Från näsduk till wonderbra
Bysthållarens historia speglar samhällsutveckling och kroppsideal. Först fick brösten synas. Sedan skulle de täckas, formas och stödas.
Två näsdukar och ett rosa band – det var vad amerikanska Mary Phelps Jacobs hade att ta till då korsettens valben och metallstänger ohjälpligt stod ut under balklänningen. För att forma ett praktiskare klädesplagg formade hon näsdukarna till vad som anses vara den moderna bh:ns föregångare. 1913 patenterade hon uppfinningen men fick aldrig smak på ekonomisk vinst. I stället sålde hon uppfinningen till den amerikanska korsettillverkaren Warner's company.
Trots att Phelps uppfinning ses som en föregångare kom den ändå århundraden efter de allra första bh-liknande plaggen. Under antiken användes inte särskilda plagg för brösten, eftersom de ansågs vara en symbol för gudomlighet. Nakna bröst var inte en sexuell signal, utan ett naturligt tillstånd. Däremot behövde kvinnorna av praktiska orsaker plagg som förhindrade att brösten guppade hit och dit. Dessa var närmast band som knöts under eller över bysten.
Fram till 1900-talet formades den kvinnliga kroppen med hjälp av korsetter. Så småningom blev korsetten lägre och användes främst för att forma nedre delen av kroppen. Då uppstod behov av ett plagg för att stödja och forma brösten.
Kriget stoppade modet
Paradoxalt nog blev första världskriget startskottet för bh:ns utveckling. Då männen drog ut i krig blev korsetten ett opraktiskt plagg som stod i vägen för det fysiska arbete som kvinnorna behövde utföra. Dessutom behövde vapenindustrin all metall den kunde komma över – också de 28 000 ton som korsettillverkarna i Amerika behövde årligen.
Efter kriget blev en stor byst omodern. På 1920-talet var det i stället en platt silhuett som eftersträvades och bh:n skulle inte framhäva, utan trycka ihop. En bit in på 1930-talet blev de kvinnligare formerna allt populärare, och massproduktionen av bh:n startade. Än en gång blev ett krig avgörande för plaggets utveckling. Under och efter andra världskriget marginaliserades alla lyxvaror, bland dem också bh:n. Det var svårt att få tag på material, så återvinning blev ett hett tips. Mannens skjortor, kostymer och näsdukar syddes om till underkläder, och kvinnoidealet var hemmafrun – också till kroppsform.
Lyft och klyfta
Efter kriget blev kroppsidealet fylligare och bysten skulle vara markerad. I takt med att välfärden ökade steg också efterfrågan på moderna produkter – också bland underkläderna. Stora bröst och smal midja kom igen i ropet och bh:n skulle ge lyft och rundning och förse dekolletagen med en tilldragande klyfta.
Motreaktionen kom på 1960- och 1970-talen, då kroppsidealet blev naturligt. Emancipationsrörelsen såg bh:n som kvinnligt förtryck, och bysten skulle få vara fri. Årtiondena var svåra för underklädesindustrin, eftersom behåmodet blev behålöst.
1980-talet återinförde romantiken och glamouren i bh-modet. Bh och trosor i set blev allmännare och materialen varierade från spets till lycra. Stilarna frigjordes och mångfalden blomstrade. Utvecklingen fortsatte på 1990-talet då variationer på tidigare stilar blir vanliga. Madonna och Jean-Paul Galtier är två namn som anses ha gett bh-modet ett uppsving genom Madonnas vågade och framträdande bh-kostymer.
Källor: Women's Health Magazine, Discovery News, Paula Snellman: The bra. En kvalitativ studie om bysthållarens utveckling under 1900-talet. (Examensarbete vid Novia, 2013)
- Bh-liknande plagg har hittats i arkeologiska utgrävningar både från antikens Rom och Grekland.
- Valben, fiskben och ben av andra djur, metallskenor, metalltråd, hakar, söljor och band har under århundradena använts i strävan att forma bysten.
-
Som bh-material har använts bland annat ylle, linne, bomull, fin poplin, läder, silke, spets, satin, siden, konstsiden, nylon, polyester och lycra.
1886 gjorde den tyska korsettfabriken Triumph sin första bh-uppfinning. Den bestod av två lösbröst av metalltråd, inklädda i siden. - Under 1930-talet utvecklade korsettillverkaren Warner's company det moderna systemet med bh-storlekar som anges i kupor. Deras utgångsläge var bröstets vikt i uns – en A-kupa motsvarade åtta uns och en D-kupa 27 uns. De kallades för alfabet-bh:n.
- 1947 lanserade Frederick Mellinger den första Wonderbran.
- På 1970-talet lanserade Lisa Lindahl och Polly Smith den första riktigt idrottsanpassade bh:n, som fick namnet Jogbra.