Bordshockeykamp dagen lång i Lojo
Genast innanför entrén hörs metallstängernas karakteristiska rassel. En trappa upp är ljudet intensivt, kämpaglädjen påtaglig och stämningen trivsamt hektisk. Bordshockeyturnering pågår i Lojo, förutom äran för dagen står landslagsplatser på spel.
Ett sextiotal entusiaster, flertalet av dem från trakten av Helsingfors och Åbo men också från Tammerfors, mötte på lördagen upp i ungdomsgården Harjula i Lojo för att med lokala föreningen Talpelan Taiga som värd mäta sina krafter i en rankingturnering, Taigaranking.
– Den näst sista av sex turneringar i år, förklarade värdföreningens ordförande Santtu Sainio under en paus i den öppna seriens inledande gruppspel.
Den serien hade oficiell status, där gavs möjlighet att spela sig till poäng i säsongens EM-ranking.
"Roligt, nostalgiskt"
För Talpelan Taigas Teuvo Moisa var det blodigt allvar – "han kämpar riktigt i gränsmarkerna" – men Sainios egen landslagsplats är redan säkrad.
Men spelade gjorde han alltså ändå.
– Det är roligt och, jo, litet nostalgiskt, sade ha och berättade att han har kvar ett foto från småpojksåren där han sitter på golvet och spelar bordshockey med sin faster.
I vuxen ålder fastnade han sedan på kroken, efter att 2007 ha kommit i förnyad kontakt med spelet.
Det var ett lokalt gäng som höll och spelade en trappa upp ovanför en bar. Han prövade själv på – och blev omedelbart biten.
Rivstart för Netta
För flera av de cirka sextio spelare som på lördagen spelade otaliga femminutersmatcher i Lojo, tycks introduktionen i bordshockeyns lilla värld ha gått ungefär så här: De har prövat på av en slump, kanske påhejade av en kompis, och sedan fortsatt av bara farten.
Netta Jousi från Helsingfors, enda kvinnan i den öppna serien, berättade att hon började spela 1997 som 16-åring. En kompis lockade henne med sig en kväll – och följande dag fann hin sig spela bordshockey på FM-nivå.
Antti Suojanen, som under lördagens turnering delade sin tid mellan aktivt spel och resultatservice, spelade tidigare för Talpelan taiga en har nu av praktiska omständigheter valt att sälla sig till de bordshockeyspelarnas förening i Åbonejden, Turun seudun pöytäjääkiekko.
Också för hans del kom impulsen via en kompis, som råkat träffa en aktiv spelare och blivit intresserad.
Marginell sport
Santtu Sainio talar om en ganska marginell sport, och bekräftar att visst möts man då och då av ett småleende från som frundrar sig över att "vuxna karlar på allvar sysslar med sådant".
Men han låter sig inte bekommas, försäkrar han.
Också Antti Suojanen karakteriserar bordshockeyn som en ganska liten hobby.
Hur många utövare det finns i Finland, har han inte på rak arm koll på. Men med lördagens uppslutning i Lojo, cirka 60 spelare av vilka omkring 45 deltog i den öppna serien, är han helt tillfreds.
Mikko blev mästare
För första gången ingick nu, som en del i turneringen, FM-tävlingar för funktionshämmade. I den deltog 17 spelare, sju av dem kvinnor.
Segern gick till Mikko Rautiainen.
Störst var alltså den öppna serien, där turneringsdagen för var och en av deltagarna bjöd på ett trettiotal femminutersmatcher!
– Men i småserierna spelar de ännu flera, konstaterade Suojanen.
Veteraner, nybörjare och juniorer tävlade i egna serier.
Riku Hämäläinen, 12 år och medlurad av en kompis som han hemma brukar spela bordshockey med, hörde egentligen hemma bland nybörjarna – men tvekade inte att delta också i öppna serien.
– Det gick riktigt bra, tyckte han efter att ha förlorat sin andra match i gruppspelet med 0-3.
– Den första förlorade jag med 0-9.
Kevin Eriksson grämde sig däremot så smått över sin förlust med 0-3 mot Jan Pelkonen i juniorernas final.
Så har Kevin också satt ribban högt: VM 2015 är det sista han kan delta i som junior – och då skall det bli guld!