Mellankrigstidens "vi och de" aktuella i dagens Ukraina
I dag disputerar Ekenäsbon Kasper Braskén med en doktorsavhandling där han analyserar synen på internationell solidaritet under mellankrigstiden. Det går att dra paralleller till dagens situation i Ukraina, säger han.
Kasper Braskéns doktorsavhandling om synen på internationell solidaritet framläggs i dag till offentlig granskning vid humanistiska fakulteten vid Åbo Akademi.
– Avhandlingen är dels en organisationshistoria om den internationella Arbetarhjälpen, dels en analys av deras solidaritetsverksamhet, säger Braskén.
Avhandlingen är en del av ett större projekt som leds av ÅA-professorn Holger Weiss forskningsprojekt InterSol.
Avhandlingen handlar till stor del om den tyska kommunisten Wilhelm "Willi" Münzenberg. Han ledde Arbetarhjälpen som verkade i Weimartyskland 1921–1933.
En föregångare
Arbetarhjälpen, eller Internationale Arbeiterhilfe, var på många sätt unik för sin tid. Den organiserade internationella kampanjer för hungersnöden i Sovjet 1921–1922, för hungerskrisen i Tyskland 1923, vid jordbävningen i Japan 1923, för strejkande arbetare i Kina 1925 och vid den brittiska generalstrejken 1926.
– Man kan säga att Arbetarhjälpen var en föregångare till många ickestatliga organisationer såsom Amnesty International, säger Braskén.
Tidlösa drag
Historien i avhandlingen är i sig bunden till den historiska kontexten, konstaterar han, men det finns tidlösa drag.
– Det tidlösa är hur man kan skapa, och hur man har skapat, samhörighet mellan exempelvis européer eller globalt. Inom Arbetarhjälpen försökte man ju radera gränser så att alla arbetare skulle vara en del av en gemenskap.
Dock skapar man på det här viset samtidigt nya gränser inom det egna landet, säger Braskén.
– Det behövs ett vi och ett de. Man kan faktiskt dra paralleller till det som händer i Ukraina där Ryssland försöker skapa motsättningar inom landet. Med hjälp av historia kan vi förstå dagens problem.
Arkivens hemligheter
Arbetarhjälpen var nära knuten till Komintern i Moskva, den kommunistiska internationalen, och finns därför väl dokumenterad i såväl tyska som ryska arkiv. Att beställa fram material kan vara "byråkratiskt som sjutton", säger Braskén.
Han har vistats sammanlagt sex veckor i arkiv i Moskva – plus ett halvår i Berlin – och att få ut Willi Münzenbergs personfil är en historia i sig:
– Arkivet i Moskva är jättespännande. Då jag påbörjade forskningen för sex år sedan övervakades arkivet av en vakt med k-pist. Den första gången fick jag ut åtta sidor om Willi. Följande gång jag bad om hans personfil fick jag två mappar med material.
Den tredje gången fick han också två mappar – men med nytt material.
– Och nu senast fick jag ut allt, sju hela mappar med 1 300 sidor material om Willi. Det är litet som ett detektivarbete. Det pirrar i fingrarna då man beställer fram en mapp som man ska börja rota i.
Fortsätter forska
Braskén har för avsikt att forska vidare på temat med fokus på internationella organisationer mot nazismen, fascismen och vit terror i Europa under åren 1923–1939.
Willi Münzenbergs liv och öde är också en fortsatt källa att ösa ur.
– Han dog under oklara omständigheter 1940. Han hittades död vid ett träd i södra Frankrike med en snara runt halsen. Han hade brutit med kommunismen och utropat Stalin till förrädare två år före sin död.
Konestiftelsen har beviljat ett stipendium som gör det möjligt för Braskén att från augusti i år åka till Berlin för att forska i ett år. Familjen, som förutom Kasper inkluderar hustrun Emma och barnen Emelie och August, följer med.
Fotnot: Kasper Edvard Braskén är född 1983 i Åbo. Han avlade studentexamen 2002 vid Ekenäs gymnasium och FM-examen vid Åbo Akademi 2007.