
Det här inger samtidigt hopp. Vi kan påverka situationen, säger Reinikainen och berättar att han i grunden är optimist när det gäller möjligheterna att förbättra sjöns tillstånd.
Den kommunala vattenreningen håller numera hög nivå och utsläppen från fritidsbosättningen åtgärdas, säger han. Likaså har användningen av gödsel minskat inom jordbruket.
Våtmarker
Dessvärre släpper jordbruket fortfarande i praktiken ut för mycket näringsämnen, säger Reinikainen som önskar att man kunde gå igenom vilka områden som inte lämpar sig för bruk av jord. Det handlar bland annat om errosionskänsliga marker, framför allt sådana som lätt svämmar över, säger han.
– Antingen kunde man ta dem ur bruk eller sedan börja odla sådant som verkligen binder näringsämnena.
– Ett problem är att det inte finns tillräckligt med morötter för jordbrukarna i dagens system.
Meningen är inte att någon ska mista sitt levebröd på grund av åtgärderna, säger Reinikainen.
Längs Svartån pågår ett projekt genom vilket våtmarker anläggs i syfte att minska på belastningen på ån. Det nämner Reinikainen som goda steg som gärna kunde bli fler.
– De lokala åtgärderna är otroligt viktiga för vattnen i de egna närområdena.
Inte lyckat
För några år sedan avslutades ett försök att på konstgjord väg syresätta Sandöfjärden som nämndes tidigare. Det gick inte så bra, säger Reinikainen.
– Om det inte ens på ett begränsat område går att genomföra en sådan sak så visar det att det inte är rätt väg att gå för att rädda Östersjön.
– Det enda som på sikt hjälper är fortsatta vattenvårdande åtgärder och ett enormt tålamod.
Kan situationen bli sämre både här och i resten av Nyland?
– Det kan den tyvärr om vi håller oss på en väg där endast små åtgärder vidtas. Om vi tappar kontrollen och får en ökad inre belastning kan läget försämras exponentiellt.
Den aktuella rapporten om miljöns tillstånd i Nyland publicerades för en månad sedan av Närings- trafik- och miljöcentralen i Nyland.